Kapitel 22
Jag trodde att jag skulle skriva klart igår, men här har ni iallafall kapitel 22! :)
Tidigare: “But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Johannas PoV
Vi gick och satte oss i bilen. Jag och tjejerna gick in efter killarna, livvakterna åkte i en annan bil och bandet i ännu en annan. På vägen till lägenheterna satt Harry helt tyst. Det gjorde ont i mig att se honom så ledsen. Även om vi bara hade känt varandra i en vecka, så hade jag känslor för honom. Jag ska inte säga att jag var kär, men det var något speciellt. Ni vet den där känslan, när man får ögonkontakt med någon och just då, så existerar inget annat, det är bara ni. Och fjärilarna i magen som flyger. Det är underbart! Jag var också tjejen som spelade svår att få, det var roligast. Man kunde vara mer säker på att killarna skulle falla, för om de verkligen ville ha en, så skulle de fortsätta kämpa. När vi kom fram till lägenheterna gick Harry in i sin och stängde sedan dörren. Jag ville följa efter, men Nadja tog tag i min hand och drog med mig till Louis lägenhet. Efter att vi hade pratat i en kvart, så hade Harry inte kommit tillbaka och jag ville verkligen prata med honom. Jag sa till Nadja att jag skulle gå till honom och se hur det var. Hon nickade som svar, och fortsatte sedan prata med de andra. Jag gick ut ur lägenheten och knackade på hos Harry. Han öppnade inte, så jag tryckte ned handtaget och gick in.
“Harry?” ropade jag
“Yeah? Johanna, is that you?” hörde jag honom från något rum.
Jag följde rösten och kom in i hans sovrum. Han satt på golvet med ryggen lutad mot sängen. Jag gick och satte mig bredvid honom. Det tog ett tag för mig att inse, men sedan såg jag att han grät.
“What’s wrong?” frågade jag oroligt
“Nothing”, svarade han
“Harry, seriously, what’s wrong?”
“It’s just that I didn’t sing good. I sounded like shit”, sa han
“No, Harry, you didn’t! You sounded good”, sa jag stöttande
“You’re just saying that to be polite”, sa han och snyftade
“I’m not saying you did it perfect, but you were good. You didn’t sound like shit. And why is that a reason to cry?” frågade jag
“I don’t know”, svarade han.
Jag kollade ned på hans händer och såg att han höll i sin mobil, som han försökte dölja från mig. Jag tog tag i den. Han var inne på twitter. Han hade sökt på orden ‘Harry’s shit’
‘Harry’s shit he can’t sing’
‘God I hate @harry_styles! harry’s shit!’
‘This little girls who likes one direction, really? Harry’s shit’
‘Did you see one direction on red or black? hahah harry’s shit! he can’t sing’
‘Euw have you seen that boy @Harry_Styles? he’s ugly and can’t even sing! Harry’s shit!’
“Harry”, sa jag och han kollade upp på mig, “Why would you search for that?”
“I just wanted someone to prove that I’m right”, svarade han, “That I sounded like shit”
“But Harry, you didn’t”, sa jag allvarligt, “These are just haters. This is what they do all the time. They try to bring people down. But you’re stronger than them Harry, I know you are”
Han log ett svagt leende mot mig. Inte ett falskt leende, men ett svagt. Hans ögon var röda, efter att han hade gråtit.
“I know, it’s just that”, började han, “I just, I’ve always wanted to be able to not take hate. You know, be able to ignore what people say about me. But I just I can’t, and it’s horrible”
Jag nickade förstående mot honom.
“I know, Harry, everyone feels like that”, sa jag, “And it’s terrible, the things they say about you. But it’s not true”
“Then they wouldn’t say it”, sa han.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag kramade bara om honom.
Nadjas PoV
“Cajsa”, sa jag och tog min hand på hennes arm, medan Liam pratade om uppträdandet.
Cajsa kollade undrande på mig.
“Kom, jag vill prata med mig”, sa jag och tog hennes hand.
Jag ledde henne till Louis sovrum och vi satte oss i den bäddade sängen.
“Varför sa Zayn att han var singel förrut?” frågade jag
“Vi är dejtar ju inte precis”, svarade hon och kollade ned på sina ben, som var i skräddarställning.
“Men han kunde ha sagt att han var på gång med någon”, sa jag
“Jo, men, vi är inte på gång”, sa hon.
Jag kollade undrande på henne.
“Det var ett one night stand, Nadja, det kommer inte funka ändå”, sa Cajsa, “Jag kommer åka tillbaka till Sverige snart”
Jag kollade medlidande på henne och insåg hur lycklig jag faktiskt var. Jag hade träffat Louis i Spanien och han bodde i London, dit jag skulle flytta. Han var känd, vilket inte spelade mig någon roll, men fans accepterade mig. Jag inte fått mycket hat överhuvudtaget, självklart hade jag fått lite, men det fick jag leva med.
“It’s just a fling”, sa Cajsa med ett glädjelöst leende och ett ryck på axlarna.
“Han gillar dig med, Cajsa”, sa jag, “Det syns på honom”
“Men som jag sa, det kommer inte funka ändå”, sa hon med en suck
“Ni kan ju försöka”, föreslog jag
“Jag vet inte. Jag vet inte om jag är redo för det än”, sa hon, “För ett långdistansförhållande med en kändis. Det låter som en dröm”
“En dröm som kan gå i uppfyllelese”, jag höjde på ögonbrynen.
Vi pratade ett tag till, men jag lyckades inte övertala henne. När vi gick ut till de andra så hade Johanna kommit tillbaka. Eller, hon kom precis när vi kom.
“How’s Harry?” frågade Louis, lite oroligt
“He’s sad”, svarade hon, “He’s like, crying”
“Why?” undrade jag
“He doesn’t think he did good”, svarade Johanna, “And he’s reading hate on twitter”
“Why is he reading hate?” frågade Ashley med rynkad panna
“He searched on ‘Harry’s shit’ on twitter”, förklarade Johanna.
“I’ll go talk to him”, sa Louis och gick iväg.
“What kind of hate was it?” frågade Ashley
“Uh, like, that he can’t sing and that he’s ugly and that he shouldn’t be a part of One Direction”, sa Johanna med en ledsen min.
“I’ll go talk to him as well”, sa Niall och gick iväg.
Snart hade även Zayn och Liam gått till Harry. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna satt kvar i Louis vardagsrum. Vi sa inte så mycket. Det var en ledsam känsla i rummet, som vi alla kände.
Kapitel 21
Förlåt för att ni har fått väntat!
Tidigare: “But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur Zayns lägenhet.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Vi satt i bilen, påväg till Red or Black. Louis hade förklarat för oss att det var ett tävlingsprogram. De så var med hade varit med om något hemskt eller ledsamt, eller något sådant. Sedan var det ett svart och ett rött lag. De tävlande fick gissa på om de röda eller de svarta skulle vinna, om laget de gissat på vann så får de pengar. Något sådant var det han sa, men jag kom inte riktigt ihåg till 100 procent.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Kommentera!
Nästa kapitel är nästan klart, så det kanske kommer upp ikväll, annars imorgon!
Kapitel 20
Bara för att ni har fått vänta så länge, så gjorde jag ett lite längre kapitel :)
Tidigare: Vi åkte hem till killarna och åt mat hos Zayn, som hade lagat någon kycklingrätt. Efter det körde vi singstar, och Harry vann den här gången över Johanna. Hon sa att han skulle få revenge, men hur har jag ingen aning om.
“I’m gonna have revenge in someway. No, you’re not better than me!”
Jag satt i mitt rum och lyssnade på när Johanna pratade med Harry i mobilen. Cajsa satt vid datorn och var inne på facebook. Det var fredag och vi hade inte träffat killarna något mer den här veckan. De slipade på det sista av albumet, som skulle släppas om ungefär en månad.
“No, I refuse to!” sa Johanna.
Jag himlade med ögonen åt henne. Vad var det hon vägrade? Sjunga på singstar igen, kanske? Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog upp den.
‘They’re so annoying’, det var från Louis och jag förstod på en gång att han menade Harry och Johanna.
‘I know! OMG! What did he just tell her?’
‘He asked her out’
‘WHAT!?’
Hon sa att hon vägrade gå ut med honom. Det var så typiskt Johanna.
‘She’s playing hard to get, isn’t she?’
‘She’s always playing hard to get’ svarade jag och la ned mobilen i fickan igen.
“Yeah, right. Bye”, sa Johanna i samma ögonblick och la på.
“Varför spelar du svår att få?” undrade jag, även om hon alltid gjorde det.
“Jag läste på internet att Harry gillade tjejer som spelade svåra att få”, sa hon
“Har du letat upp Harry på internet?” frågade jag förvånat, “Du kan inte bli ett fan, Johanna, inte på det sättet”
“Jag ska inte bli ett galet fan, Nadja, men det är bara roligt att det går. Jag kan liksom få reda på vad som helst om honom”, sa hon, “Visste ni till exempel att-”
Innan hon hann säga något mer tog jag handen för hennes mun.
“Tro inte på allt du läser”, varnade jag.
“Börja inte bråka nu”, suckade Cajsa, “Har ni något planerat ikväll, förresten?”
“Jag kan fråga Louis”, svarade jag och tog upp mobilen igen.
Jag skickade iväg ett sms, och han svarade att vi kunde komma hem till de senare. Jag frågade Ashley om hon ville med, vilket hon självklart svarade ja till. Under veckan som gått, när skolan hade varit, så hade Cajsa och Johanna varit hemma hos mig eller ute och shoppat. De hade också varit på bl.a. Madame Tussauds.
När klockan var sju kom Ashley hem till mig, och sedan gick vi iväg till killarnas lägenheter. Jag knackade på Louis dörr och han öppnade.
“Hey babe”, sa han och gav mig en kram och en kyss.
Vi gick in i lägenheten, till vardagsrummet. Harry och Niall satt och spelade Mario Kart, Zayn och Liam satt i soffan bredvid de och pratade.
“Guys, look who’s here”, sa Louis.
Harry och Niall var helt inne i spelet och kollade inte upp. Zayn och Liam hälsade på oss, men satt kvar i soffan. Cajsa gick fram och satte sig bredvid Zayn.
“Niall, no! I have to win this!” sa Harry helt plötsligt, fortfarande inne i spelet
“Why? You know I’m gonna win this, mate”, sa Niall emot honom
“I have to win it! It’ll get you extra points!” sa Harry, “You won the last one, c’mon”
“No, I’m gonna win it”, sa Niall tillbaka
“Hey Niall!” sa Ashley helt plötsligt och satte sig i hans knä
“No, Ash, what are you doing?” klagade han
“Distracting you, so Harry can win”, sa hon
“No, you’re supposed to be on my side”, sa Niall och låtsades vara ledsen
“I’m sorry babe”, sa Ashley och kysste honom.
“Oh, you two, get a room”, sa Louis
“And you’re the one to talk”, sa Niall, vilket fick mig att rodna lite.
Det var oftast jag och Louis som brukade kyssas när vi var allihop, fast, Niall och Ashley hade ju inte varit tillsammans särskilt länge.
“Hey, are you even out as a couple yet?” frågade jag
“Nope”, sa Niall, “But we’re gonna perform on Red and Black tomorrow, and it’ll be the first time we sing the single live, so I thought I might as well come out with that I’m not single”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot honom och Ashley.
“Oh, I had totally forgotten”, sa Louis, jag vände mig mot honom, “Nadja, we’re going to perform at Red and Black tomorrow, and we can bring one friend each, so do you want to come with me?”
“Wouldn’t want to miss your first live performance with what makes you beautiful”, svarade jag
“Good”, sa Louis och la sin arm runt mig, vilket fick mig att le.
“You two, stop being so cute together”, sa Ashley
“Alright, who wants a beer?”
Nästa morgon vaknade jag upp i Louis säng. Jag vände lätt på huvudet för att kolla vad klockan var, och för att inte väcka Louis.
“Oh, no, you’re awake”, hörde jag honom säga
“Did I wake you up?” undrade jag
“No, babe, I was already awake”, försäkrade han mig om
“Oh, ok then. Why so upset about me waking up, huh?” frågade jag
“You’re just so beautiful when you’re asleep, you look like an angel”, sa han
“Oh, you’re so cheesy”, sa jag och log mot honom
“You don’t have anything against it”, sa han och kysste mig.
“Hey, where’s Cajsa and Johanna?” frågade jag
“I don’t know, maybe with Zayn or something”, svarade Louis, “I think Johanna is sleeping on the couch though”
Han gick upp ur sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han hade ingen tröja på sig och hans mage, den var så snygg. Han höjde sin blick från golvet, så att vi fick ögonkontakt.
“Your clothes are here”, sa han sedan och gick ut ur rummet.
Jag suckade för mig själv. Jag reste mig upp och gick till kläderna. Jag satte på mig de och gick sedan ut till vardagsrummet. Louis hade rätt, Johanna sov på soffan. Cajsa var säkert med Zayn. Jag är också rätt säker på att Ashley var hos Niall.
“Johanna”, sa jag och skakade på henne, “Vakna”
Hon öppnade sakta på ögonen.
“Mm, vad är det?” frågade hon sömnigt
“Följ med till Zayn”, sa jag.
Hon öppnade ögonen helt, och var plötsligt klarvaken.
“Är Cajsa där?” frågade hon
“Jag tror det”, svarade jag.
“Ok, då går vi”, sa hon glatt.
“Louis, I’m going to Zayn’s with Johanna”, ropade jag, eftersom jag inte visste vart han var
“Ok”, hörde jag honom svara från något rum.
Vi gick till hallen och ut i korridoren, över till Zayns rum.
“Anyone here?” ropade jag när jag hade öppnat dörren.
Cajsa kom till hallen med ett fånigt leende på läpparna.
“Och varför är du så himla glad?” skämtade jag
“Ni hade väl inte”, undrade Johanna, hon behövde inte säga mer för vi förstod ändå.
Svaret var precis lika klart, för Cajsas leende blev större och hon blev lite röd om kinderna.
“You so did”, sa jag
“Men det gör väl inget”, sa Cajsa och kollade ned på golvet
“Klart det inte gör! Jag är bara glad för dig”, sa jag.
“Var han bra?” frågade Johanna och jag slog till henne, lite svagt.
“Vad!?” undrade Johanna irriterat
“Ja, jo, det var han väl”, svarade Cajsa, “Han var typ, sådär, jättebra”
“Var han stor?” frågade Johanna
“Men, herregud, Johanna”, menade jag, “Varför frågar du ens sånt?”
Cajsa skrattade bara åt oss. Zayn kom och ställde sig bakom henne.
“Oh, look at you two”, sa Johanna och vickade på ögonbrynen
“What did you tell them?” frågade Zayn Cajsa
“I didn’t need to tell them, they just know stuff”, svarade hon
“Were we that loud?” undrade han
“Oh my god, Zayn! No, they can tell it from my smile”, svarade hon
“Aw, you’re smiling over it”, sa han och log mot henne.
Cajsa kollade upp på honom och deras läppar möttes.
“Aww, you’re so cute!” sa Johanna
“But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur lägenheten.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Jag satt i mitt rum och lyssnade på när Johanna pratade med Harry i mobilen. Cajsa satt vid datorn och var inne på facebook. Det var fredag och vi hade inte träffat killarna något mer den här veckan. De slipade på det sista av albumet, som skulle släppas om ungefär en månad.
“No, I refuse to!” sa Johanna.
Jag himlade med ögonen åt henne. Vad var det hon vägrade? Sjunga på singstar igen, kanske? Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog upp den.
‘They’re so annoying’, det var från Louis och jag förstod på en gång att han menade Harry och Johanna.
‘I know! OMG! What did he just tell her?’
‘He asked her out’
‘WHAT!?’
Hon sa att hon vägrade gå ut med honom. Det var så typiskt Johanna.
‘She’s playing hard to get, isn’t she?’
‘She’s always playing hard to get’ svarade jag och la ned mobilen i fickan igen.
“Yeah, right. Bye”, sa Johanna i samma ögonblick och la på.
“Varför spelar du svår att få?” undrade jag, även om hon alltid gjorde det.
“Jag läste på internet att Harry gillade tjejer som spelade svåra att få”, sa hon
“Har du letat upp Harry på internet?” frågade jag förvånat, “Du kan inte bli ett fan, Johanna, inte på det sättet”
“Jag ska inte bli ett galet fan, Nadja, men det är bara roligt att det går. Jag kan liksom få reda på vad som helst om honom”, sa hon, “Visste ni till exempel att-”
Innan hon hann säga något mer tog jag handen för hennes mun.
“Tro inte på allt du läser”, varnade jag.
“Börja inte bråka nu”, suckade Cajsa, “Har ni något planerat ikväll, förresten?”
“Jag kan fråga Louis”, svarade jag och tog upp mobilen igen.
Jag skickade iväg ett sms, och han svarade att vi kunde komma hem till de senare. Jag frågade Ashley om hon ville med, vilket hon självklart svarade ja till. Under veckan som gått, när skolan hade varit, så hade Cajsa och Johanna varit hemma hos mig eller ute och shoppat. De hade också varit på bl.a. Madame Tussauds.
När klockan var sju kom Ashley hem till mig, och sedan gick vi iväg till killarnas lägenheter. Jag knackade på Louis dörr och han öppnade.
“Hey babe”, sa han och gav mig en kram och en kyss.
Vi gick in i lägenheten, till vardagsrummet. Harry och Niall satt och spelade Mario Kart, Zayn och Liam satt i soffan bredvid de och pratade.
“Guys, look who’s here”, sa Louis.
Harry och Niall var helt inne i spelet och kollade inte upp. Zayn och Liam hälsade på oss, men satt kvar i soffan. Cajsa gick fram och satte sig bredvid Zayn.
“Niall, no! I have to win this!” sa Harry helt plötsligt, fortfarande inne i spelet
“Why? You know I’m gonna win this, mate”, sa Niall emot honom
“I have to win it! It’ll get you extra points!” sa Harry, “You won the last one, c’mon”
“No, I’m gonna win it”, sa Niall tillbaka
“Hey Niall!” sa Ashley helt plötsligt och satte sig i hans knä
“No, Ash, what are you doing?” klagade han
“Distracting you, so Harry can win”, sa hon
“No, you’re supposed to be on my side”, sa Niall och låtsades vara ledsen
“I’m sorry babe”, sa Ashley och kysste honom.
“Oh, you two, get a room”, sa Louis
“And you’re the one to talk”, sa Niall, vilket fick mig att rodna lite.
Det var oftast jag och Louis som brukade kyssas när vi var allihop, fast, Niall och Ashley hade ju inte varit tillsammans särskilt länge.
“Hey, are you even out as a couple yet?” frågade jag
“Nope”, sa Niall, “But we’re gonna perform on Red and Black tomorrow, and it’ll be the first time we sing the single live, so I thought I might as well come out with that I’m not single”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot honom och Ashley.
“Oh, I had totally forgotten”, sa Louis, jag vände mig mot honom, “Nadja, we’re going to perform at Red and Black tomorrow, and we can bring one friend each, so do you want to come with me?”
“Wouldn’t want to miss your first live performance with what makes you beautiful”, svarade jag
“Good”, sa Louis och la sin arm runt mig, vilket fick mig att le.
“You two, stop being so cute together”, sa Ashley
“Alright, who wants a beer?”
Nästa morgon vaknade jag upp i Louis säng. Jag vände lätt på huvudet för att kolla vad klockan var, och för att inte väcka Louis.
“Oh, no, you’re awake”, hörde jag honom säga
“Did I wake you up?” undrade jag
“No, babe, I was already awake”, försäkrade han mig om
“Oh, ok then. Why so upset about me waking up, huh?” frågade jag
“You’re just so beautiful when you’re asleep, you look like an angel”, sa han
“Oh, you’re so cheesy”, sa jag och log mot honom
“You don’t have anything against it”, sa han och kysste mig.
“Hey, where’s Cajsa and Johanna?” frågade jag
“I don’t know, maybe with Zayn or something”, svarade Louis, “I think Johanna is sleeping on the couch though”
Han gick upp ur sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han hade ingen tröja på sig och hans mage, den var så snygg. Han höjde sin blick från golvet, så att vi fick ögonkontakt.
“Your clothes are here”, sa han sedan och gick ut ur rummet.
Jag suckade för mig själv. Jag reste mig upp och gick till kläderna. Jag satte på mig de och gick sedan ut till vardagsrummet. Louis hade rätt, Johanna sov på soffan. Cajsa var säkert med Zayn. Jag är också rätt säker på att Ashley var hos Niall.
“Johanna”, sa jag och skakade på henne, “Vakna”
Hon öppnade sakta på ögonen.
“Mm, vad är det?” frågade hon sömnigt
“Följ med till Zayn”, sa jag.
Hon öppnade ögonen helt, och var plötsligt klarvaken.
“Är Cajsa där?” frågade hon
“Jag tror det”, svarade jag.
“Ok, då går vi”, sa hon glatt.
“Louis, I’m going to Zayn’s with Johanna”, ropade jag, eftersom jag inte visste vart han var
“Ok”, hörde jag honom svara från något rum.
Vi gick till hallen och ut i korridoren, över till Zayns rum.
“Anyone here?” ropade jag när jag hade öppnat dörren.
Cajsa kom till hallen med ett fånigt leende på läpparna.
“Och varför är du så himla glad?” skämtade jag
“Ni hade väl inte”, undrade Johanna, hon behövde inte säga mer för vi förstod ändå.
Svaret var precis lika klart, för Cajsas leende blev större och hon blev lite röd om kinderna.
“You so did”, sa jag
“Men det gör väl inget”, sa Cajsa och kollade ned på golvet
“Klart det inte gör! Jag är bara glad för dig”, sa jag.
“Var han bra?” frågade Johanna och jag slog till henne, lite svagt.
“Vad!?” undrade Johanna irriterat
“Ja, jo, det var han väl”, svarade Cajsa, “Han var typ, sådär, jättebra”
“Var han stor?” frågade Johanna
“Men, herregud, Johanna”, menade jag, “Varför frågar du ens sånt?”
Cajsa skrattade bara åt oss. Zayn kom och ställde sig bakom henne.
“Oh, look at you two”, sa Johanna och vickade på ögonbrynen
“What did you tell them?” frågade Zayn Cajsa
“I didn’t need to tell them, they just know stuff”, svarade hon
“Were we that loud?” undrade han
“Oh my god, Zayn! No, they can tell it from my smile”, svarade hon
“Aw, you’re smiling over it”, sa han och log mot henne.
Cajsa kollade upp på honom och deras läppar möttes.
“Aww, you’re so cute!” sa Johanna
“But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur lägenheten.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Nu ska jag snabba på kapitel 21 också! :)
Kommentera!
Kapitel 19
Tidigare:
“Ni träffade nyss Storbritanniens största pojkband”, sa jag
“Va? Du skämtar, eller hur?” Johannas ögon var så stora att det såg ut som om de skulle trilla ur.
“Nej, faktiskt inte”, sa jag med ett leende
“Wow! Varför har du inte berättat något?” undrade Cajsa
“Jag tyckte att det var bättre om ni lärde känna de först”, svarade jag, “Så att ni inte bara träffar de för att de är kända”
“Nej, faktiskt inte”, sa jag med ett leende
“Wow! Varför har du inte berättat något?” undrade Cajsa
“Jag tyckte att det var bättre om ni lärde känna de först”, svarade jag, “Så att ni inte bara träffar de för att de är kända”
Jag skrev in One Direction på youtube. Cajsa och Johanna visste fortfarande inte om de skulle tro på mig eller inte. Jag klickade på musikvideon till What Makes You Beautiful och visade den. Efter det gick jag in på google.
“One Direction breaks the world record for most pre-ordered debut single”, läste jag från en av artiklarna som kom upp, “Tror ni mig?”
“Jo, men det här är så coolt! Hur fick du reda på att han var känd?” undrade Cajsa, “Det är väl inte därför du är tillsammans med honom?”
“Självklart är det inte därför jag är tillsammans med honom!” svarade jag, “Jag fick reda på det genom Ashley, som hörde att jag var tillsammans med Louis, så hon berättade det för mig”
“Varför berättade inte Louis?” Cajsa rynkade på pannan
“För han ville inte att jag skulle dejta honom för att han var känd”, svarade jag, “Samma anledning som varför jag inte berättade det för er på en gång”
“Hur lärde du känna Louis överhuvudtaget?” undrade Johanna.
Jag berättade om allt som hänt i Spanien. Tjejerna satt intresserat och lyssnade på mig.
“Men nog om mig nu”, sa jag när jag hade berättat klart, “Vad har hänt i Sverige?”
“Inget särskilt, bara det gamla vanliga”, svarade Johanna
“Speciellt inget om man jämför vad som har hänt dig”, sa Cajsa
“Så ingen av er har fått nån kille då?” frågade jag.
De skakade både två på huvudet.
“Du vet ju hur killarna på skolan är”, svarade Johanna.
Jag nickade. Jag visste mycket väl hur killarna på skolan var. Fjantiga och fula, de mesta av de. Även om jag tror att de flesta tycker så om killarna på sin skola. Vi satt tysta ett tag, tills Cajsa pratade.
“Har du killarnas nummer?” frågade hon
Jag log mot henne.
“Klart jag har”, svarade jag.
Johanna gick närmare mig.
“Eller bara Zayns, räcker nog för henne”, viskade hon till mig.
Jag tog fram min mobil och letade upp killarnas nummer. Både Cajsa och Johanna skrev in de på sina mobiler.
“Men ni får verkligen inte använda de bara för att de är kända”, menade jag
“Det är såklart att vi inte kommer göra det”, lovade Johanna.
Jag litade på henne, för jag kände henne. Jag visste att hon inte var sådan och inte Cajsa heller. Vi var uppe till ungefär midnatt. Även om det var tisdag, så var jag ledig imorgon. Det var studiedag på skolan.
“Nadja, din mobil ringer!” ropade någon på mig.
Jag öppnade ögonen och såg att det var Cajsa som stod framför mig med mobilen. Jag hade nästan glömt bort att de var här. Jag slängde en snabb blick på klockan, 11.00. Jag tog mobilen från Cajsa.
“Hello?” svarade jag trött
“Hi Nad, babe”, sa Louis röst tillbaka, “You tired?”
“Yeah, you woke me up”, sa jag och lät antagligen surare än vad jag var
“Sorry”, sa han, “Want to do something later?”
“Yeah, well, maybe we could all do something?” undrade jag, “You, me, the boys, Johanna and Cajsa”
“Sure, but I was more thinking only you and me”, förklarade han
“We can do that on the weekend, if you’re available?”
“Yeah, I’m actually free. So do you want to go bowling?” undrade han
“Yeah, will you pick us up, or should we come to you?” frågade jag
“We can pick you guys up. Both me and Liam can take a car”, svarade Louis.
Vi pratade lite mer och sa sedan hejdå till varandra.
“Vi ska bowla med killarna sen”, sa jag till Cajsa och Johanna
“Med Zayn?” undrade Cajsa.
Jag kollade på Johanna och vi utbytte en “jag-visste-det”blick.
“Med Zayn”, sa jag
“När då?” undrade Johanna
“Vid fyra-tiden och sen åker vi hem till Zayn och äter kvällsmat tillsammans”, svarade jag med en viss betoning på Zayns namn.
Jag såg på Cajsa att hon försökte hålla ett rakt ansikte, men hon hade ändå ett litet leende där. Hur gulligt som helst!
Klockan slog fyra, precis när två bilar stannade utanför huset. Vi sa hejdå till min familj och gick ut. Vi gick alla tre in i Louis bil, eftersom resten av killarna satt med Liam. Jag satte mig i framsätet, bredvid Louis, medan Cajsa och Johanna satte sig i baksätet. Vi åkte iväg till någon bowlinghall, som jag inte kommer ihåg namnet på.
“You all know I’m going to win this”, sa Harry när vi kommit in i bowlinghallen.
“In your dreams”, sa Johanna menande.
Hon var bra på bowling, hon hade gått i sporten när hon var mindre, men slutat för något år sedan. Å andra sidan visste jag inget om Harry, han kanske var jättebra på bowling?
“You can take this lane”, sa mannen som jobbade i hallen, “You can write your names on here”
Han gjorde en gest mot någon datorliknande maskin framför banan. Vi skriv in våra namn. Jag kan säga att det inte riktigt var våra namn utan mer, “Leuuum”, “Hazzah”, “Nialler”, Zayn var antagligen “för cool” för att skriva något annat än Zayn. Harry skrev “Boo bear” till Louis, vilket han själv protesterade till. Det var tydligen något smeknamn som hans mamma brukade kalla honom, men han tyckte bara att det var pinsamt. Rätt gulligt, faktiskt. Vi spelade, och jag kan säga att det var väldigt jämt mellan Harry och Johanna hela tiden. Både två gjorde nästan bara strikar. Zayn fick lära Cajsa hur man bowlade eftersom hon tydligen “inte kunde”, även om jag visste att hon kunde det mycket väl. Jag och Liam försökte vårat bästa och det gick rätt bra, men inte på något sätt lika bra som för Johanna och Harry. Louis och Niall däremot, höll på att fjanta sig hela tiden, men det gick rätt bra för dem ändå. Det hela slutade med att Johanna vann över Harry, som jag hade gissat på.
“You’re gonna get revenge, Johanna, just wait”, sa Harry
“Yeah, right”, sa Johanna tillbaka, “I’ll own you in anything”
“Not singstar”, sa han tillbaka och blinkade med ena ögat.
Vi åkte hem till killarna och åt mat hos Zayn, som hade lagat någon kycklingrätt. Efter det körde vi singstar, och Harry vann den här gången över Johanna. Hon sa att han skulle få revenge, men hur har jag ingen aning om.
“One Direction breaks the world record for most pre-ordered debut single”, läste jag från en av artiklarna som kom upp, “Tror ni mig?”
“Jo, men det här är så coolt! Hur fick du reda på att han var känd?” undrade Cajsa, “Det är väl inte därför du är tillsammans med honom?”
“Självklart är det inte därför jag är tillsammans med honom!” svarade jag, “Jag fick reda på det genom Ashley, som hörde att jag var tillsammans med Louis, så hon berättade det för mig”
“Varför berättade inte Louis?” Cajsa rynkade på pannan
“För han ville inte att jag skulle dejta honom för att han var känd”, svarade jag, “Samma anledning som varför jag inte berättade det för er på en gång”
“Hur lärde du känna Louis överhuvudtaget?” undrade Johanna.
Jag berättade om allt som hänt i Spanien. Tjejerna satt intresserat och lyssnade på mig.
“Men nog om mig nu”, sa jag när jag hade berättat klart, “Vad har hänt i Sverige?”
“Inget särskilt, bara det gamla vanliga”, svarade Johanna
“Speciellt inget om man jämför vad som har hänt dig”, sa Cajsa
“Så ingen av er har fått nån kille då?” frågade jag.
De skakade både två på huvudet.
“Du vet ju hur killarna på skolan är”, svarade Johanna.
Jag nickade. Jag visste mycket väl hur killarna på skolan var. Fjantiga och fula, de mesta av de. Även om jag tror att de flesta tycker så om killarna på sin skola. Vi satt tysta ett tag, tills Cajsa pratade.
“Har du killarnas nummer?” frågade hon
Jag log mot henne.
“Klart jag har”, svarade jag.
Johanna gick närmare mig.
“Eller bara Zayns, räcker nog för henne”, viskade hon till mig.
Jag tog fram min mobil och letade upp killarnas nummer. Både Cajsa och Johanna skrev in de på sina mobiler.
“Men ni får verkligen inte använda de bara för att de är kända”, menade jag
“Det är såklart att vi inte kommer göra det”, lovade Johanna.
Jag litade på henne, för jag kände henne. Jag visste att hon inte var sådan och inte Cajsa heller. Vi var uppe till ungefär midnatt. Även om det var tisdag, så var jag ledig imorgon. Det var studiedag på skolan.
“Nadja, din mobil ringer!” ropade någon på mig.
Jag öppnade ögonen och såg att det var Cajsa som stod framför mig med mobilen. Jag hade nästan glömt bort att de var här. Jag slängde en snabb blick på klockan, 11.00. Jag tog mobilen från Cajsa.
“Hello?” svarade jag trött
“Hi Nad, babe”, sa Louis röst tillbaka, “You tired?”
“Yeah, you woke me up”, sa jag och lät antagligen surare än vad jag var
“Sorry”, sa han, “Want to do something later?”
“Yeah, well, maybe we could all do something?” undrade jag, “You, me, the boys, Johanna and Cajsa”
“Sure, but I was more thinking only you and me”, förklarade han
“We can do that on the weekend, if you’re available?”
“Yeah, I’m actually free. So do you want to go bowling?” undrade han
“Yeah, will you pick us up, or should we come to you?” frågade jag
“We can pick you guys up. Both me and Liam can take a car”, svarade Louis.
Vi pratade lite mer och sa sedan hejdå till varandra.
“Vi ska bowla med killarna sen”, sa jag till Cajsa och Johanna
“Med Zayn?” undrade Cajsa.
Jag kollade på Johanna och vi utbytte en “jag-visste-det”blick.
“Med Zayn”, sa jag
“När då?” undrade Johanna
“Vid fyra-tiden och sen åker vi hem till Zayn och äter kvällsmat tillsammans”, svarade jag med en viss betoning på Zayns namn.
Jag såg på Cajsa att hon försökte hålla ett rakt ansikte, men hon hade ändå ett litet leende där. Hur gulligt som helst!
Klockan slog fyra, precis när två bilar stannade utanför huset. Vi sa hejdå till min familj och gick ut. Vi gick alla tre in i Louis bil, eftersom resten av killarna satt med Liam. Jag satte mig i framsätet, bredvid Louis, medan Cajsa och Johanna satte sig i baksätet. Vi åkte iväg till någon bowlinghall, som jag inte kommer ihåg namnet på.
“You all know I’m going to win this”, sa Harry när vi kommit in i bowlinghallen.
“In your dreams”, sa Johanna menande.
Hon var bra på bowling, hon hade gått i sporten när hon var mindre, men slutat för något år sedan. Å andra sidan visste jag inget om Harry, han kanske var jättebra på bowling?
“You can take this lane”, sa mannen som jobbade i hallen, “You can write your names on here”
Han gjorde en gest mot någon datorliknande maskin framför banan. Vi skriv in våra namn. Jag kan säga att det inte riktigt var våra namn utan mer, “Leuuum”, “Hazzah”, “Nialler”, Zayn var antagligen “för cool” för att skriva något annat än Zayn. Harry skrev “Boo bear” till Louis, vilket han själv protesterade till. Det var tydligen något smeknamn som hans mamma brukade kalla honom, men han tyckte bara att det var pinsamt. Rätt gulligt, faktiskt. Vi spelade, och jag kan säga att det var väldigt jämt mellan Harry och Johanna hela tiden. Både två gjorde nästan bara strikar. Zayn fick lära Cajsa hur man bowlade eftersom hon tydligen “inte kunde”, även om jag visste att hon kunde det mycket väl. Jag och Liam försökte vårat bästa och det gick rätt bra, men inte på något sätt lika bra som för Johanna och Harry. Louis och Niall däremot, höll på att fjanta sig hela tiden, men det gick rätt bra för dem ändå. Det hela slutade med att Johanna vann över Harry, som jag hade gissat på.
“You’re gonna get revenge, Johanna, just wait”, sa Harry
“Yeah, right”, sa Johanna tillbaka, “I’ll own you in anything”
“Not singstar”, sa han tillbaka och blinkade med ena ögat.
Vi åkte hem till killarna och åt mat hos Zayn, som hade lagat någon kycklingrätt. Efter det körde vi singstar, och Harry vann den här gången över Johanna. Hon sa att han skulle få revenge, men hur har jag ingen aning om.
Kommentera!
Kapitel 18
Tidigare:
Vi satt resten av eftermiddagen och planerade hur vi skulle göra, fast jag kom inte upp med något. Jag tyckte egentligen att det var en rätt dålig idé, men den fick duga. Om den funkade var det ju toppen.
Jag stängde dörren till Harrys lägenhet. Killarna hade gått ut före mig. Vi skulle gå över till Nialls lägenhet och sedan ringa Ashley och säga att hon skulle komma hit. Vi gick till andra sidan på våningen och öppnade dörren till Nialls lägenhet. Harry gick in först, sedan Zayn och efter det Liam. Louis gick före mig och höll min hand, jag gick alltså sist. Vi kom inte långt in förrän Harry vände sig mot oss och tog sitt finger för sin mun, för att vi skulle vara tysta.
“I don’t think we need our plan”, viskade han och log mot oss.
Han “nickade” med huvudet åt sitt vänster. Zayn och Liam kollade åt deras höger och nickade instämmande. Jag och Louis, som fortfarande stod i hallen gick fram och kollade vad det vad de menade. Vi kollade åt höger. Där stod Niall med Ashley upptryckt mot väggen, med deras munnar på varandra och tungorna nere i halsen på den andra personen. De hade inte märkt att vi hade kommit in än.
“Oh my god!” utbrast jag glatt.
Jag kunde inte hålla mig. Harry harklade sig. Niall åkte ifrån Ashley och vände sin blick mot oss. Ashley följde Nialls blick. De var både två röda om kinderna och smått andfådda. Dessutom hade de ett löjligt leende på läpparna. Jag sprang fram och kramade Ashley.
“I told you he liked you”, sa jag glatt
“And I told you I could talk to him myself! You all had a plan didn’t you?” menade Ashley
“Yeah, we kind of did. But it was really bad”, sa jag
“No, it was the best plan ever!” sa Louis
“It was actually really bad and you don’t want to hear it”, sa jag så fort Louis sagt klart sin mening.
“So that was what you were up to?” undrade Niall
“Yup”, sa jag och Liam samtidigt.
“Anyways, we should just leave you two alone”, sa jag och gav en menande blick till resten av killarna.
De nickade och vi gick ut från Nialls lägenhet. Liam gick in till sin lägenhet tillsammans med Zayn. Jag, Louis och Harry gick in i Louis lägenhet. De hade delat lägenhet tills för någon vecka sedan. Vi gick och satte oss i soffan. Louis i mitten. Jag lade mitt huvud på hans vänstra axel och Harry la sitt huvud på hans högra. Larry Stylinson, som fansen kallade deras bromance.
“Hey, why-” började Louis men Harry avbröt honom
“I’m just gonna get my nintendo ds”, sa Harry och hoppade upp från soffan.
Han gick ut ur lägenheten för att hämta sitt spel.
“You tired, babe?” undrade Louis
“A bit”, svarade jag, “First Doncaster and the flight home and then school. And Ashley and Niall. It’s a little exhausting”
“That’s totally understandable”, sa Louis och la sin arm runt min axel.
Harry var tillbaka snart. Han satte sig bredvid Louis och startade Pokémon, som bandet gjorde reklam för.
“I’ve been stuck on this forever”, klagade Harry när han hade spelat i en kvart.
“Let me help you”, sa Louis och tog konsolen från honom.
Min mobil vibrerade och jag kollade smset jag hade fått.
‘Heathrow flygplatsen om en kvart!’ stod det.
Från Johanna! Var de påväg hit?
“Lou, can you drive me to Heathrow?” frågade jag
“Why?” undrade han, med ögonen på spelet.
“My friends from Sweden are coming”, sa jag
“Sure, let me just... YES I DID IT!” utbrast han och hoppade upp i luften.
Harry tog tillbaka konsolen.
“Your friends are coming?” undrade Louis
“Yup, all the way from Sweden”, sa jag, “But they don’t know that you’re famous”
“You haven’t told them?” frågade han förvånat.
“No, well, I though I’d tell them after they had met you and the rest of the boys”, förklarade jag
“Good idea”, sa han och log, “Let’s go then. Harry, you coming?”
“Yeah”, sa Harry lite smått frånvarande, men följde med oss ut ur lägenheten.
Vi gick ned till garaget och fram till Louis bil.
Jag öppnade dörren till flygplatsen och kollade vilken gate flyget från Stockholm skulle komma från.
“This way”, sa Louis och tog min hand.
Harry tog tag i min andra hand, för att inte tappa bort oss. Det var fullt med folk på flygplatsen. Louis ledde oss fram till den rätta gaten. Vi stod där i ungefär fem minuter, tills det började komma folk. Tillslut fick jag syn på Johanna och Cajsa och sprang fram och kramade om dem. Louis och Harry följde efter mig.
“Jag har saknat er så mycket!” utbrast jag
“Detsamma!” sa Johanna och kramade mig igen
“Vi har saknat dig med!” sa Cajsa glatt
“Ok, boys, this is my two best friends, Cajsa and Johanna”, sa jag till Louis och Harry
“And this, girls, is by boyfriend Louis and his best friend Harry”, sa jag sedan till Cajsa och Johanna.
“Oh, so you’re Louis”, sa Johanna och kollade menande på honom, “You better not hurt Nadja”
“I would never do that”, sa Louis och la sin arm runt mig.
Vi gick till Louis bil. Han och Harry satte sig fram, medan jag, Cajsa och Johanna satte oss i baksätet.
“Först ska vi till Louis lägenhet och träffa hans tre andra vänner och en av mina tjejkompisar. Sen åker vi hem till mig, och jag ska berätta en hemlighet då”, sa jag
“Vadå för hemlighet?” undrade Cajsa ivrigt
“Jag berättar när vi är hemma hos mig”, upprepade jag
Louis körde till lägenheterna och vi gick ur bilen. Vi gick upp till deras lägenheter. Harry hade ringt till killarna och sagt att de skulle gå ut och möta oss. De stod alla utanför Harrys lägenhet, tillsammans med Ashley.
“Yeah, you can just say your names, that’s easier”, sa jag, “I’m too lazy”
Medan Johanna och Cajsa häslade på de som de inte hade hälsat på ännu, la Louis sina armar runt min midja och la sitt huvud på min axel.
“I love you”, viskade han till mig.
“I love you too”, viskade jag tillbaka
Resten av kvällen tillbringade vi genom att spela tv-spel på Liams wii. Cajsa verkade bli lite extra bra kompis med Zayn, men jag bestämde mig för att inte säga något. Louis körde hem oss till mig och sedan hade jag en överraskning för familjen. Vi bäddade åt Johanna och Cajsa och sedan satte vi oss alla tre på mitt rum med stängd dör.
“Vad var det för hemlighet du menade förrut?” undrade Cajsa med stora ögon
“Ni träffade nyss Storbritanniens största pojkband”, sa jag
“Va? Du skämtar, eller hur?” Johannas ögon var så stora att det såg ut som om de skulle trilla ur.
“Nej, faktiskt inte”, sa jag med ett leende
“Wow! Varför har du inte berättat något?” undrade Cajsa
“Jag tyckte att det var bättre om ni lärde känna de först”, svarade jag, “Så att ni inte bara träffar de för att de är kända”
“I don’t think we need our plan”, viskade han och log mot oss.
Han “nickade” med huvudet åt sitt vänster. Zayn och Liam kollade åt deras höger och nickade instämmande. Jag och Louis, som fortfarande stod i hallen gick fram och kollade vad det vad de menade. Vi kollade åt höger. Där stod Niall med Ashley upptryckt mot väggen, med deras munnar på varandra och tungorna nere i halsen på den andra personen. De hade inte märkt att vi hade kommit in än.
“Oh my god!” utbrast jag glatt.
Jag kunde inte hålla mig. Harry harklade sig. Niall åkte ifrån Ashley och vände sin blick mot oss. Ashley följde Nialls blick. De var både två röda om kinderna och smått andfådda. Dessutom hade de ett löjligt leende på läpparna. Jag sprang fram och kramade Ashley.
“I told you he liked you”, sa jag glatt
“And I told you I could talk to him myself! You all had a plan didn’t you?” menade Ashley
“Yeah, we kind of did. But it was really bad”, sa jag
“No, it was the best plan ever!” sa Louis
“It was actually really bad and you don’t want to hear it”, sa jag så fort Louis sagt klart sin mening.
“So that was what you were up to?” undrade Niall
“Yup”, sa jag och Liam samtidigt.
“Anyways, we should just leave you two alone”, sa jag och gav en menande blick till resten av killarna.
De nickade och vi gick ut från Nialls lägenhet. Liam gick in till sin lägenhet tillsammans med Zayn. Jag, Louis och Harry gick in i Louis lägenhet. De hade delat lägenhet tills för någon vecka sedan. Vi gick och satte oss i soffan. Louis i mitten. Jag lade mitt huvud på hans vänstra axel och Harry la sitt huvud på hans högra. Larry Stylinson, som fansen kallade deras bromance.
“Hey, why-” började Louis men Harry avbröt honom
“I’m just gonna get my nintendo ds”, sa Harry och hoppade upp från soffan.
Han gick ut ur lägenheten för att hämta sitt spel.
“You tired, babe?” undrade Louis
“A bit”, svarade jag, “First Doncaster and the flight home and then school. And Ashley and Niall. It’s a little exhausting”
“That’s totally understandable”, sa Louis och la sin arm runt min axel.
Harry var tillbaka snart. Han satte sig bredvid Louis och startade Pokémon, som bandet gjorde reklam för.
“I’ve been stuck on this forever”, klagade Harry när han hade spelat i en kvart.
“Let me help you”, sa Louis och tog konsolen från honom.
Min mobil vibrerade och jag kollade smset jag hade fått.
‘Heathrow flygplatsen om en kvart!’ stod det.
Från Johanna! Var de påväg hit?
“Lou, can you drive me to Heathrow?” frågade jag
“Why?” undrade han, med ögonen på spelet.
“My friends from Sweden are coming”, sa jag
“Sure, let me just... YES I DID IT!” utbrast han och hoppade upp i luften.
Harry tog tillbaka konsolen.
“Your friends are coming?” undrade Louis
“Yup, all the way from Sweden”, sa jag, “But they don’t know that you’re famous”
“You haven’t told them?” frågade han förvånat.
“No, well, I though I’d tell them after they had met you and the rest of the boys”, förklarade jag
“Good idea”, sa han och log, “Let’s go then. Harry, you coming?”
“Yeah”, sa Harry lite smått frånvarande, men följde med oss ut ur lägenheten.
Vi gick ned till garaget och fram till Louis bil.
Jag öppnade dörren till flygplatsen och kollade vilken gate flyget från Stockholm skulle komma från.
“This way”, sa Louis och tog min hand.
Harry tog tag i min andra hand, för att inte tappa bort oss. Det var fullt med folk på flygplatsen. Louis ledde oss fram till den rätta gaten. Vi stod där i ungefär fem minuter, tills det började komma folk. Tillslut fick jag syn på Johanna och Cajsa och sprang fram och kramade om dem. Louis och Harry följde efter mig.
“Jag har saknat er så mycket!” utbrast jag
“Detsamma!” sa Johanna och kramade mig igen
“Vi har saknat dig med!” sa Cajsa glatt
“Ok, boys, this is my two best friends, Cajsa and Johanna”, sa jag till Louis och Harry
“And this, girls, is by boyfriend Louis and his best friend Harry”, sa jag sedan till Cajsa och Johanna.
“Oh, so you’re Louis”, sa Johanna och kollade menande på honom, “You better not hurt Nadja”
“I would never do that”, sa Louis och la sin arm runt mig.
Vi gick till Louis bil. Han och Harry satte sig fram, medan jag, Cajsa och Johanna satte oss i baksätet.
“Först ska vi till Louis lägenhet och träffa hans tre andra vänner och en av mina tjejkompisar. Sen åker vi hem till mig, och jag ska berätta en hemlighet då”, sa jag
“Vadå för hemlighet?” undrade Cajsa ivrigt
“Jag berättar när vi är hemma hos mig”, upprepade jag
Louis körde till lägenheterna och vi gick ur bilen. Vi gick upp till deras lägenheter. Harry hade ringt till killarna och sagt att de skulle gå ut och möta oss. De stod alla utanför Harrys lägenhet, tillsammans med Ashley.
“Yeah, you can just say your names, that’s easier”, sa jag, “I’m too lazy”
Medan Johanna och Cajsa häslade på de som de inte hade hälsat på ännu, la Louis sina armar runt min midja och la sitt huvud på min axel.
“I love you”, viskade han till mig.
“I love you too”, viskade jag tillbaka
Resten av kvällen tillbringade vi genom att spela tv-spel på Liams wii. Cajsa verkade bli lite extra bra kompis med Zayn, men jag bestämde mig för att inte säga något. Louis körde hem oss till mig och sedan hade jag en överraskning för familjen. Vi bäddade åt Johanna och Cajsa och sedan satte vi oss alla tre på mitt rum med stängd dör.
“Vad var det för hemlighet du menade förrut?” undrade Cajsa med stora ögon
“Ni träffade nyss Storbritanniens största pojkband”, sa jag
“Va? Du skämtar, eller hur?” Johannas ögon var så stora att det såg ut som om de skulle trilla ur.
“Nej, faktiskt inte”, sa jag med ett leende
“Wow! Varför har du inte berättat något?” undrade Cajsa
“Jag tyckte att det var bättre om ni lärde känna de först”, svarade jag, “Så att ni inte bara träffar de för att de är kända”
Sådär! :)
Ska bli bättre på att uppdatera nu, jag lovar. Iallafall efter jul!
Kommentera!
Kapitel 17
Tidigare: När vi var framme letade jag reda på Louis och sedan gick vi ut ur flygplatsen, där vi möttes av Harry som gav oss både en kram.
Tidigare:
“I saw your tweet”, sa han till Lou, “So you’re officially a couple now? I read something about Loudja. It’s crazy how fast the fans are at getting couple names!”
Loudja. Louis. Nadja. Lät helt ok för mig.
Loudja. Louis. Nadja. Lät helt ok för mig.
“How was Doncaster?” Ashley stängde igen sitt skåp medan hon väntade på ett svar
“It was good”, svarade jag och la in mina böcker, “Except I got jealous”
“Of who?” undrade hon och stängde även igen mitt skåp.
“Hannah”, sa jag, “Louis-”
“Ex-girlfriend, I know”, sa hon, “They used to be really close, I think”
“I know, Stan told med”
“Stan Lucas?” hon höjde på ögonbrynen och jag nickade som svar.
“Yeah, and Lou’s family was amazing too, they were all so nice”, sa jag och vi började gå iväg till cykelstället, “What have you been up to all weekend?”
“I’ve uhm”, började Ashley och kollade ner i marken med ett leende, “I’ve been with Niall”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot henne.
Hon kollade upp mot mig, med samma leende på läpparna.
“Wait, you’re not dating are you?” undrade jag förvånat
“Naah, we’re not. At least not yet”, svarade hon och hennes leende blev mindre
“But you like him”, sa jag med höjda ögonbryn, “I’ll call Louis later”
Det tog ett tag för henne att reagera på vad jag menade.
“No! Don’t call Louis! I can talk to Niall myself”, sa hon snabbt och jag hörde knappt vad hon sa
“Sure”, sa jag och nickade. Jag ska ringa till Louis och be honom, Liam, Zayn och Harry komma upp med en plan.
Vi cyklade hemåt. Jag sa hejdå till Ash när vi cyklade förbi hennes hus och sedan åkte jag hem till mig. Jag låste upp dörren, eftersom ingen annan var hemma, och skyndade mig upp på mitt rum där jag slog på datorn. Jag loggade först in på twitter. Jag läste några kommentarer om hur ‘perfekta jag och Louis var tillsammans’.
“@OneDirection except @NiallOfficial I need your help with something! ;)” skrev jag och märkte rätt snart att Niall var online.
“@LundNadja why not me?”
“@NiallOfficial because it’s got with you to do, you’ll love it!”
Jag loggade ut och gick istället in på facebook. Till min lycka, så såg jag att Cajsa och Johanna var inne. Jag öppnade en chat med både två.
Nadja: Hiiii girlieees!
Johanna: Nadja!!! Hej :D Hur är London?
Nadja: Heeeeelt underbart faktiskt! Har världens bästa pojkvän!
Cajsa: Han där Louis? :) När får vi träffa honom dååå?
Nadja: När vi kommer hit! Vilket jag tycker att ni ska göra snart
Johanna: Vi försöker!
Cajsa: Och vi måste prata med Louis och se om han förtjänar dig
Nadja: Det är jag som inte förtjänar honom om något
Cajsa: Då måste han vara enormt bra då, kanske ska jag sno honom från dig? ;)
Nadja: Njaaa.... du får försöka göra det tillsammans med alla andra miljoner tjejer
Cajsa: Va? Andra miljoner tjejer?
Shit, jag hade inte berätta att han var känd än. Kanske skulle jag inte göra det? Jag kunde ju vänta till de kom hit och sedan låta dem träffa killarna och berätta efter det? Det lät som en bra idé.
Nadja: Förklarar när ni kommer hit! :) Lovar att jag ska göra det, det blir enklare face-to-face.
Johanna: Måste gå nu iallafall! Vi ska försöka komma, jag lovar! :)
Cajsa: Jag måste också gå, jag kommer över till dig Johanna. Vi ska komma på en plan till att komma till dig, Nadja.
Nadja: Haha, gör det ni! :) Ses när ni kommer då!
Jag loggade ut och gick sedan in på twitter. Harry var inne och hade sett mitt tweet, perfekt.
“@LundNadja call me then! .x”
Jag tog upp mobilen och letade upp Harrys namn. Det gick fram några signaler och sedan svarade han.
“Hello Nadja!” sa han glatt
“Hey Harry”, hälsade jag tillbaka, “Can I come to your place? Bring Louis, Zayn and Liam. Niall can’t come”
“Yeah, sure. Walk here and go to my apartment”, svarade han och la på.
Jag stängde av datorn och la ner mobilen i fickan. Sedan gick jag ner och ut ur huset. Jag låste dörren och styrde stegen mot killarnas lägenheter. Vädret var fint ute. Det var tisdag och jag och Louis hade som sagt åkt tillbaka till London igår. Jag andades in höstdoften medan jag gick till lägenheten. När jag väl var framme gick jag in och knackade på dörren till Harrys lägenhet. Han öppnade dörren och bad mig komma in. Jag gick efter honom till vardagsrummet, där de andra killarna satt. De hälsade på mig, och Louis kom upp och gav mig en av sina perfekta kyssar.
“So, you wanted to talk to us”, sa Harry till mig när killarna hade satt sig ner i soffan igen.
Jag och Harry stod framför dem.
“Well, you three”, sa jag och pekade på Harry, Zayn och Liam, “Probably know that Niall and Ashley have been with each other over the weekend”
De nickade som svar.
“Well, Ash really likes him, so I thought we should come up with a plan to make them get together”, förklarade jag
“Niall likes Ashley too”, sa Liam så snart jag pratat klart, “Sounds like a great idea. Niall isn’t really the person to walk up to a girl just like that”
“We should lock them in a closet”, sa Louis
“Yes, we should. And we’ll leave them in there for half an hour. If they’re not together then, we’ll leave them for longer”, sa Zayn
Ååh, varför hade jag inte tänkt på det? Att låsa in dem i en garderob... men vad skulle man förvänta sig för idé när det kom till Louis Tomlinson och Zayn Malik? Jag suckade, de var helt hopplösa.
“Let’s do it then”, sa Harry och jag kollade menande på honom.
Han märkte det inte så jag kollade istället på Liam. Jag visst han var mest seriös av killarna och antagligen förstod att det inte var en bra idé.
“Yeah, let’s do it”, sa han till min förvåning.
“Wow, I didn’t think you’d say something like that”, sa jag till alla fyra, “Let’s do it”
Jag visste att jag var tvungen att hålla med, det var ändå fyra mot en.
Vi satt resten av eftermiddagen och planerade hur vi skulle göra, fast jag kom inte upp med något. Jag tyckte egentligen att det var en rätt dålig idé, men den fick duga. Om den funkade var det ju toppen.
“Of who?” undrade hon och stängde även igen mitt skåp.
“Hannah”, sa jag, “Louis-”
“Ex-girlfriend, I know”, sa hon, “They used to be really close, I think”
“I know, Stan told med”
“Stan Lucas?” hon höjde på ögonbrynen och jag nickade som svar.
“Yeah, and Lou’s family was amazing too, they were all so nice”, sa jag och vi började gå iväg till cykelstället, “What have you been up to all weekend?”
“I’ve uhm”, började Ashley och kollade ner i marken med ett leende, “I’ve been with Niall”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot henne.
Hon kollade upp mot mig, med samma leende på läpparna.
“Wait, you’re not dating are you?” undrade jag förvånat
“Naah, we’re not. At least not yet”, svarade hon och hennes leende blev mindre
“But you like him”, sa jag med höjda ögonbryn, “I’ll call Louis later”
Det tog ett tag för henne att reagera på vad jag menade.
“No! Don’t call Louis! I can talk to Niall myself”, sa hon snabbt och jag hörde knappt vad hon sa
“Sure”, sa jag och nickade. Jag ska ringa till Louis och be honom, Liam, Zayn och Harry komma upp med en plan.
Vi cyklade hemåt. Jag sa hejdå till Ash när vi cyklade förbi hennes hus och sedan åkte jag hem till mig. Jag låste upp dörren, eftersom ingen annan var hemma, och skyndade mig upp på mitt rum där jag slog på datorn. Jag loggade först in på twitter. Jag läste några kommentarer om hur ‘perfekta jag och Louis var tillsammans’.
“@OneDirection except @NiallOfficial I need your help with something! ;)” skrev jag och märkte rätt snart att Niall var online.
“@LundNadja why not me?”
“@NiallOfficial because it’s got with you to do, you’ll love it!”
Jag loggade ut och gick istället in på facebook. Till min lycka, så såg jag att Cajsa och Johanna var inne. Jag öppnade en chat med både två.
Nadja: Hiiii girlieees!
Johanna: Nadja!!! Hej :D Hur är London?
Nadja: Heeeeelt underbart faktiskt! Har världens bästa pojkvän!
Cajsa: Han där Louis? :) När får vi träffa honom dååå?
Nadja: När vi kommer hit! Vilket jag tycker att ni ska göra snart
Johanna: Vi försöker!
Cajsa: Och vi måste prata med Louis och se om han förtjänar dig
Nadja: Det är jag som inte förtjänar honom om något
Cajsa: Då måste han vara enormt bra då, kanske ska jag sno honom från dig? ;)
Nadja: Njaaa.... du får försöka göra det tillsammans med alla andra miljoner tjejer
Cajsa: Va? Andra miljoner tjejer?
Shit, jag hade inte berätta att han var känd än. Kanske skulle jag inte göra det? Jag kunde ju vänta till de kom hit och sedan låta dem träffa killarna och berätta efter det? Det lät som en bra idé.
Nadja: Förklarar när ni kommer hit! :) Lovar att jag ska göra det, det blir enklare face-to-face.
Johanna: Måste gå nu iallafall! Vi ska försöka komma, jag lovar! :)
Cajsa: Jag måste också gå, jag kommer över till dig Johanna. Vi ska komma på en plan till att komma till dig, Nadja.
Nadja: Haha, gör det ni! :) Ses när ni kommer då!
Jag loggade ut och gick sedan in på twitter. Harry var inne och hade sett mitt tweet, perfekt.
“@LundNadja call me then! .x”
Jag tog upp mobilen och letade upp Harrys namn. Det gick fram några signaler och sedan svarade han.
“Hello Nadja!” sa han glatt
“Hey Harry”, hälsade jag tillbaka, “Can I come to your place? Bring Louis, Zayn and Liam. Niall can’t come”
“Yeah, sure. Walk here and go to my apartment”, svarade han och la på.
Jag stängde av datorn och la ner mobilen i fickan. Sedan gick jag ner och ut ur huset. Jag låste dörren och styrde stegen mot killarnas lägenheter. Vädret var fint ute. Det var tisdag och jag och Louis hade som sagt åkt tillbaka till London igår. Jag andades in höstdoften medan jag gick till lägenheten. När jag väl var framme gick jag in och knackade på dörren till Harrys lägenhet. Han öppnade dörren och bad mig komma in. Jag gick efter honom till vardagsrummet, där de andra killarna satt. De hälsade på mig, och Louis kom upp och gav mig en av sina perfekta kyssar.
“So, you wanted to talk to us”, sa Harry till mig när killarna hade satt sig ner i soffan igen.
Jag och Harry stod framför dem.
“Well, you three”, sa jag och pekade på Harry, Zayn och Liam, “Probably know that Niall and Ashley have been with each other over the weekend”
De nickade som svar.
“Well, Ash really likes him, so I thought we should come up with a plan to make them get together”, förklarade jag
“Niall likes Ashley too”, sa Liam så snart jag pratat klart, “Sounds like a great idea. Niall isn’t really the person to walk up to a girl just like that”
“We should lock them in a closet”, sa Louis
“Yes, we should. And we’ll leave them in there for half an hour. If they’re not together then, we’ll leave them for longer”, sa Zayn
Ååh, varför hade jag inte tänkt på det? Att låsa in dem i en garderob... men vad skulle man förvänta sig för idé när det kom till Louis Tomlinson och Zayn Malik? Jag suckade, de var helt hopplösa.
“Let’s do it then”, sa Harry och jag kollade menande på honom.
Han märkte det inte så jag kollade istället på Liam. Jag visst han var mest seriös av killarna och antagligen förstod att det inte var en bra idé.
“Yeah, let’s do it”, sa han till min förvåning.
“Wow, I didn’t think you’d say something like that”, sa jag till alla fyra, “Let’s do it”
Jag visste att jag var tvungen att hålla med, det var ändå fyra mot en.
Vi satt resten av eftermiddagen och planerade hur vi skulle göra, fast jag kom inte upp med något. Jag tyckte egentligen att det var en rätt dålig idé, men den fick duga. Om den funkade var det ju toppen.
Wooh, there you go! :) Kommentera!
Kapitel 16
Tidigare: “You know, I think Louis would’ve told me this when he was ready for it”, sa jag, “You’re not really a good friend when you tell me this”
“I’m a good friend to you. And Louis wanted me to tell you this”, svarade han.
Åh, så det var Louis idé? Att försöka få mig svartsjuk, eller vad var det han ville?
“I’m a good friend to you. And Louis wanted me to tell you this”, svarade han.
Åh, så det var Louis idé? Att försöka få mig svartsjuk, eller vad var det han ville?
Jag låg i Louis säng. Han var på nerevåningen med Hannah. De hade inte träffats på ett tag och hade ‘so much to talk about’. De hade så mycket att prata om att Louis valde henne före mig. Visst förstår jag att de fortfarande var nära vänner och ville prata om vad som hänt - men jag kunde inte hjälpa att jag blev svartsjuk. De hade pratat hela kvällen igår, medan jag satt och pratade med Stan. Så mycket fanns det väl inte att prata om, att det skulle ta en hel dag sammanlagt? Jag kramade om en av kuddarna i sängen och suckade. Hannah. Hannah. Hannah. Eftersom de hade varit tillsammans före x factor, så ville fansen fortfarande att de skulle vara tillsammans. Hur tror de att det känns för mig? Fast å andra sidan, vilket jag kom på senare, så visste inte fansen hundra procen om det var något mellan mig och Louis än. Dessutom var Hannah blond och hade blåa ögon, medan jag var brunett med bruna ögon. Motsatsen till Hanna, alltså. Jag hörde dörren öppnas där nere.
“Bye, I’ll talk to you later”, hörde jag Hannah säga
“Yeah, I’ll call you. Bye”, sa Louis.
Jag hörde dörren stängas. Vi skulle åka hem till London senare idag. Jag hörde hur någon gick uppför trappan och öppnade dörren.
“Hey babe”, Louis röst
Jag satte mig upp och kollade på honom.
“Have you been crying?” han kollade oroligt på mig och satte sig bredvid mig.
Jag märkte att han hade rätt. Jag hade några tårar som runnit nedför min kind, utan att jag hade märkt det. Jag nickade som svar.
“What’s wrong?” undrade han.
Hans blåa ögon stirrade rätt in i mina.
“Uhm, nothing, really”, sa jag och kollade bort från honom.
“You expect me to believe that?” sa han menande, “You don’t cry for nothing. Tell me what’s wrong”
“I just”, började jag och försökte komma på ett bra svar, “I miss my friends in Sweden”
“Ah”, sa han, det lät lite som en suck.
Kanske gick han på det?
“I’m not buying that. You’ve got friends here and you haven’t cried about that before”, sa han.
Det var inte enkelt att lura Louis Tomlinson inte.
“But I do”, sa jag med en svag röst.
Han drog upp mitt ansikte så att våra ögon möttes igen.
“Why are you lying to me?” sa han och lät lite sårad
“Because you’ll laugh at me if I tell you the truth”, sa jag, “You’ll just think I’m silly”
“No, I won’t!” sa han och den här gången låt han lite argare, “Tell me what’s wrong”
Jag svalde och kollade in i hans ögon. Jag kunde inte ljuga för honom.
“I just got jealous, ok?” sa jag, “I got jealous of you and Hannah. What if some paparazzi will take pictures of you two, and everyone will think that you’re together again”
“No, Nadja”, sa Louis med en allvarlig röst, “There’s nothing going on between me and Hannah. You need to trust me”
“I know, I do trust you. I just couldn’t help getting jealous”, sa jag, “And it’s not just about me and you. It’s about all your fans as well”
“I know what to do”, sa Louis och tog fram sin mobil.
Jag kollade vad han gjorde. Han gick först in på twitter. Fanns det bilder på honom och Hannah? Ja, det gjorde det. Han skrev ‘Don’t believe everything you read. Me and Hannah are still really good friends. There’s nothing more between us anymore’. Fast frågan var vilka som skulle tro på det? Han skrev ett nytt tweet, ‘Actually, I have a girlfriend. Go follow @LundNadja everyone! She’s lovely, I’m sure you’ll love her.’
Jag kollade på honom och log.
“I love you”, sa jag och han kollade upp på mig.
Våra läppar möttes i en perfekt kyss.
“I love you more”, sa han och log tillbaka mot mig.
Senare var vi på flygplatsen i Doncaster. Det kom upp en tjej till oss, ett fan såklart.
“Can I take a picture with you?” frågade hon
“Of course, babe”, sa Louis.
“I can take the camera”, erbjöd jag mig.
Hon skakade på huvudet.
“I want to take a picture with both of you”, sa hon.
Jag log mot henne. Kanske kunde fansen acceptera mig ändå? Hon tog tag i en man som gick förbi och frågade om han ville ta kort på oss, vilket han inte hade något emot. Hon stod bredvid Louis, och Louis stod mellan mig och henne. Efter det tog hon tillbaka kameran. När Louis hade skrivit en autograf till henne och hon var på väg att gå, så tog han tag i hennes arm.
“Could you take a picture of us with my phone?” frågade han.
Hon log och nickade mot honom. Louis tog fram sin mobil och gav den till henne. Han la sin arm runt mig kysste min kind medan tjejen tog kort. Sedan gav hon tillbaka mobilen, sa hejdå och gick iväg. Louis gick in på twitter och la upp bilden, ‘Me and @LundNadja, for everyone that asked for it’
“They seem to like you”, sa Lou menande
“Good”, sa jag
“I don’t know why they wouldn’t, though”, sa han och gav mig en snabb kyss.
Vi letade reda på gaten vi skulle till och väntade på att flyget skulle komma. Min mobil vibrerade och jag tog upp den. Det var ett sms från Ashley.
‘Niall asked me out!!!’ stod det
‘Awww, I’m so happy for you’ skrev jag som svar och visade sedan smset för Louis.
“That’s about time. He’s been talking about her ever since they met”, var hans kommentar
“Really, he has?” sa jag och log.
Ashley skulle antagligen flyga igenom taket om hon fick reda på det. Lou nickade åt mig och jag aw:ade. Flyget kom efter ungefär tio minuter. Vi gick in och satte oss. Jag fick sitta mellan två affärsmän hela resan. Inte för att det gjorde mig något, de satt bara och grejade med sina datorer hela vägen till London. När vi var framme letade jag reda på Louis och sedan gick vi ut ur flygplatsen, där vi möttes av Harry som gav oss både en kram.
“I saw your tweet”, sa han till Lou, “So you’re officially a couple now? I read something about Loudja. It’s crazy how fast the fans are at getting couple names!”
Loudja. Louis. Nadja. Lät helt ok för mig.
“Yeah, I’ll call you. Bye”, sa Louis.
Jag hörde dörren stängas. Vi skulle åka hem till London senare idag. Jag hörde hur någon gick uppför trappan och öppnade dörren.
“Hey babe”, Louis röst
Jag satte mig upp och kollade på honom.
“Have you been crying?” han kollade oroligt på mig och satte sig bredvid mig.
Jag märkte att han hade rätt. Jag hade några tårar som runnit nedför min kind, utan att jag hade märkt det. Jag nickade som svar.
“What’s wrong?” undrade han.
Hans blåa ögon stirrade rätt in i mina.
“Uhm, nothing, really”, sa jag och kollade bort från honom.
“You expect me to believe that?” sa han menande, “You don’t cry for nothing. Tell me what’s wrong”
“I just”, började jag och försökte komma på ett bra svar, “I miss my friends in Sweden”
“Ah”, sa han, det lät lite som en suck.
Kanske gick han på det?
“I’m not buying that. You’ve got friends here and you haven’t cried about that before”, sa han.
Det var inte enkelt att lura Louis Tomlinson inte.
“But I do”, sa jag med en svag röst.
Han drog upp mitt ansikte så att våra ögon möttes igen.
“Why are you lying to me?” sa han och lät lite sårad
“Because you’ll laugh at me if I tell you the truth”, sa jag, “You’ll just think I’m silly”
“No, I won’t!” sa han och den här gången låt han lite argare, “Tell me what’s wrong”
Jag svalde och kollade in i hans ögon. Jag kunde inte ljuga för honom.
“I just got jealous, ok?” sa jag, “I got jealous of you and Hannah. What if some paparazzi will take pictures of you two, and everyone will think that you’re together again”
“No, Nadja”, sa Louis med en allvarlig röst, “There’s nothing going on between me and Hannah. You need to trust me”
“I know, I do trust you. I just couldn’t help getting jealous”, sa jag, “And it’s not just about me and you. It’s about all your fans as well”
“I know what to do”, sa Louis och tog fram sin mobil.
Jag kollade vad han gjorde. Han gick först in på twitter. Fanns det bilder på honom och Hannah? Ja, det gjorde det. Han skrev ‘Don’t believe everything you read. Me and Hannah are still really good friends. There’s nothing more between us anymore’. Fast frågan var vilka som skulle tro på det? Han skrev ett nytt tweet, ‘Actually, I have a girlfriend. Go follow @LundNadja everyone! She’s lovely, I’m sure you’ll love her.’
Jag kollade på honom och log.
“I love you”, sa jag och han kollade upp på mig.
Våra läppar möttes i en perfekt kyss.
“I love you more”, sa han och log tillbaka mot mig.
Senare var vi på flygplatsen i Doncaster. Det kom upp en tjej till oss, ett fan såklart.
“Can I take a picture with you?” frågade hon
“Of course, babe”, sa Louis.
“I can take the camera”, erbjöd jag mig.
Hon skakade på huvudet.
“I want to take a picture with both of you”, sa hon.
Jag log mot henne. Kanske kunde fansen acceptera mig ändå? Hon tog tag i en man som gick förbi och frågade om han ville ta kort på oss, vilket han inte hade något emot. Hon stod bredvid Louis, och Louis stod mellan mig och henne. Efter det tog hon tillbaka kameran. När Louis hade skrivit en autograf till henne och hon var på väg att gå, så tog han tag i hennes arm.
“Could you take a picture of us with my phone?” frågade han.
Hon log och nickade mot honom. Louis tog fram sin mobil och gav den till henne. Han la sin arm runt mig kysste min kind medan tjejen tog kort. Sedan gav hon tillbaka mobilen, sa hejdå och gick iväg. Louis gick in på twitter och la upp bilden, ‘Me and @LundNadja, for everyone that asked for it’
“They seem to like you”, sa Lou menande
“Good”, sa jag
“I don’t know why they wouldn’t, though”, sa han och gav mig en snabb kyss.
Vi letade reda på gaten vi skulle till och väntade på att flyget skulle komma. Min mobil vibrerade och jag tog upp den. Det var ett sms från Ashley.
‘Niall asked me out!!!’ stod det
‘Awww, I’m so happy for you’ skrev jag som svar och visade sedan smset för Louis.
“That’s about time. He’s been talking about her ever since they met”, var hans kommentar
“Really, he has?” sa jag och log.
Ashley skulle antagligen flyga igenom taket om hon fick reda på det. Lou nickade åt mig och jag aw:ade. Flyget kom efter ungefär tio minuter. Vi gick in och satte oss. Jag fick sitta mellan två affärsmän hela resan. Inte för att det gjorde mig något, de satt bara och grejade med sina datorer hela vägen till London. När vi var framme letade jag reda på Louis och sedan gick vi ut ur flygplatsen, där vi möttes av Harry som gav oss både en kram.
“I saw your tweet”, sa han till Lou, “So you’re officially a couple now? I read something about Loudja. It’s crazy how fast the fans are at getting couple names!”
Loudja. Louis. Nadja. Lät helt ok för mig.
Sådär ja! :)
Kommentera nu, haha!
Ny novell av mig
Har startat en ny novell, om Zayn som ni kan läsa HÄR
Glöm inte att läsa Kapitel 15, som jag nyss la upp! :)
Kapitel 15
Tidigare: “Oh, that’s Hannah”, sa han, “My ex girlfriend”
Tidigare:
Det var värre. Visst, det var hans förra flickvän, men varför hade han sparat alla korten med henne? Jag stängde ihop albumet, medan jag hindrade tårarna från att tränga fram i mina ögon.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
Jag satt i Louis kök med honom på morgonen nästa dag. Jag hade på mig ett par mjukis, en t-shirt och en grå hoodie. Mitt hår var uppsatt i en tofs. Louis satt bredvid mig mig och hade på sig ett par röda mjukis och en randig t-shirt. Vi satt och åt frukost, både två åt flingor med mjölk. Louis favoritfrukost.
“So, what’s the plans for today?” undrade jag
“Just gonna meet some of my old friends”, svarade Louis
“Like who, for example?” frågade jag
“Probably going to be the most with Stan if he’s able to. And then I’ll probably meet up with Hannah”
“Hannah? Your ex-girlfriend?” undrade jag
“Aww, is someone a little jealous?” sa han och höjde på ögonbrynen
Jag kollade ner på hans händer. Den ena låg på bordet och den andra på skeden, jag visste precis vad han planerade.
“Oh, no, Lou, don’t even thi-” mer hann jag inte säga förrän han hade skjutit iväg en sked med flingor i mitt ansikte, “LOUIS!”
Jag gjorde samma sak tillbaka, medan han skrattade åt mig.
“What was that good for?” frågade jag medan jag tog bort de blöta flingorna från mitt ansikte.
“Just wanted to see you laugh?”
“Laugh?” undrade jag och skrattade, “Oh, you got me”
Dörren till köket öppnades och Daisy och Phoebe kom in.
“Good morning”, sa de glatt och gick fram till oss.
Daisy satte sig i mitt knä, och Phoebe i Louis knä.
“When did you two meet?” frågade Daisy nyfiket och grejade med mitt hår.
Jag log mot henne. Hon var jättesöt. Precis som sin storebror. Jag hann inte svara för än Johannah, Lottie och Felicite kom in i rummet. Louis föräldrar var skilda och hans pappa bodde inte i Doncaster längre.
“Yes, how did you meet?” undrade Lottie, medan Jay hade gått till köksbänken.
“We met in Spain”, sa Louis och slog sin arm runt mina axlar, “We sat beside each other on the plane there, and she found out about One Direction not that long ago”
“So she didn’t know you were famous?” undrade Felicite
“Nope, she had no idea”, svarade han
“I was a little suspicious, though”, la jag till
“There was no need to be”, sa han
“Oh, no, you were just very famous in the U.K”, sa jag, “No biggie”
“You’re so cute together”, sa Phoebe glatt
“Thank you”, sa jag och log mot henne.
“Stan wants me to come to his house”, sa Louis efter att ha läst smset han nyss fått
“Only Stan?” frågade jag.
“Hannah will be there too”, svarade Louis.
Jag log smått och nickade. Han slog sin arm runt mig medan vi gick ut i solljuset. Jag var inte så säker på att jag ville träffa Hannah, men det fick väl gå. Vi gick till Stan, det var en bit att gå men vädret var fint och vi hade roligt. Vi kom till ett tegelhus med en våning. Louis gick fram till dörren och knackade på. Jag ställde mig bakom honom. Det stod ‘The Lucas family’ på dörren. Den öppnades snart av Stan.
“Hello Louis!” sa han högt och kramade om Louis
“Hello Stanley!” sa Louis i samma ton som Stan.
Det stod en blond tjej bakom honom. Hannah. Jag kände igen henne från alla foton jag sett.
“Hey Hannah!” sa Louis glatt och kramade om henne
“Hi Louis!” sa hon lika glatt och kramade honom tillbaka, “I’ve missed you”
De släppte taget om varandra.
“I’ve missed you too”, sa Louis.
Håll masken, Nadja. Se inte svartsjuk ut.
“Hi”, sa jag till Stan när jag kommit på att jag inte hälsat på honom.
Han hälsade tillbaka och gav mig en kram. Jag hälsade på Hannah och fick en kram även av henne. ‘Hold on to Louis, you don’t want to lose him’ hade hon viskat till mig. Och vad skulle jag ta det som? Att hon hade förlorat honom, även om hon inte ville? Att hon fortfarande gillade honom, kanske? Jag hade svarat med ‘I won’t’. För det skulle jag inte, jag skulle hålla hårt i Louis.
Senare på kvällen satt jag i Stans vardagsrum med honom, medan Louis och Hannah lagade mat.
“They used to be really close”, sa Stan helt plötsligt.
Jag kollade undrande på honom.
“Louis and Hannah”, sa han, “They were together before the x factor, through the x factor and even after. She’s been there all along. They were best friends before they got together, as well”
“Why are you telling me this?” undrade jag
“I just thought you should now”, svarade han, “They did everything together. Al though, Louis broke up with her because he wanted to focus on his carrier. I think Hannah still likes him, she’s a little jealous of you. He broke up because he wanted to focus on music, but then he got another girlfriend. I’ve nothing against you, I’m just saying the truth”
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var förvirrad och förvånad, samtidigt.
“You know, I think Louis would’ve told me this when he was ready for it”, sa jag, “You’re not really a good friend when you tell me this”
“I’m a good friend to you. And Louis wanted me to tell you this”, svarade han.
Åh, så det var Louis idé? Att försöka få mig svartsjuk, eller vad var det han ville?
“So, what’s the plans for today?” undrade jag
“Just gonna meet some of my old friends”, svarade Louis
“Like who, for example?” frågade jag
“Probably going to be the most with Stan if he’s able to. And then I’ll probably meet up with Hannah”
“Hannah? Your ex-girlfriend?” undrade jag
“Aww, is someone a little jealous?” sa han och höjde på ögonbrynen
Jag kollade ner på hans händer. Den ena låg på bordet och den andra på skeden, jag visste precis vad han planerade.
“Oh, no, Lou, don’t even thi-” mer hann jag inte säga förrän han hade skjutit iväg en sked med flingor i mitt ansikte, “LOUIS!”
Jag gjorde samma sak tillbaka, medan han skrattade åt mig.
“What was that good for?” frågade jag medan jag tog bort de blöta flingorna från mitt ansikte.
“Just wanted to see you laugh?”
“Laugh?” undrade jag och skrattade, “Oh, you got me”
Dörren till köket öppnades och Daisy och Phoebe kom in.
“Good morning”, sa de glatt och gick fram till oss.
Daisy satte sig i mitt knä, och Phoebe i Louis knä.
“When did you two meet?” frågade Daisy nyfiket och grejade med mitt hår.
Jag log mot henne. Hon var jättesöt. Precis som sin storebror. Jag hann inte svara för än Johannah, Lottie och Felicite kom in i rummet. Louis föräldrar var skilda och hans pappa bodde inte i Doncaster längre.
“Yes, how did you meet?” undrade Lottie, medan Jay hade gått till köksbänken.
“We met in Spain”, sa Louis och slog sin arm runt mina axlar, “We sat beside each other on the plane there, and she found out about One Direction not that long ago”
“So she didn’t know you were famous?” undrade Felicite
“Nope, she had no idea”, svarade han
“I was a little suspicious, though”, la jag till
“There was no need to be”, sa han
“Oh, no, you were just very famous in the U.K”, sa jag, “No biggie”
“You’re so cute together”, sa Phoebe glatt
“Thank you”, sa jag och log mot henne.
“Stan wants me to come to his house”, sa Louis efter att ha läst smset han nyss fått
“Only Stan?” frågade jag.
“Hannah will be there too”, svarade Louis.
Jag log smått och nickade. Han slog sin arm runt mig medan vi gick ut i solljuset. Jag var inte så säker på att jag ville träffa Hannah, men det fick väl gå. Vi gick till Stan, det var en bit att gå men vädret var fint och vi hade roligt. Vi kom till ett tegelhus med en våning. Louis gick fram till dörren och knackade på. Jag ställde mig bakom honom. Det stod ‘The Lucas family’ på dörren. Den öppnades snart av Stan.
“Hello Louis!” sa han högt och kramade om Louis
“Hello Stanley!” sa Louis i samma ton som Stan.
Det stod en blond tjej bakom honom. Hannah. Jag kände igen henne från alla foton jag sett.
“Hey Hannah!” sa Louis glatt och kramade om henne
“Hi Louis!” sa hon lika glatt och kramade honom tillbaka, “I’ve missed you”
De släppte taget om varandra.
“I’ve missed you too”, sa Louis.
Håll masken, Nadja. Se inte svartsjuk ut.
“Hi”, sa jag till Stan när jag kommit på att jag inte hälsat på honom.
Han hälsade tillbaka och gav mig en kram. Jag hälsade på Hannah och fick en kram även av henne. ‘Hold on to Louis, you don’t want to lose him’ hade hon viskat till mig. Och vad skulle jag ta det som? Att hon hade förlorat honom, även om hon inte ville? Att hon fortfarande gillade honom, kanske? Jag hade svarat med ‘I won’t’. För det skulle jag inte, jag skulle hålla hårt i Louis.
Senare på kvällen satt jag i Stans vardagsrum med honom, medan Louis och Hannah lagade mat.
“They used to be really close”, sa Stan helt plötsligt.
Jag kollade undrande på honom.
“Louis and Hannah”, sa han, “They were together before the x factor, through the x factor and even after. She’s been there all along. They were best friends before they got together, as well”
“Why are you telling me this?” undrade jag
“I just thought you should now”, svarade han, “They did everything together. Al though, Louis broke up with her because he wanted to focus on his carrier. I think Hannah still likes him, she’s a little jealous of you. He broke up because he wanted to focus on music, but then he got another girlfriend. I’ve nothing against you, I’m just saying the truth”
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var förvirrad och förvånad, samtidigt.
“You know, I think Louis would’ve told me this when he was ready for it”, sa jag, “You’re not really a good friend when you tell me this”
“I’m a good friend to you. And Louis wanted me to tell you this”, svarade han.
Åh, så det var Louis idé? Att försöka få mig svartsjuk, eller vad var det han ville?
Kommentera! :)
Kapitel 14
Inte så lång väntan ändå väl? :)
Tidigare: Nästa morgon vaknade jag och kom först inte ihåg vart jag var. Jag kom ändå rätt snabbt ihåg att jag var hemma hos Aiden. Jag vände mig om och såg Louis ligga bredvid mig, i bara kalsonger. Jag märkte då att jag bara hade underkläder på mig också.
“What did you think of the prize?” undrade han
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
“I flew here here yesterday, went to Aidens, and I’m going back to Doncaster today”, förklarade Stan när vi satt i Louis lägenhet, “And I’ve got three flying tickets, which means that you two are coming with me”
Han pekade på mig och Lou.
“Brilliant!” utbrast Louis, “If you want to?”
Han kollade undrande på mig, med huvudet lutat lite åt höger.
“Yeah, of course”, svarade jag glatt, “If it means that I’ll meet your parents and sisters”
“We’ll come with you then”, sa Louis till Stan.
“Well, pack your things, we’re going in one hour! And you’ll be back in London on Tuesday, if I remember right”, sa Stan
“ONE HOUR? I can’t pack all-” började jag men Louis avbröt mig genom att ta sin hand för min mun.
“We’ll be ready, you can go back to Aidens”, sa han till Stan, som gick iväg.
Louis packade ner lite kläder och sedan åkte vi hem till mig så att jag också fick packa. Jag berättade för mamma vart vi skulle. Hon skulle ringa till skolan på måndag och säga att jag var sjuk, eftersom man var tvungen att skicka en frånvarolapp om man skulle vara borta och inte var sjuk. När vi varit hemma hos mig åkte vi till Aidens och hämtade upp Stan.
Jag drog min högra hand genom mitt hår och drack en klunk av min Coca Cola. Vi satt på Burger King i en av Londons flygplatser. Flyget skulle komma om en timme. Stan tyckte att det var bäst och tryggast om vi var här i tid och det var därför vi bara haft en timme på oss att packa det vi ville ha med. Det lät inte så likt honom, med tanke på att han var Louis bästa kompis, och Lou var rätt stökig. Vi åt upp våra hamburgare och gick sedan till gaten. Vi checkade in och sedan gick vi in på planet.
“Place 1D, how ironic”, sa Stan när han kollat på platserna, “Louis will get that one”
Stan satte sig längst in, jag i mitten och Louis längst ut på första raden.
“I’ve never sat this close to the doors on an airplane before”, berättade Stan
“Thanks for the information, mate”, sa Louis tillbaka.
Det kom på mer och mer folk och flyget lyfte.
“It takes like half an hour to fly to Doncaster, so we’ll be there soon”, sa Lou till mig
“Good then, remember when we were flying to Spain?” undrade jag
“How could I forget?” sa Louis och kysste mig
“Wait, what?” avbröt Stan oss
“We met the first time on the plane to Spain”, berättade jag
“How romantic. Now tell me everything about the trip”, sa han.
Jag och Louis började prata i munnen på varandra, men sedan tog Louis över. Även om jag hade lite kommentarer om det han sa.
Flyget landade och vi gick ut med våra väskor. Stan åkte hem till sig medan jag följde med Louis hem till honom. Vi gick dit, eftersom han inte bodde så långt bort. Vi gick till ytterdörren och Louis knackade på.
“It gets more like a surprise, stand here while go and hide”, sa han och jag han inte protestera förens han gått och dörren öppnades.
En kvinna med brunt hår, antagligen Louis mamma, öppnade dörren.
“Hi”, hälsade hon
“Uhm, hi, mrs. Tomlinson”, sa jag, lite nervöst.
“Who are you?” undrade hon med ett leende.
Louis hoppade fram bakom mig.
“Surprise!” utbrast han och till och med jag skvatt.
“Louis, darling”, sa hans mamma och gav honom en stor kram, “Who’s this lovely girl?”
“That’s my girlfriend, Nadja”, sa han stolt och jag log.
“Hello Nadja, I’m Johannah”, presenterade hon sig, “Why haven’t I heard about you?”
“It’s better to take it face to face, right?” sa jag
Hon nickade mot mig.
“Let’s go inside”, sa hon och vi gick in i huset.
“Lottie! Felicite! Daisy! Phoebe! I’ve got a surprise!” ropade hon.
Det kom fram fyra tjejer till hallen. Alla fick lika stort leende medan de sprang fram och kramade om Louis.
“These are my sisters”, berättade han sedan, “And this, is my girlfriend Nadja”
“Hi Nadja, I’m Lottie”, sa en av tjejerna, som var blond, “I’m the oldest, even though Felicite is taller than me”
Jag skrattade åt henne.
“I’m Felicite”, sa en brunhårig tjej som stod bredvid Lottie.
“I’m Daisy”, sa en kortare tjej, i kanske 6-årsåldern.
“And I’m Phoebe”, sa en identisk tjej, “We’re twins”
“Yeah, I can see that”, sa jag och log, “Nice to meet you”
Jag pratade lite med Johannah medan Louis bråkade med sina systrar. Syskonkärlek på högsta nivå. Det märktes att de hade saknat varandra, vilket jag kunde förstå.
Senare på kvällen, när Felicite, Daisy och Phoebe hade lagt sig, satt jag och Louis på hans rum.
“We almost never meet”, berättade han, “The bad thing is that you miss them, but the good thing is that it gets more special to meet them”
Jag log mot honom medan jag kollade igenom ett fotoalbum från x factor-tiden tills i våras. Jag bläddrade igenom sidorna. Tills jag kom till en sida med Louis och någon blond tjej. De kramades och myste på alla bilderna. Eller satt på varandras axlar.
“Louis”, sa jag, “Who’s this?”
Han kollade över min axel. Jag hoppades på att han skulle säga att han hade en till syster, eller att det var hans kusin eller något sådant.
“Oh, that’s Hannah”, sa han, “My ex girlfriend”
Det var värre. Visst, det var hans förra flickvän, men varför hade han sparat alla korten med henne? Jag stängde ihop albumet, medan jag hindrade tårarna från att tränga fram i mina ögon.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
Han pekade på mig och Lou.
“Brilliant!” utbrast Louis, “If you want to?”
Han kollade undrande på mig, med huvudet lutat lite åt höger.
“Yeah, of course”, svarade jag glatt, “If it means that I’ll meet your parents and sisters”
“We’ll come with you then”, sa Louis till Stan.
“Well, pack your things, we’re going in one hour! And you’ll be back in London on Tuesday, if I remember right”, sa Stan
“ONE HOUR? I can’t pack all-” började jag men Louis avbröt mig genom att ta sin hand för min mun.
“We’ll be ready, you can go back to Aidens”, sa han till Stan, som gick iväg.
Louis packade ner lite kläder och sedan åkte vi hem till mig så att jag också fick packa. Jag berättade för mamma vart vi skulle. Hon skulle ringa till skolan på måndag och säga att jag var sjuk, eftersom man var tvungen att skicka en frånvarolapp om man skulle vara borta och inte var sjuk. När vi varit hemma hos mig åkte vi till Aidens och hämtade upp Stan.
Jag drog min högra hand genom mitt hår och drack en klunk av min Coca Cola. Vi satt på Burger King i en av Londons flygplatser. Flyget skulle komma om en timme. Stan tyckte att det var bäst och tryggast om vi var här i tid och det var därför vi bara haft en timme på oss att packa det vi ville ha med. Det lät inte så likt honom, med tanke på att han var Louis bästa kompis, och Lou var rätt stökig. Vi åt upp våra hamburgare och gick sedan till gaten. Vi checkade in och sedan gick vi in på planet.
“Place 1D, how ironic”, sa Stan när han kollat på platserna, “Louis will get that one”
Stan satte sig längst in, jag i mitten och Louis längst ut på första raden.
“I’ve never sat this close to the doors on an airplane before”, berättade Stan
“Thanks for the information, mate”, sa Louis tillbaka.
Det kom på mer och mer folk och flyget lyfte.
“It takes like half an hour to fly to Doncaster, so we’ll be there soon”, sa Lou till mig
“Good then, remember when we were flying to Spain?” undrade jag
“How could I forget?” sa Louis och kysste mig
“Wait, what?” avbröt Stan oss
“We met the first time on the plane to Spain”, berättade jag
“How romantic. Now tell me everything about the trip”, sa han.
Jag och Louis började prata i munnen på varandra, men sedan tog Louis över. Även om jag hade lite kommentarer om det han sa.
Flyget landade och vi gick ut med våra väskor. Stan åkte hem till sig medan jag följde med Louis hem till honom. Vi gick dit, eftersom han inte bodde så långt bort. Vi gick till ytterdörren och Louis knackade på.
“It gets more like a surprise, stand here while go and hide”, sa han och jag han inte protestera förens han gått och dörren öppnades.
En kvinna med brunt hår, antagligen Louis mamma, öppnade dörren.
“Hi”, hälsade hon
“Uhm, hi, mrs. Tomlinson”, sa jag, lite nervöst.
“Who are you?” undrade hon med ett leende.
Louis hoppade fram bakom mig.
“Surprise!” utbrast han och till och med jag skvatt.
“Louis, darling”, sa hans mamma och gav honom en stor kram, “Who’s this lovely girl?”
“That’s my girlfriend, Nadja”, sa han stolt och jag log.
“Hello Nadja, I’m Johannah”, presenterade hon sig, “Why haven’t I heard about you?”
“It’s better to take it face to face, right?” sa jag
Hon nickade mot mig.
“Let’s go inside”, sa hon och vi gick in i huset.
“Lottie! Felicite! Daisy! Phoebe! I’ve got a surprise!” ropade hon.
Det kom fram fyra tjejer till hallen. Alla fick lika stort leende medan de sprang fram och kramade om Louis.
“These are my sisters”, berättade han sedan, “And this, is my girlfriend Nadja”
“Hi Nadja, I’m Lottie”, sa en av tjejerna, som var blond, “I’m the oldest, even though Felicite is taller than me”
Jag skrattade åt henne.
“I’m Felicite”, sa en brunhårig tjej som stod bredvid Lottie.
“I’m Daisy”, sa en kortare tjej, i kanske 6-årsåldern.
“And I’m Phoebe”, sa en identisk tjej, “We’re twins”
“Yeah, I can see that”, sa jag och log, “Nice to meet you”
Jag pratade lite med Johannah medan Louis bråkade med sina systrar. Syskonkärlek på högsta nivå. Det märktes att de hade saknat varandra, vilket jag kunde förstå.
Senare på kvällen, när Felicite, Daisy och Phoebe hade lagt sig, satt jag och Louis på hans rum.
“We almost never meet”, berättade han, “The bad thing is that you miss them, but the good thing is that it gets more special to meet them”
Jag log mot honom medan jag kollade igenom ett fotoalbum från x factor-tiden tills i våras. Jag bläddrade igenom sidorna. Tills jag kom till en sida med Louis och någon blond tjej. De kramades och myste på alla bilderna. Eller satt på varandras axlar.
“Louis”, sa jag, “Who’s this?”
Han kollade över min axel. Jag hoppades på att han skulle säga att han hade en till syster, eller att det var hans kusin eller något sådant.
“Oh, that’s Hannah”, sa han, “My ex girlfriend”
Det var värre. Visst, det var hans förra flickvän, men varför hade han sparat alla korten med henne? Jag stängde ihop albumet, medan jag hindrade tårarna från att tränga fram i mina ögon.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
Kommentera! :)
Och glöm inte att kolla in karaktärsidan här
Kapitel 13
Here's chapter 13! Ska försöka uppdatera till helgen! Har haft fullt med läxor, blir ganska mycket nästa vecka också... men jag lovar att jag ska uppdatera! :) Jag har lite idéer nu!
Tidigare: “Matt Cardle, är inte det han som vann the x factor?” William rynkade på pannan, “Varför ska han komma?”
Just det ja, jag hade inte berättat om One Direction än.
“Louis är känd, på riktigt. Han har ett band som heter One Direction. De kom trea i x factor”, förklarade jag.
Will satt bredvid mig med stora ögon.
“Kan jag hänga med eller?”
“Louis är känd, på riktigt. Han har ett band som heter One Direction. De kom trea i x factor”, förklarade jag.
Will satt bredvid mig med stora ögon.
“Kan jag hänga med eller?”
‘Louis will be at my house by 6 PM! Get here’ skrev jag i ett sms och skickade iväg till Ashley. Klockan var halv sex och jag hade gjort iordning mig. Jag hade ett par korta, svarta, shorts och ett vitt linne, tillsammans med ett guldarmband och guldörhängen. Till det hade jag ett par svarta pumps.
‘I’ll be there in 5!’ fick jag som svar från Ash.
Hon kom rätt snabbt, det tog lite mer än fem minuter. Jag öppnade dörren när hon knackade på. Hennes blonda hår var uppsatt i en snygg toffs, med luggen hängades över pannan. Hon hade på sig en vinröd tröja, med ett par mörkblå tighta jeans och ett par svarta ballerinaskor. Hon såg fantastisk ut.
“You look beautiful!” sa vi munnen på varandra.
Jag gav henne en kram, medan vi skrattade.
“I’m sure Lou will come in any minute”, sa jag när jag såg att Ash kolade på klockan.
Hon nickade mot mig och tog ett djupt andetag.
“Are you nervous?” frågade jag
“Yeah, a little. I mean One Direction, Aiden Grimshaw and Matt Cardle”, sa hon och skrattade lite.
“Don’t be!” sa jag och kramade henne ännu en gång, “William asked if he could go with us, but I said no”
“Why?” Ashley rynkade på pannan
“Because I don’t want him to go with me when I’m with my boyfriend and his friends”, förklarade jag.
Ash hann inte svara förän det hördes en biltuta utifrån.
“He’s here”, sa jag och öppnade dörren.
Jag gick till bilen med Ashley precis bakom mig. Jag satte mig i passagerarsätet bredvid Lou, medan Ash satte sig i baksätet.
“You look amazing!” var det första Louis sa
“You look quite good yourself”, sa jag och log mot honom.
Han hade på sig en randig t-shirt, hängslen och ett par röda byxor som han vikt upp längst ner. Självklart hade han också ett par toms. Det var en helt normal Louis-outfit. Det var rätt varmt ute för att vara kväll och i mitten av september. Iallafall om man jämförde med Sverige. Louis parkerade vid ett hus i utkanten av London. Det stod redan tre bil utanför, förutom den som stod på utfarten såklart.
“What more people will come?” undrade jag när vi gått ut ur bilen.
Louis slängde sin arm runt mina axlar.
“The boys, Matt, some of our friends, maybe someone more from the x factor”, svarade han
Vi gick fram till ytterdörren och knackade på. Ash stod bredvid mig. Dörren öppnades av en mörkblond kille, med håret stylat i en lite slarvig Elvis/Zayn-frisyr, i tjugoårsåldern.
“Louis, man!” sa han och kramade om Louis
“Aiden!” sa Louis tillbaka
“Long time, no see”, sa Aiden och drog sig ur kramen, “And who are these two lucky ladies?”
Han kollade på mig och Ashley.
“I’m Nadja, but call me Nad”, började jag men blev avbruten
“Also known as my girlfriend”, sa Louis och slängde sin arm runt mig igen.
Jag log mot honom och kollade sedan på Ash.
“And this is Ashley, my friend”, fortsatte jag
“Hi”, sa hon med stora ögon, helt starstrucked.
“Lovely to meet you, I’m Aiden”, sa han som om vi inte redan visste det.
Han gick in igen och vi följde efter honom. Louis hälsade på alla och jag hängde inte riktigt med på vem som var vem. De flesta var redan lite smått fulla.
“Look who’s here!” en mörkhårig kille gick fram till Louis
“Stan! You didn’t tell me you were coming!” utbrast Lou
“Surprise!” ropade killen, som jag antog hette Stan, och höjde sin ölburk.
I andra handen höll han en annan ölburk som han gav till Louis. Stan gick iväg från oss och Louis fortsatte gå, tills han hittade Liam.
“Where is the rest of the boys?” ropade Louis till honom genom den höga musiken.
“They’re out there, dancing”, svarade Liam och nickade mot vardagsrummet, där resten av killarna var med några andra personer.
Jag vände mig om för att kolla på Ashley, men hon var inte där. Jag vände blicken mot vardagsrummet igen och såg att hon redan var där och dansade med Niall.
“Hey, Aiden”, hörde jag Louis säga medan han tog tag om en killes axlar.
Det var som om han bara tog tag i någon random, men det var faktiskt Aiden.
“Got any beer?” undrade han, eftersom han redan druckit upp den hann fått av Stan.
“Yeah, of course, Lou”, sa Aiden och gav honom två ölburkar, “Here’s on to you and on to your girl. There’s more over there”
Han nickade åt ett rum med stängd dörr.
“Good, mate!” sa Louis och gav mig den ena ölen.
“You don’t want any?” frågade jag Liam
“Well, you know”, sa Aiden och slängde sin arm över mina axlar, “Liam doesn’t drink he’s such a good guy”
Med de orden gick han smått vinglandes iväg.
“I’ve only got one kidney, so it’s not good for me to drink alcohol”, förklarade Liam.
Jag nickade åt honom.
“Nad, first one to drink the can wins”, sa Louis
“Wins what?” undrade jag
“You’ll see when I win”, sa Lou och halsade i sig ölen.
Jag höjde burken till min mun och drack den rätt så snabbt, inte lika snabbt som Louis dock.
“I won!” sa han, “Here’s the prize”
Han kysste mig och drog sedan med mig in till vardagsrummet och började dansa. Vi dansade till ungefär halv tolv. Vi var rätt fulla allihop, förutom Liam, såklart. Louis tog tag i mig och våra läppar möttes i en het kyss. Han drog med mig in i ett rum, om jag minns rätt så sa han att det var Aidens gästrum. Vi började klä av varandra. Jag tänker inte gå in på detaljer av vad som hände där inne, men det blev rätt hett. Självklart var det inte första gången vi hade sex, vi hade haft det i Spanien en gång.
Nästa morgon vaknade jag och kom först inte ihåg vart jag var. Jag kom ändå rätt snabbt ihåg att jag var hemma hos Aiden. Jag vände mig om och såg Louis ligga bredvid mig, i bara kalsonger. Jag märkte då att jag bara hade underkläder på mig också.
“What did you think of the prize?” undrade han
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
‘I’ll be there in 5!’ fick jag som svar från Ash.
Hon kom rätt snabbt, det tog lite mer än fem minuter. Jag öppnade dörren när hon knackade på. Hennes blonda hår var uppsatt i en snygg toffs, med luggen hängades över pannan. Hon hade på sig en vinröd tröja, med ett par mörkblå tighta jeans och ett par svarta ballerinaskor. Hon såg fantastisk ut.
“You look beautiful!” sa vi munnen på varandra.
Jag gav henne en kram, medan vi skrattade.
“I’m sure Lou will come in any minute”, sa jag när jag såg att Ash kolade på klockan.
Hon nickade mot mig och tog ett djupt andetag.
“Are you nervous?” frågade jag
“Yeah, a little. I mean One Direction, Aiden Grimshaw and Matt Cardle”, sa hon och skrattade lite.
“Don’t be!” sa jag och kramade henne ännu en gång, “William asked if he could go with us, but I said no”
“Why?” Ashley rynkade på pannan
“Because I don’t want him to go with me when I’m with my boyfriend and his friends”, förklarade jag.
Ash hann inte svara förän det hördes en biltuta utifrån.
“He’s here”, sa jag och öppnade dörren.
Jag gick till bilen med Ashley precis bakom mig. Jag satte mig i passagerarsätet bredvid Lou, medan Ash satte sig i baksätet.
“You look amazing!” var det första Louis sa
“You look quite good yourself”, sa jag och log mot honom.
Han hade på sig en randig t-shirt, hängslen och ett par röda byxor som han vikt upp längst ner. Självklart hade han också ett par toms. Det var en helt normal Louis-outfit. Det var rätt varmt ute för att vara kväll och i mitten av september. Iallafall om man jämförde med Sverige. Louis parkerade vid ett hus i utkanten av London. Det stod redan tre bil utanför, förutom den som stod på utfarten såklart.
“What more people will come?” undrade jag när vi gått ut ur bilen.
Louis slängde sin arm runt mina axlar.
“The boys, Matt, some of our friends, maybe someone more from the x factor”, svarade han
Vi gick fram till ytterdörren och knackade på. Ash stod bredvid mig. Dörren öppnades av en mörkblond kille, med håret stylat i en lite slarvig Elvis/Zayn-frisyr, i tjugoårsåldern.
“Louis, man!” sa han och kramade om Louis
“Aiden!” sa Louis tillbaka
“Long time, no see”, sa Aiden och drog sig ur kramen, “And who are these two lucky ladies?”
Han kollade på mig och Ashley.
“I’m Nadja, but call me Nad”, började jag men blev avbruten
“Also known as my girlfriend”, sa Louis och slängde sin arm runt mig igen.
Jag log mot honom och kollade sedan på Ash.
“And this is Ashley, my friend”, fortsatte jag
“Hi”, sa hon med stora ögon, helt starstrucked.
“Lovely to meet you, I’m Aiden”, sa han som om vi inte redan visste det.
Han gick in igen och vi följde efter honom. Louis hälsade på alla och jag hängde inte riktigt med på vem som var vem. De flesta var redan lite smått fulla.
“Look who’s here!” en mörkhårig kille gick fram till Louis
“Stan! You didn’t tell me you were coming!” utbrast Lou
“Surprise!” ropade killen, som jag antog hette Stan, och höjde sin ölburk.
I andra handen höll han en annan ölburk som han gav till Louis. Stan gick iväg från oss och Louis fortsatte gå, tills han hittade Liam.
“Where is the rest of the boys?” ropade Louis till honom genom den höga musiken.
“They’re out there, dancing”, svarade Liam och nickade mot vardagsrummet, där resten av killarna var med några andra personer.
Jag vände mig om för att kolla på Ashley, men hon var inte där. Jag vände blicken mot vardagsrummet igen och såg att hon redan var där och dansade med Niall.
“Hey, Aiden”, hörde jag Louis säga medan han tog tag om en killes axlar.
Det var som om han bara tog tag i någon random, men det var faktiskt Aiden.
“Got any beer?” undrade han, eftersom han redan druckit upp den hann fått av Stan.
“Yeah, of course, Lou”, sa Aiden och gav honom två ölburkar, “Here’s on to you and on to your girl. There’s more over there”
Han nickade åt ett rum med stängd dörr.
“Good, mate!” sa Louis och gav mig den ena ölen.
“You don’t want any?” frågade jag Liam
“Well, you know”, sa Aiden och slängde sin arm över mina axlar, “Liam doesn’t drink he’s such a good guy”
Med de orden gick han smått vinglandes iväg.
“I’ve only got one kidney, so it’s not good for me to drink alcohol”, förklarade Liam.
Jag nickade åt honom.
“Nad, first one to drink the can wins”, sa Louis
“Wins what?” undrade jag
“You’ll see when I win”, sa Lou och halsade i sig ölen.
Jag höjde burken till min mun och drack den rätt så snabbt, inte lika snabbt som Louis dock.
“I won!” sa han, “Here’s the prize”
Han kysste mig och drog sedan med mig in till vardagsrummet och började dansa. Vi dansade till ungefär halv tolv. Vi var rätt fulla allihop, förutom Liam, såklart. Louis tog tag i mig och våra läppar möttes i en het kyss. Han drog med mig in i ett rum, om jag minns rätt så sa han att det var Aidens gästrum. Vi började klä av varandra. Jag tänker inte gå in på detaljer av vad som hände där inne, men det blev rätt hett. Självklart var det inte första gången vi hade sex, vi hade haft det i Spanien en gång.
Nästa morgon vaknade jag och kom först inte ihåg vart jag var. Jag kom ändå rätt snabbt ihåg att jag var hemma hos Aiden. Jag vände mig om och såg Louis ligga bredvid mig, i bara kalsonger. Jag märkte då att jag bara hade underkläder på mig också.
“What did you think of the prize?” undrade han
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
Kommentera!
Kapitel 12
Herregud, förlåt.. jag blir till och med irriterad på mig själv.. här har ni iallafall kapitel 12, jag ska försöka skriva nästa kapitel snabbt!
Tidigare: “Where’s the rest of the boys?” frågade jag.
“Niall’s in the kitchen, Liam and Harry’s in the living room”, förklarade Zayn.
“Ok, that makes sense”, sa jag och sedan kom jag på att Ashley var med mig, “This is Ashley by the way”
“Hi!” sa hon uppspelt.
Louis och Zayn hälsade på henne och gav henne sedan varsin kram.
“Ok, that makes sense”, sa jag och sedan kom jag på att Ashley var med mig, “This is Ashley by the way”
“Hi!” sa hon uppspelt.
Louis och Zayn hälsade på henne och gav henne sedan varsin kram.
“I GOT AN F!?” utbrast Daren när vi fått tillbaka våra historieprov som vi gjort förra veckan.
Jag skrattade åt honom.
“Stop laughing. What did you get?” frågade han
“B”, svarade jag kort och log
“Aw, c’mon! How can you be that good?” undrade Daren och fejkade att se ledsen ut.
“Still didn’t get an A”, sa jag menande
“But I got an F!” sa Daren högt
“And you want to everyone to know?” jag höjde på ögonbrynen.
“I GOT AN A+” skrek Ashley över hela klassrummet innan Daren hann svara.
Daren var sur resten av dagen, men följde med mig hem till Ashley efter skolan ändå. Han var ju faktiskt inte sur på riktigt, bara fejkade allt för att jag och Ash fått så bra betyg.
“Any plans for tomorrow girls? I mean, it’s friday!” undarde Daren när han slängt sig ner i Ashleys säng.
“Nope”, sa jag och Ash i kör
“We can have a party then!” utbrast Daren glatt
“And you can invite One Direction!” la Ash till.
“No, I can’t invite them. ‘Come to my party, One Direction will be there’ first of all, everyone would come, second of all, who’d believe me?” jag korsade armarna och kollade menande på henne, “And don’t fangirl about them, please”
“I don’t fangirl! I met them and I wasn’t that crazy was I?” hon höjde på ögonbrynen.
“Yeah, right. It’s not like you jumped on Liam or anything”
“I didn’t jump on him”, sa hon
“You were on him all the time”, sa jag
“Ok, sorry. Don’t invite them”, sa Ashley med en ledsen min
“I can call them now if you want... and we can go to them”, sa jag
“What about me?” frågade Daren.
Hans blonda hår var perfekt stylat, som vanligt. Hans gröna ögon kollade menande på mig och Ash.
“You can come with us”, förslog hon och ryckte på axlarna
“To One Direction’s house? I don’t think so”, han skakade på huvudet.
“I’ll tell them to come over here and we can play some games or something”, sa jag och suckade.
“ONE DIRECTION TO-” började Ashely men jag avbröt henne med en menande blick medan jag ringde upp Louis.
“Hiya babe!” svarade han rätt snabbt
“Hi darling”, sa jag, “What’s up?”
“Nothing, actually. Just watching tv with the boys”, svarade han
“Like to come over to Ashleys house? Daren is here too”, undrade jag
“Yeah, sure”, svarade Louis
“Good, come over then. I’ll send you the address in a message”, sa jag, “I love you”
“Love you too”, sa han tillbaka och la på.
“They’re coming”, sa jag till Ashley och Daren, “But don’t be all over Liam, Ash. He has a girlfriend”
“He does?” sa hon förvånat
“Yeah, you know, Danielle Peazer”, förklarade jag
“Oh, right”, sa Ash och kollade ner i golvet.
“Don’t worry. It’s not like he hates you or anything, just don’t drool over him”, sa jag och la min hand på hennes axel.
“Girls”, sa Daren och skakade på sitt huvud, “When are they coming?”
“They’re on their way”, svarade jag.
Killarna kom efter ungefär en kvart. Vi spelade lite spel på Ashleys wii och hade roligt. Hon klängde inte lika mycket på Liam, inget alls faktiskt. Även om någon annan verkade ha ögon för henne. Daren åkte hem vid åtta-tiden. Zayn, Liam och Niall tog taxi hem till sig och Louis körde hem mig.
“Did you see the way Niall looked at Ash?” frågade jag Lou medan vi körde hem till mig.
“Yeah, he’s totally got something for her”, svarade han, “This is your house, right?”
Jag kollade bort från Louis och såg, precis som han sagt, att vi kommit fram.
“It is”, svarade jag
“Got any plans for the weekend?” undrade han
“Well, we were thinking about having a party tomorrow”, svarade jag, “Not sure you could come though. I mean how does ‘One Direction is coming’ sound?”
“Yeah, you’re right. Unless you and Ash, and maybe that Daren guy, wants to come with us to Aidens party instead? Tomorrow, as well”
“Aiden?” undrade jag
“Yeah, we know him from the x factor”, förklarade Louis, “Matt will possibly come too, and he won the x factor”
“Are you trying to make me come with you, just because there’s like famous people there? Sounds like it”, sa jag, “You know, I’ll come with you anyways”
“I’ll pick you up about six then?”
“Sure, six it is!”
“I’ll see you soon then”, sa jag
Louis la sina händer på min nacke och drog mig närmare sig. Våra läppar möttes i en, nästan, perfekt kyss, med växelspaken mellan oss.
“Bye”, sa jag och gick ur bilen
“Bye babe”, sa Louis och vinkade barnsligt åt mig
Jag skrattade åt honom och gick upp till dörren.
“Det är lördag imorgon och jag har inget att göra”, klagade Will när jag satt mig bredvid honom i soffan.
Jag skrattade åt honom
“Vad skrattar du åt? Du har väl säkert inte heller något att göra”
“Jodå, jag och Ash ska hänga med Lou och hans kompisar till Aiden”, förklarade jag
“Vem fan är Aiden? När blev du så populär?”
“Aiden Grimshaw”, svarade jag, “Matt Cardle kommer säkert också”
När jag sagt hejdå till Louis förut, hade jag sökt lite på internet.
“Matt Cardle, är inte det han som vann the x factor?” William rynkade på pannan, “Varför ska han komma?”
Just det ja, jag hade inte berättat om One Direction än.
“Louis är känd, på riktigt. Han har ett band som heter One Direction. De kom trea i x factor”, förklarade jag.
Will satt bredvid mig med stora ögon.
“Kan jag hänga med eller?”
“Stop laughing. What did you get?” frågade han
“B”, svarade jag kort och log
“Aw, c’mon! How can you be that good?” undrade Daren och fejkade att se ledsen ut.
“Still didn’t get an A”, sa jag menande
“But I got an F!” sa Daren högt
“And you want to everyone to know?” jag höjde på ögonbrynen.
“I GOT AN A+” skrek Ashley över hela klassrummet innan Daren hann svara.
Daren var sur resten av dagen, men följde med mig hem till Ashley efter skolan ändå. Han var ju faktiskt inte sur på riktigt, bara fejkade allt för att jag och Ash fått så bra betyg.
“Any plans for tomorrow girls? I mean, it’s friday!” undarde Daren när han slängt sig ner i Ashleys säng.
“Nope”, sa jag och Ash i kör
“We can have a party then!” utbrast Daren glatt
“And you can invite One Direction!” la Ash till.
“No, I can’t invite them. ‘Come to my party, One Direction will be there’ first of all, everyone would come, second of all, who’d believe me?” jag korsade armarna och kollade menande på henne, “And don’t fangirl about them, please”
“I don’t fangirl! I met them and I wasn’t that crazy was I?” hon höjde på ögonbrynen.
“Yeah, right. It’s not like you jumped on Liam or anything”
“I didn’t jump on him”, sa hon
“You were on him all the time”, sa jag
“Ok, sorry. Don’t invite them”, sa Ashley med en ledsen min
“I can call them now if you want... and we can go to them”, sa jag
“What about me?” frågade Daren.
Hans blonda hår var perfekt stylat, som vanligt. Hans gröna ögon kollade menande på mig och Ash.
“You can come with us”, förslog hon och ryckte på axlarna
“To One Direction’s house? I don’t think so”, han skakade på huvudet.
“I’ll tell them to come over here and we can play some games or something”, sa jag och suckade.
“ONE DIRECTION TO-” började Ashely men jag avbröt henne med en menande blick medan jag ringde upp Louis.
“Hiya babe!” svarade han rätt snabbt
“Hi darling”, sa jag, “What’s up?”
“Nothing, actually. Just watching tv with the boys”, svarade han
“Like to come over to Ashleys house? Daren is here too”, undrade jag
“Yeah, sure”, svarade Louis
“Good, come over then. I’ll send you the address in a message”, sa jag, “I love you”
“Love you too”, sa han tillbaka och la på.
“They’re coming”, sa jag till Ashley och Daren, “But don’t be all over Liam, Ash. He has a girlfriend”
“He does?” sa hon förvånat
“Yeah, you know, Danielle Peazer”, förklarade jag
“Oh, right”, sa Ash och kollade ner i golvet.
“Don’t worry. It’s not like he hates you or anything, just don’t drool over him”, sa jag och la min hand på hennes axel.
“Girls”, sa Daren och skakade på sitt huvud, “When are they coming?”
“They’re on their way”, svarade jag.
Killarna kom efter ungefär en kvart. Vi spelade lite spel på Ashleys wii och hade roligt. Hon klängde inte lika mycket på Liam, inget alls faktiskt. Även om någon annan verkade ha ögon för henne. Daren åkte hem vid åtta-tiden. Zayn, Liam och Niall tog taxi hem till sig och Louis körde hem mig.
“Did you see the way Niall looked at Ash?” frågade jag Lou medan vi körde hem till mig.
“Yeah, he’s totally got something for her”, svarade han, “This is your house, right?”
Jag kollade bort från Louis och såg, precis som han sagt, att vi kommit fram.
“It is”, svarade jag
“Got any plans for the weekend?” undrade han
“Well, we were thinking about having a party tomorrow”, svarade jag, “Not sure you could come though. I mean how does ‘One Direction is coming’ sound?”
“Yeah, you’re right. Unless you and Ash, and maybe that Daren guy, wants to come with us to Aidens party instead? Tomorrow, as well”
“Aiden?” undrade jag
“Yeah, we know him from the x factor”, förklarade Louis, “Matt will possibly come too, and he won the x factor”
“Are you trying to make me come with you, just because there’s like famous people there? Sounds like it”, sa jag, “You know, I’ll come with you anyways”
“I’ll pick you up about six then?”
“Sure, six it is!”
“I’ll see you soon then”, sa jag
Louis la sina händer på min nacke och drog mig närmare sig. Våra läppar möttes i en, nästan, perfekt kyss, med växelspaken mellan oss.
“Bye”, sa jag och gick ur bilen
“Bye babe”, sa Louis och vinkade barnsligt åt mig
Jag skrattade åt honom och gick upp till dörren.
“Det är lördag imorgon och jag har inget att göra”, klagade Will när jag satt mig bredvid honom i soffan.
Jag skrattade åt honom
“Vad skrattar du åt? Du har väl säkert inte heller något att göra”
“Jodå, jag och Ash ska hänga med Lou och hans kompisar till Aiden”, förklarade jag
“Vem fan är Aiden? När blev du så populär?”
“Aiden Grimshaw”, svarade jag, “Matt Cardle kommer säkert också”
När jag sagt hejdå till Louis förut, hade jag sökt lite på internet.
“Matt Cardle, är inte det han som vann the x factor?” William rynkade på pannan, “Varför ska han komma?”
Just det ja, jag hade inte berättat om One Direction än.
“Louis är känd, på riktigt. Han har ett band som heter One Direction. De kom trea i x factor”, förklarade jag.
Will satt bredvid mig med stora ögon.
“Kan jag hänga med eller?”
Kapitel 11
Tidigare: Ashley hade skickat en hel del sms om hur coolt det var att jag hängde med One Direction. Jag lovade henne också att hon skulle få träffa de någongång, privat. Vi får väl se hur det går med det, eftersom de berättat hur fullt upp de hade, fast de ville ju såklart träffa henne om de hade tid. Det var så jag skrev till Ash, att de ville träffa henne om de hade tid, fast jag hade egentligen inte ens sagt till de att jag lovat henne.
På måndag morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde halv sju. Jag snoozade och tillslut gick jag upp när det gått ungefär en halvtimme. Jag gjorde ordning mig och åt frukost. Vid halv smsade jag Ashley och frågade om vi skulle cykla tillsammans, som gick jättebra för henne. Jag gick ut och låste upp min cykel och sedan cyklade jag iväg mot Ashleys hus. Hon stod redan ute och väntade på mig vid hennes röda tegelhus.
“Finally you’re here”, sa hon och hoppade på sin cykel.Vi började cykla iväg.
“It took like five minutes, Ash”, sa jag och skrattade
“I could have done it faster”, skämtade hon.
Vi cyklade iväg till skolan, vilket tog ungefär tio minuter. Vi var där fem i åtta och skyndade oss in till våra skåp.
“What do have, Nad?” undrade Ashley
“Uh, English”, svarade jag efter att ha kollat på schemat.
Vi tog våra engelskmappar och gick iväg mot klassrummet, precis i tid. Mr Smith hade precis kommit och vi hann in i klassrummet före honom. Jag satte mig ned bredvid Daren, som satt ensam även idag, medan Nadja gick till sin vanliga plats. Han kollade på mig och nickade som en hälsning.
“Morning”, sa jag rätt tyst.
Lektionen började och vi fick reda på att vi skulle skriva en uppsats om en förebild, vi fick börja på våra datorer på en gång. Vi hade förresten helt egna datorer på skolan, man fick beställa själv om man ville ha apple eller microsoft. Jag valde microsoft, eftersom jag inte riktigt var ett fan av apple. Bill Gates all the way, för mig. Darren hade samma smak som mig, det hörde jag när hans dator startades; Windows 7.
“Who are you going to write about?” frågade jag
“Justin Bieber”, svarade han kort
“Oh, so you’re a boybelieber, then?” undrade jag och lyfte på ögonbrynen.
Han verkade inte riktigt som den sorten, men vad visste jag?
“No, not really. He’s ok, but he’s an inspiration, isn’t he?” menade Daren, “And I’ll get some girls over to my side!”
Det lät mer som den Daren jag lärt känna förra veckan, allt handlade om tjejerna.
“Haha, yeah, I guess you’re right”, sa jag, “I’m going for J.K. Rowling”
“Ah, she’s cool, I love Harry Potter”, sa Daren samtidigt som han öppnade internet, “Do you have twitter?”
“Yeah I do”, svarade jag, “LundNadja”
“I’ll follow you, sign in”, sa han
Jag gjorde som han sa och gick in på twitter. Jag såg att jag hade fått runt 50 följare från igår, bland de Louis och killarna. Jag såg också att Daren följde mig och följde honom tillbaka.
‘English class right now, boooring!’ skrev jag sedan.
“Nad! Why didn’t you tell me you had twitter!?” utbrast Ashley från andra sidan klassrummet.
“I got it yesterday, Lou told me to!” svarade jag.
Jag kollade mina mentions, ett av de var från Daren:
‘But I’m funny, aren’t I? :(“ stod det
‘Ofc you are, Daren”, svarade jag.
Ett annat var från... Harry Styles. Louis kompis.
‘Go back to work, miss’ stod det, jag skrattade åt honom.
“What’s so funny?” undrade Daren.
“Oh, uh, got a tweet from Harry Styles”, fel sagt av mig.
Alla i klassrummet verkade ha hört och kollade på mig.
“OH MY GOD! HARRY STYLES TWEETED YOU!?” utbrast en av tjejerna, säkert ett fan.
“Uh, yeah... uhm, I kind of know him, a little”, svarade jag osäkert.
“Wait, aren’t you Nadja Lund?” sa tjejen sen
“Yeah, why?” undrade jag
“Oh my god! Is it true that you’re dating LOUIS TOMLINSON!?” hon sa det första i en rätt låg ton men höjde sedan rösten.
“Uh... well, we... we’ve got a thing going on yes”, sa jag, “But, please, don’t tell anyone... it’s a little secret yet, how do you know?”
“I’m friends with him on facebook”, sa hon stolt, “I’m so happy for you! And I promise I won’t tell anyone! But could I meet Zayn?”
“Uhm, I’m not gonna make you meet them. I’m dating Louis because I fell in love with Louis, not the popstar. I had no idea he was famous... and no, I can’t make you meet Zayn, sorry, you’re a fan so you just gotta have to work as hard as the rest of them”, sa jag och kom sedan på att det kanske var lite dumt sagt, “Sorry, but I really can’t make you meet Zayn. I mean, I could try, but I don’t really think Lou would want me to be all ‘And she wants to meet you. And she wants to meet you too’ and all that, do you understand?”
“Yeah”, sa hon och kollade ner på sin dator.
Skoldagen gick rätt fort och var helt okej. Jag stängde skåpet och började gå mot cykelparkeringen, där jag skulle möta Ashley som inte haft samma lektion som mig. Min mobil vibrerade till och jag tog upp den.
‘Vas happenin, Nad? Lou is missing you, he neeeeds you!’ jag skrattade åt Zayns sms och gick till Ash.
“Want to go with me to the boys?” frågade jag
“The boys as in One Direction?” försäkrade hon sig
“Yup, but on one condition”, sa jag
“What?” hennes ögon förstorades
“That you won’t be crazy and fangirl and be all over them”, sa jag
“I promise!” sa hon snabbt och tog tag i mina händer.
Jag skrattade åt henne.
“Then you’re allowed”, sa jag och tog fram min mobil igen.
‘Can me and Ash come? My friend, you know’ skickade jag iväg
‘Yeah, sure... you can come whenever you want to’, fick jag snabbt som svar
“Let’s go!” sa jag till Ash.
Vi gick till våra cyklar och började cykla iväg. Jag fick visa henne vägen till killarnas lägenhet.
När vi var framme tog jag fram mobilen igen.
‘Whose room are you in?’ skickade jag till Zayn
‘Liams’, svarade han.
Jag släpade med mig Ashley till hissen och åkte upp till killarnas våning och sedan till Liams dörr.
“Be calm”, sa jag och knackade sedan på.
Dörren öppnades på en gång och jag fick ett par armar runt mig.
“Told you he was desperate!” sa Zayn precis före mina läppar mötte Louis.
Jag märkte på en gång att han var jätteglad.
“What’s happened?” undrade jag
“What Makes You Beautiful made it to number one!” sa Louis
“Congrats!” sa jag och kramade honom och sedan Zayn.
“Where’s the rest of the boys?” frågade jag sedan.
“Niall’s in the kitchen, Liam and Harry’s in the living room”, förklarade Zayn.
“Ok, that makes sense”, sa jag och sedan kom jag på att Ashley var med mig, “This is Ashley by the way”
“Hi!” sa hon uppspelt.
Louis och Zayn hälsade på henne och gav henne sedan varsin kram.
Inte så lång väntan ändå! :) Ska bli bättre med uppdateringen nu, det var bara det att det var så himla mycket i skolan de två senaste veckorna.
Kommentera nu!
Vill ni att Ashley ska bli tillsammans med någon av killarna? Vem isåfall?
Kapitel 10
Tidigare: Hon gick in på google och skrev “One Direction” i sökfältet. Sedan tryckte hon på bilder. Hon hade rätt, det var bilder på killarna. Men, ett av Storbritanniens största band?
“This so cool, Nad!” sa Ashley
“Nad? You calling me Nad? Haha. And I don’t know, is it? I don’t know him as the Louis from One Direction, I know him as my Louis”
“Aww, your Louis. That’s so cute! You should probably talk to him! Why hasn’t he told you?”
“I don’t know, I’ll call him tomorrow”, svarade jag.
Herregud, han hade verkligen döljt något för mig. Varför?
“I’ll be outside your house any minute! Love you xx” stod det. Jag log mot smset och gick sedan ner. Det dröjde inte särskilt länge förens det ringde på dörren. Jag gick till hallen och öppnade ytterdörren.
“Hey babe”, var det första Louis sa när han såg mig.
“Hello”, sa jag och log.
Han tog sina händer på min midja och våra läppar möttes i en kort kyss. Vi gick upp på mitt rum, eftersom jag sagt att jag ville prata med honom. Vi satte oss på min säng. Han la sin hand ovanpå min.
“You’ve been lying to me”, sa jag.
Han höjde på ögonbrynen.
“About what?”
“You know what about”, sa jag, “And now you’re lying again”
“How did you find out?” undrade han
“Well, you’re famous. I hear your name all the time. At first I didn’t really think about it, because Louis a normal and popular name. And well, yesterday I was with Ashley and I went online to facebook and you had asked me to be in a relationship with you. Ash was like ‘Oh my god! It’s Louis Tomlinson’ and she told me everything about One Direction”
Han kollade ner på våra händer och sedan upp på mig igen.
“I’m sorry”, sa han
“Why did you lie?” undrade jag
“I wanted you to see me as Louis, your boyfriend and a really nice guy. I didn’t want you to see me as Louis Tomlinson, the popstar”
“I’d never see you as the popstar. You know you’re not just a popstar to me. You’re my boyfriend, I love you”
Han log åt det sista jag sa.
“I love you too”, sa han, “But if I had told you that I was famous, maybe you would have seen me as the popstar and just wanted to go out with me for the money”
“No, ofcourse not. This isn’t about money, this is about us, Lou. Me and you”, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och kysste mig.
“Sorry I didn’t tell you”, sa han sedan, “I was just afraid to lose you”
“It’s okay”, svarade jag, “You were just playing Hannah Montana”
Han skrattade och kramade mig sedan.
“I’ve missed you”, viskade han i mitt öra.
“Missed you too”, sa jag, “What have you been up to?”
Han släppte taget om mig.
“We’ve been recording”, förklarade han
“Oh”, jag nickade, “Wait... since you’re in a band, do you mind singing for me?”
“Not at all!” svarade han, “Do you like The Fray?”
“I love them”, sa jag.
Han log mot mig och börjde sjunga ‘You found me’ med The Fray. Jag kollade på honom, granskade honom. Louis var så himla fin. Hans blå ögon och hans bruna hår. Dessutom var hans personlighet underbar. Hans röst var otrolig, han sjöng som en ängel. Min ängel. Så fort han sjungit färdigt kramade jag honom igen.
“You’ve got the voice of an angel”, menade jag
“Thanks babe”, sa han med ett leende, “We’re recording our first album right now, we came third place in the x factor last year”
“Oh, that’s so cool!” sa jag glatt.
“Yeah, we didn’t even know each other at first. Me and the boys, I mean”, sa Louis, “We all searched to the x factor as solo acts, then we got through to bootcamp”
Han berättade hela historian om hur ‘One Direction’ hade blivit till. Helt otroligt, speciellt att de var så stora.
“Have you got twitter?” frågade helt plötsligt
“No, I haven’t”, svarade jag.
Jag hade aldrig riktigt känt för att skaffa twitter, jag vet faktiskt inte varför.
“Then do an account!” sa Louis ivrigt och skyndade sig fram till min dator som stod på skrivbordet.
Den var redan påslagen. Jag skrattade åt honom och gick sedan till honom. Han skrev in
twitter.com i adressfältet. Han tryckte på sign up och kollade sedan på mig.
“Full name?” frågade han
Jag höjde på ögonbrynen.
“Right”, sa han och kollade tillbaka på skärmen.
Han skrev in Nadja Lund och fyllde sedan i min emailadress.
“Password?” undrade han
“Like I’m going to tell you”, flinade jag och skrev in mitt lösenord.
“And username?” han kollade undrande på mig.
“Uhm, Nadja_Lund”, föreslog jag
“Nah, to much like mine”, sa han, “What about LouisBabe?”
“Yeah, right”, sa jag och skrattade åt honom, “Take LundNadja”
“Your choice”, sa han och låtsades att han var sur.
Han skapade mitt konto och sedan fixade vi iordning lite. Han gjorde så att jag följde honom och alla medlemmar i hans band, även någon som hette Stanley Lucas. Han fixade också en profilbild på mig från Spanien.
“Just, don’t tell anyone about us, Lou”, sa jag, “I’m not ready for it”
“It’s ok, I won’t tell anyone”, sa han, “What do you want as your first tweet?”
“Uh, I don’t know, you write something”, sa jag, dum idé
‘Pooping’ skrev han.
“Oh, how mature of you, I’m gonna get so many followers!” sa jag sarkastiskt.
Resten av helgen tillbringade jag med Louis och killarna för att lära känna de lite bättre. Man kan väl säga att alla fem var rätt barnsliga egentligen, men det var ju därför jag älskade Louis, så jag förstod verkligen varför de var så himla bra kompisar med varandra. Ashley hade skickat en hel del sms om hur coolt det var att jag hängde med One Direction. Jag lovade henne också att hon skulle få träffa de någongång, privat. Vi får väl se hur det går med det, eftersom de berättat hur fullt upp de hade, fast de ville ju såklart träffa henne om de hade tid. Det var så jag skrev till Ash, att de ville träffa henne om de hade tid, fast jag hade egentligen inte ens sagt till de att jag lovat henne.
Kommentera! :)
Kapitel 9
Tidigare: “Ok guys, we don’t want to scare her away the first time she meets us”, sa Liam, som verkade vara den mest seriösa bland de. Killarna, förutom Louis då, gick tillbaka från rummet de tidigare kommit from.
“They’re always like that”, sa Louis.
“They’re ok. You’re weirder”, sa jag och skrattade, “And I love it!”
Han gav mig en kram och kysste mig sedan.
Dagen jag var hos Louis och träffade hans kompisar var en lördag. Idag var det måndag och första dagen i skolan för mig här i London. Lite nervös var jag, såklart, men det skulle nog gå bra. Jag åkte buss till skolan, vilket jag aldrig hade gjort i Sverige, så det var också något som jag var lite nervös inför. Jag hade precis lämnat huset och var på väg till busshållsplatsen, som inte låg så långt bort, 200 meter ungefär. Det var fint väder ute. Soligt och rätt varmt. Bussen kom nästan direkt när jag var framme vid hållplatsen. Jag gick in och visade chauffören mitt busskort. Han nickade åt mig. Jag gick längre in i bussen och funderade på vart jag skulle sätta mig. Jag såg att nästan alla sittplatser var upptagna. Jag kollade runt lite. “They’re always like that”, sa Louis.
“They’re ok. You’re weirder”, sa jag och skrattade, “And I love it!”
Han gav mig en kram och kysste mig sedan.
“You can sit here if you want to”, sa en blond tjej och log lite svagt mot mig.
“Thanks”, sa jag och satte mig ner bredvid.
“Are you new here?” frågade hon
“Yeah, I moved here on saturday, from Sweden”, svarade jag
“Wow, Sweden? Sounds cool”, sa hon och log, “I’m Ashley, by the way”
“Haha, yeah. I guess Sweden is cool, if you aren’t Swedish”, sa jag, “And I’m Nadja”
Resan till skolan tog ungefär en kvart. När vi var framme följde Ashley med mig och visade mig runt. Jag fick mitt skåp bredvid hennes, tack och lov. Vi hade klassamling först, vilket betydde att jag skulle få träffa hela min nya klass på en gång. Det visade sig att Ashley faktiskt gick i samma klass som mig.
“Oh shit!” sa hon och jag kollade undrade på henne, “We started five minutes ago”
Perfekt, försen första dagen. Vi skyndade oss till salen vi skulle vara i och Ashley öppnade dörren.
“Sorry we’re late”, sa hon och gick sedan och satte sig bredvid en annan tjej.
Jag stod kvar i dörröppning och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Läraren kollade på mig.
“Good morning ms Lund”, sa han
“Morning, mr”, jag kollade på hans namnskylt, “Smith”
“You can close the door”, sa han till mig.
Jag gjorde som han sa och stängde dörren. Alla i klassrummet kollade på mig.
“This is the new student I was talking about”, sa Mr Smith, “Nadja Lund from Sweden”
Ingen av eleverna i rummet såg intresserad ut, de bara glodde på mig.
“Take a seat”, sa läraren åt mig.
Jag sökte med blicken i rummet och märkte att det bara fanns en plats ledig. Jag gick dit och satte mig.
“Hi”, sa jag till killen bredvid mig.
“Hello”, sa han och dröjde kvar lite på o:et, “I’m Daren”
“I’m-” började jag men blev avbruten
“Nadja, I know”, sa Daren och log ett snett leende.
“Ms Lund and Mr James, detention today after school”, sa Mr Smith helt plötsligt.
“Aw, come on! It’s just the first day!” sa Daren emot, “And she’s new!”
Mr Smith suckade.
“Let it go then, but only for this time”, sa han
Tack gode gud! Hur skulle det ha sett ut om jag fick kvarsittning första dagen i skolan? Resten av dagen gick bra. Ash följde med mig hem efter skolan. Så såg det ut resten av veckan också, eller så följde jag med henne hem. Louis hade fullt upp hela veckan, fast han vill inte berätta vad han höll på med.
Just nu satt jag hemma i mitt rum med Ashley.
“Do you have a boyfriend?” frågade hon plötsligt
“I do, actually”, svarade jag och log, “What about you?”
“Nope, no boyfriend for me”, sa hon, “What’s his name?”
“Louis”, sa jag.
Hon nickade mot mig.
“How did you meet him?” undrade hon.
Jag berättade om Spanien, Louis och var han bodde och så vidare. Jag sa inte namnet på hans kompisar eller efternamnet på honom.
“He seems nice”, sa Ash glatt
“He is”, svarade jag och log.
“Go on to facebook, maybe you can show a picture of him?”
“Sure, great idea”, svarade jag.
Jag gick fram till skrivbordet i mitt rum och Ashley följde efter. Jag startade min dator och gick in på facebook. En händelse. Jag tryckte på den. “Louis Tomlinson asked you to be in a relationship with him” jag tryckte på acceptera.
“No frickin way!” utbrast Ash.
Jag kollade frågande på henne.
“What?” undrade jag
“Your boyfriend is Louis Tomlinson?” hennes ögon blev större.
“Yes”, svarade jag förvirrat
“You don’t know who is?” frågade hon och mumlade sedan något i stil med, “Maybe they’re not famous in Sweden”
“Uhm... he’s Louis? And what do you mean with famous?”
“You don’t know? He hasn’t told you? What were the name of his friends?”
“Something like Liam, Niall, Zayn and Harry”, svarade jag och kollade konstigt på henne
“Oh my god! You’ve got to be kidding me!” Ashley var helt galen, jag trodde verkligen att hon skulle börja skrika och springa runt i huset. Det såg så ut på henne, “Your boyfriend is in one of the biggest boybands in the country, Nadja!”
“What? One of the biggest what?” jag höjde på ögonbrynen.
“One of the biggest boybands. They’re called One Direction. All five of them are in it”, förklarade Ashley, “Here, let me show you”
Hon gick in på google och skrev “One Direction” i sökfältet. Sedan tryckte hon på bilder. Hon hade rätt, det var bilder på killarna. Men, ett av Storbritanniens största band?
“This so cool, Nad!” sa Ashley
“Nad? You calling me Nad? Haha. And I don’t know, is it? I don’t know him as the Louis from One Direction, I know him as my Louis”
“Aww, your Louis. That’s so cute! You should probably talk to him! Why hasn’t he told you?”
“I don’t know, I’ll call him tomorrow”, svarade jag.
Herregud, han hade verkligen döljt något för mig. Varför?
Så, då var kapitel 9 uppe! :) Vad tycker ni? Och varför tror ni Louis har döljt det för Nadja?
Kapitel 8
Tidigare: Jag stängde skåpet och gick ut till gaten för att vänta på mamma, pappa och William. De kom snart och vi gick ut till alla affärer som fanns på flygplatsen. Jag såg att det stod rätt många tjejer vid ett ställe, säkert någon kändis som var här. Vi lämnade flygplatsen och en av pappas arbetskamrater kom och hämtade oss.
När jag hade kollat runt i hela huset bestämde jag mig för att gå in på datorn för att se om Cajsa, Johanna eller någon annan rolig var inne på facebook. Så fort jag loggat in så poppade chatten upp.
Cajsa: Hej! Hur är det? Vi har inte pratat på två dagar!
Nadja: Hej! :) Det är superbra, vi har kommit till London nu. Har precis kollat runt i det nya huset och jag älskar det!
Cajsa: Du får ta bilder och skicka på msn senare! :) Jag har det bra här i Sverige med. Hur går det med han där Louis förresten?
Nadja: Det ska jag göra. Det går bra med Lou, men jag är rätt säker på att han döljer något för mig. När jag frågar honom så säger han bara att han ska svara senare... jag undrar vad det kan vara? :o
Cajsa: Han planerar säkert något för dig!
Nadja: Men tänk om det bara är så att han såg mig som en sommarflört. Fast han sa att han älskade mig.
Cajsa: Om han sa att han älskar dig så ser han det nog inte som en sommarflört, Nadja! Ring till honom.
Nadja: Han sa att han skulle ringa när han var hemma.
Cajsa: Då ringer han väl snart då! :)
Precis när hon skrev det så började min mobil ringa.
Nadja: Han ringer nu! Skriver senare!
Jag tog upp mobilen och svarade.
“Hello mr. Tomlinson”, sa jag
“Hello! Where do you live?” undrade han
Jag sa adressen till honom.
“That’s not that far from where I live, about fifteen minutes”, sa han och jag hörde på hans röst att han log.
“That’s good!” sa jag och log jag med
“When I can see you? My friends wants to meet you so badly!” när han sa ‘So badly’, så bytte han röst, antagligen för att härma dem.
“How about, uhm, half an hour? You can come here and pick me up and I’ll come with you” sa jag.
“Sounds good! I’ll be there!” sa han och la på.
Jag kollade på datorn igen.
Nadja: Han kommer om en halvtimme! Hejdå!
Cajsa: Superbra! Hejdå!
Jag loggade ut från facebook och stängde av datorn. Efter det gick jag in till mitt rum och tog av mig min One Piece som jag fortfarande hade på mig. Jag behöll linnet och shortsen på. Jag letade upp en tofs och satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans. Efter det gick jag ner och hörde när jag var i trappan att någon knackade på dörren. Jag gick och öppnade och möttes av Louis underbara leende. Vi gick ner till hans bil, en svart porsche. Han öppnade dörren åt mig och jag satte mig.
“Thank you”, sa jag och log mot honom
“Anything for you”, sa han och blinkade med ena ögat.
Han stängde dörren och gick sedan och satte sig körarsätet. Det tog, som han sagt, ungefär en kvart att åka till hans lägenhet. Vi gick in i hyreshuset och åkte hiss upp till den högsta våningen. Det var fem olika rum i korridoren och Louis bodde i det längst bort. Han tog tag i min hand och öppnade sedan dörren.
“I’m home, lads!” så fort han sagt färdigt mening kom det snabbt fyra killar och ställde sig och kollade på oss. De gick fram till mig.
“I’m Zayn”, sa den första.
Han hade lite olivfärgad hy och svart hår. Hans ögon var bruna och de var verkligen jättefina.
“I’m Nadja”, sa jag
“We know”, sa en kille med lockigt hår, “Louis has told us all about you! I’m Harry by the way!”
Han hade gröna ögon, som skiftade lite i blått.
“I’m Liam”, sa den längsta av killarna, som också hade lite lockigt hår.
Han var den första som sträckte fram handen och jag skakade hans hand.
“And I’m Niall”, sa den sista och även den kortaste av de, fast han var ändå längre än mig.
Jag hörde direkt på hans dialekt att han inte var från England.
“He’s from Ireland”, sa Harry som om han hade läst mina tankar.
“Ok guys, we don’t want to scare her away the first time she meets us”, sa Liam, som verkade vara den mest seriösa bland de. Killarna, förutom Louis då, gick tillbaka från rummet de tidigare kommit from.
“They’re always like that”, sa Louis.
“They’re ok. You’re weirder”, sa jag och skrattade, “And I love it!”
Han gav mig en kram och kysste mig sedan.
Kommentera, kommentera, kommentera :')
Kapitel 7
Ja.. vad ska jag säga? Förlåt för den långa väntan.
Tidigare: Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Kommentera nu, jag vill verkligen veta vad ni tycker! Ingen feedback, inget mer kapitel! :)
Tidigare: Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Vi hade nu varit i Spanien i 14 dagar och imorgon skulle vi hem. Det samma gällde Louis. Vi hade beställt samma resa, fast olika hotell. Under de två veckorna här på Gran Canaria så hade vi gjort allt möjligt som man kunde göra här. Badat, shoppat, cyklat, gått strandpromenader, allt möjligt helt enkelt.
Idag var iallafall sista dagen, och det var kväll. Jag och Louis hade precis varit på en restaurang och ätit middag. Just nu var vi påväg mot stranden för att gå en sista strandpromenad här.
“So, London tomorrow then”, sa jag
“London tomorrow”, sa Louis igen och nickade, efter det kollade han ner i sanden.
“Is something wrong, Lou?” undrade jag
Vi slutade gå och han kollade upp på mig.
“It’s just that, you don’t know exactly where in London you’ll live. What if it’s on the other side of where I live?”
“We’ll make it work”, sa jag och log mot honom
“Yeah, I know. It’s just that...” han sa inget mer.
Jag kollade frågande på honom.
“It’s just that what?” undrade jag och knuffade lite lätt på honom
“Never mind”, sa han och log mot mig.
Jag slog min armar om honom och gav honom en kyss.
“If we won’t see each other in London”, sa jag, “Please, remember me”
“Of course I’ll remember you”, sa han, “I’ll always remember these two fantastic weeks with you”
Vi gick ner till havet och kollade på solnedgången. Louis tog tag i min hand och sedan drog han med mig ner i vattnet, det räckte oss ungefär till midjan. Våra byxor blev blöta och även lite av min t-shirt. Min blick möttes hans. Ljuset från solnedgången gjorde honom på något sätt extra fin. Hans bruna hår fick lite extra glans och hans blå ögon fick en svag nyans av rosa i sig. Jag log mot honom och hans fina underbara leende log tillbaka mot mig.
“I love you”, sa han och kollade mig rakt in i ögonen.
Det var första gången. Jag log ännu större. Jag var verkligen så lycklig.
“I love you too”, sa jag tillbaka.
Han la sina händer på min midja och kysste mig.
Nästa morgon vaknade jag klockan tio av att alarmet på min mobil ringde. Vi skulle till flygplatsen om två timmar. Jag gick upp från sängen och stängde av larmet på mobilen. Jag gick fram till min resväska och tog upp min one piece, jag och Louis hade bestämt igår att vi skulle ha våra one piece på oss när vi flög. Jag tog först på mig ett linne och ett par shorts, för att sedan ta på mig one piece:n över. Efter det gick jag in på badrummet och gjorde mig i ordning, vilket tog ungefär en kvart. Efter det gick jag ner till restaurangen och åt frukost med mamma, pappa och Will. Klockan var nu halv elva och vi skulle åka om en halvtimme. Jag gick ut ur hotellet med min resväska och satte mig på en bänk, där jag och Louis hade bestämt att vi skulle mötas. Han kom ungefär fem minuter försent och vi hade verkligen bråttom nu. Han skyndade sig fram till mig och jag reste mig upp.
“Oh my god, Lou! We’ve got no time left!” sa jag
“I know, I’m sorry. Let’s go”
Vi småsprang till busstationen och gick på bussen för att sedan åka iväg till flygstationen.
“Harry called me, and it was quiet important, I had to talk to him”, förklarade han när vi satt oss på bussen.
“Lou?” jag kollade på honom och hans fina blåa ögon mötte mina.
“Yeah?”
“There’s something you’re not telling me”, sa jag äntligen.
Jag hade velat säga det de hela två veckorna i varit här i Spanien och nu hade jag gjort det. Han kollade ner på sina knän.
“Sorry, I’ll tell you when we’re in London. It’ll be easier for you to understand”, sa han och lät lite besvärad.
“You promise me?”
“Promise”, sa han och gav mig ett svagt leende.
När vi efter fem minuter var framme vid flygplatsen skyndade vi oss in och ställde oss i kön för att checka in våra väskor. Efter det gick vi iväg till gaten. I rummet där man väntade på att flygplanen skulle komma satt min familj, som vi gick fram till.
“Äntligen”, pustade mamma ut, “Varför tog det så lång tid?”
“Louis var fem minuter för sen”, förklarade jag, “Och prata engelska, han kan inte svenska, mamma”
Fast det var ingen idé att jag sa det, för Louis hade fullt upp med att prata med min bror. Will och Lou hade blivit rätt bra vänner den senaste veckan, eftersom att jag och Louis umgicks hela tiden och de hade då varit tvungna att bli vänner. Det visade sig faktiskt att de hade rätt mycket gemensamt.
Flyget var iallafall snart framme och vi gick ombord. Jag satt, precis som förra gången, bredvid Louis. Flygvärdinnorna kom och visade hur säkerhetskontrollen gick till och efter det lämnade vi marken.
“We’ll be landing in London in about four hours”, sa en röst ur högtalarna.
Louis tog tag i min hand och flätade in sina fingrar med mina. Vi bestämde oss för att se på en film tillsammans, det blev någon komedi med Jim Carrey. Filmen var ungefär två timmar lång och när den var färdig kom flygvärdinnorna ut med mat. Jag vet inte riktigt vad det var, men det var inte särskilt gott, men det var ätbart iallafall. Resten av resan pratade vi om lite allt möjligt och tiden gick rätt fort.
“We’ll be landing in London very soon, so fasten your seatbelts”, sa rösten från högtalarna.
Jag satte på mig mitt säkerhetsbälte och snart åkte vi ner på marken i London. Jag skulle få ett nytt hem, nya kompisar och börja på en ny skola. Dessutom hade jag en ny, underbar, pojkvän. Jag reste mig upp från mitt säte, eftersom jag satt längst ut, och öppnade skåpet över oss med väskor. Louis reste sig precis efter mig och tog tag i sin.
“I’ll call you when I’m home, I’m in a hurry. Bye”, innan jag tagit in vad han hade sagt, så var han borta.
Jag suckade. Rätt typiskt Louis ändå. Jag stängde skåpet och gick ut till gaten för att vänta på mamma, pappa och William. De kom snart och vi gick ut till alla affärer som fanns på flygplatsen. Jag såg att det stod rätt många tjejer vid ett ställe, säkert någon kändis som var här. Vi lämnade flygplatsen och en av pappas arbetskamrater kom och hämtade oss.
Idag var iallafall sista dagen, och det var kväll. Jag och Louis hade precis varit på en restaurang och ätit middag. Just nu var vi påväg mot stranden för att gå en sista strandpromenad här.
“So, London tomorrow then”, sa jag
“London tomorrow”, sa Louis igen och nickade, efter det kollade han ner i sanden.
“Is something wrong, Lou?” undrade jag
Vi slutade gå och han kollade upp på mig.
“It’s just that, you don’t know exactly where in London you’ll live. What if it’s on the other side of where I live?”
“We’ll make it work”, sa jag och log mot honom
“Yeah, I know. It’s just that...” han sa inget mer.
Jag kollade frågande på honom.
“It’s just that what?” undrade jag och knuffade lite lätt på honom
“Never mind”, sa han och log mot mig.
Jag slog min armar om honom och gav honom en kyss.
“If we won’t see each other in London”, sa jag, “Please, remember me”
“Of course I’ll remember you”, sa han, “I’ll always remember these two fantastic weeks with you”
Vi gick ner till havet och kollade på solnedgången. Louis tog tag i min hand och sedan drog han med mig ner i vattnet, det räckte oss ungefär till midjan. Våra byxor blev blöta och även lite av min t-shirt. Min blick möttes hans. Ljuset från solnedgången gjorde honom på något sätt extra fin. Hans bruna hår fick lite extra glans och hans blå ögon fick en svag nyans av rosa i sig. Jag log mot honom och hans fina underbara leende log tillbaka mot mig.
“I love you”, sa han och kollade mig rakt in i ögonen.
Det var första gången. Jag log ännu större. Jag var verkligen så lycklig.
“I love you too”, sa jag tillbaka.
Han la sina händer på min midja och kysste mig.
Nästa morgon vaknade jag klockan tio av att alarmet på min mobil ringde. Vi skulle till flygplatsen om två timmar. Jag gick upp från sängen och stängde av larmet på mobilen. Jag gick fram till min resväska och tog upp min one piece, jag och Louis hade bestämt igår att vi skulle ha våra one piece på oss när vi flög. Jag tog först på mig ett linne och ett par shorts, för att sedan ta på mig one piece:n över. Efter det gick jag in på badrummet och gjorde mig i ordning, vilket tog ungefär en kvart. Efter det gick jag ner till restaurangen och åt frukost med mamma, pappa och Will. Klockan var nu halv elva och vi skulle åka om en halvtimme. Jag gick ut ur hotellet med min resväska och satte mig på en bänk, där jag och Louis hade bestämt att vi skulle mötas. Han kom ungefär fem minuter försent och vi hade verkligen bråttom nu. Han skyndade sig fram till mig och jag reste mig upp.
“Oh my god, Lou! We’ve got no time left!” sa jag
“I know, I’m sorry. Let’s go”
Vi småsprang till busstationen och gick på bussen för att sedan åka iväg till flygstationen.
“Harry called me, and it was quiet important, I had to talk to him”, förklarade han när vi satt oss på bussen.
“Lou?” jag kollade på honom och hans fina blåa ögon mötte mina.
“Yeah?”
“There’s something you’re not telling me”, sa jag äntligen.
Jag hade velat säga det de hela två veckorna i varit här i Spanien och nu hade jag gjort det. Han kollade ner på sina knän.
“Sorry, I’ll tell you when we’re in London. It’ll be easier for you to understand”, sa han och lät lite besvärad.
“You promise me?”
“Promise”, sa han och gav mig ett svagt leende.
När vi efter fem minuter var framme vid flygplatsen skyndade vi oss in och ställde oss i kön för att checka in våra väskor. Efter det gick vi iväg till gaten. I rummet där man väntade på att flygplanen skulle komma satt min familj, som vi gick fram till.
“Äntligen”, pustade mamma ut, “Varför tog det så lång tid?”
“Louis var fem minuter för sen”, förklarade jag, “Och prata engelska, han kan inte svenska, mamma”
Fast det var ingen idé att jag sa det, för Louis hade fullt upp med att prata med min bror. Will och Lou hade blivit rätt bra vänner den senaste veckan, eftersom att jag och Louis umgicks hela tiden och de hade då varit tvungna att bli vänner. Det visade sig faktiskt att de hade rätt mycket gemensamt.
Flyget var iallafall snart framme och vi gick ombord. Jag satt, precis som förra gången, bredvid Louis. Flygvärdinnorna kom och visade hur säkerhetskontrollen gick till och efter det lämnade vi marken.
“We’ll be landing in London in about four hours”, sa en röst ur högtalarna.
Louis tog tag i min hand och flätade in sina fingrar med mina. Vi bestämde oss för att se på en film tillsammans, det blev någon komedi med Jim Carrey. Filmen var ungefär två timmar lång och när den var färdig kom flygvärdinnorna ut med mat. Jag vet inte riktigt vad det var, men det var inte särskilt gott, men det var ätbart iallafall. Resten av resan pratade vi om lite allt möjligt och tiden gick rätt fort.
“We’ll be landing in London very soon, so fasten your seatbelts”, sa rösten från högtalarna.
Jag satte på mig mitt säkerhetsbälte och snart åkte vi ner på marken i London. Jag skulle få ett nytt hem, nya kompisar och börja på en ny skola. Dessutom hade jag en ny, underbar, pojkvän. Jag reste mig upp från mitt säte, eftersom jag satt längst ut, och öppnade skåpet över oss med väskor. Louis reste sig precis efter mig och tog tag i sin.
“I’ll call you when I’m home, I’m in a hurry. Bye”, innan jag tagit in vad han hade sagt, så var han borta.
Jag suckade. Rätt typiskt Louis ändå. Jag stängde skåpet och gick ut till gaten för att vänta på mamma, pappa och William. De kom snart och vi gick ut till alla affärer som fanns på flygplatsen. Jag såg att det stod rätt många tjejer vid ett ställe, säkert någon kändis som var här. Vi lämnade flygplatsen och en av pappas arbetskamrater kom och hämtade oss.
Kommentera nu, jag vill verkligen veta vad ni tycker! Ingen feedback, inget mer kapitel! :)
Kapitel 6
“Stop that”, sa jag till Louis när han skvätte vatten på mig.
Vi skulle bada i havet, men jag hade inte doppat mig än. Han skrattade bara åt mig. Jag gjorde en grimas åt honom. Louis kom fram till mig och kramade om mig. Jag kysste honom. Han tog tag i mig och kysste tillbaka, så att jag inte skulle ana vad han skulle göra efter det. Han kastade mig i havet.
“Louis!” utbrast jag och skrattade
“What?” han kollade på mig med ett retsamt leende, “I just helped you”
När vi badat ett tag gick vi upp och satte oss i en varsin solstol. Louis mobil ringde på nästan en gång. Han kollade på mig med en “förlåt”-blick. Jag nickade mot honom. Den här gången kollade han inte på displayen före han svarade.
“Hello?” hälsade han, “Hi Liam”
Liam, Harry... vänner som skulle ringa honom tidigare, han verkade ändå rätt populär hemma. Visst, jag hade också vänner, men de ringde mig inte hela tiden. Jag lyssnade på vad Louis sa till Liam. Något i stil med, “About 2 weeks”, “Yeah, tell the lads about that”, “I know, I can’t believe it. I couldn’t even imagine it! It’s going to amazing!”, “Bye”
Han kollade på mig så fort han lagt på.
“Just one of my best friends”, sa han, som svar på min undrande min.
Jag nickade, “Seems like you’ve got a lot of best friends”
“Nah, just five”, svarade han, “Niall, Liam, Harry, Zayn and Stan”
“And they all live in London?” undrade jag
“No, not Stan”, svarade han, “He lives in Doncaster. I did too, before I moved to London”
“Ok”, svarade jag och log mot honom, “So the rest of the boys are from London, then?”
“No”, svarade han, “Harry’s from Holmes Chapel, Liam’s from Wolverhampton, Zayn’s from Bradford and Niall’s from Mullingar in Ireland”
“Oh”, svarade jag, jag hade ingen aning om var alla de städerna låg, men ingen av Louis kompisar var från London.
“Anyways”, han kom närmare mig och jag la mina armar runt hans nacke medan han kysste mig, “I love you”
Han sa det för första gången. Jag kollade in i hans ögon och log.
“I love you too”, sa jag och kysste honom igen
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar, det hade varit fint väder hela tiden. Stranden vi var på tidigare hette Maspalomas. Just nu befann jag och Louis oss i staden bredvid, som hade samma namn som stranden. Vi var inne i ett litet köpcentrum, med rätt många affärer. Vi hade varit här i kanske tio minuter och gått runt. Jag hade stannat vid ett skyltfönster och kollat på en fin klocka. Problemet var bara att den kostade 1500 svenska kronor, vilket jag verkligen inte hade råd med.
“Do you want it?” frågade Louis
“Yeah, but I can’t afford it”, svarade jag och hade kvar min blick på klockan
“I can buy it for you”, sa han
“No, it’s too expensive”, s jag på en gång, han kunde inte köpa den här klockan till mig, “How can you even afford that?”
“I’m..” började han men avrböt sig själv, “I’ve just got a lot of money, and you’re worth it”
“No, you don’t know me that well”, protesterade jag, “We’ve only known each other for four days, Lou!”
“So, let’s go eat lunch and you can tell me all about your life in Sweden”
“You won’t allow me to say no, will you?”
“Absolutely not”, svarade Louis och tog sin arm runt min midja.
Vi gick iväg till en liten restaurang som fanns i köpcentrumet. Jag berättade allt om mitt liv i Sverige. Om Cajsa och Johanna, och alla andra vänner. Jag berättade om hela min uppväxt. Den var väldigt normal, det hade inte hänt något särskilt. Däremot hade Cajsas pappa dött när vi var mindre, på grund av att han hade drogat. Det var nog det mest dramatiska som hänt i mitt liv. Louis lyssnade och ställde lite frågor. Hans mobil ringde än en gång.
“Oi Harry!” svarade han glatt, “Could you call me later? Yeah, that’s it! Bye!”
Han kollade på mig, “Sorry about that. Now, continue”
“I’m finsihed”, svarade jag, eftersom jag berättat allt
“Let’s go buy that clock then”, sa han, “And I’ll buy it, it doesn’t matter what you say”
Vi gick tillbaka till affären och Louis köpte klockan åt mig. Jag fattade fortfarande inte varför, eller hur han hade haft råd med den bara sådär. Fast det var säkert så att han hade en rik familj.
“Hey Lou”, sa jag när jag hade tänkt ett tag.
Han kollade upp från sin Coca Cola och vände sin blick mot mig, “Yeah?”
“If you have five best friends, why are you here alone?”
Han kollade ner igen, men vände rätt snabbt upp blicken på mig.
“I just wanted to escape from all the girls for a while”, så fort han insåg vad han sett så kollade han snabbt ner, “I didn’t mean that, sorry. I lied. It’s because I just wanted to be away from the lads. Just being alone a little”
Vad menade han? Jag var rätt säker på att han inte alls hade ljugit, men jag bestämde mig för att inte säga något.
“Oh, so you prefer being alone. Maybe I’ll just leave then”, skämtade jag och buttade på honom
Han kollade på mig och skrattade. Solen lyste i hans ögon så han kisade bara lite. Hans blå ögon var så himla fina, hans bruna hår var perfekt, hans haka var underbar och hans näsa var den sötaste jag någonsin sätt. Jag var så glad att jag träffat Louis. Jag log mot honom och han kysste mig. Fast egentligen, vad visste jag om Louis? Att han hade fem bästa vänner, men det var allt. Jag slutade kyssa honom och lutade mig bakåt.
“Tell me about yourself”, sa jag
Han harklade sig och tog en klunk från sin dricka.
“I was born in Doncaster”, började han.
Han berättade om sin uppväxt. Han hade fyra mindre systrar, men ingen bror. Han hade heller inget syskon som var äldre än honom, “And here I am”
Han sa inget mer. Han inte nämnt något om London, eller varför han flyttat dit.
“Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Förlåt för den långa väntan!
Vi skulle bada i havet, men jag hade inte doppat mig än. Han skrattade bara åt mig. Jag gjorde en grimas åt honom. Louis kom fram till mig och kramade om mig. Jag kysste honom. Han tog tag i mig och kysste tillbaka, så att jag inte skulle ana vad han skulle göra efter det. Han kastade mig i havet.
“Louis!” utbrast jag och skrattade
“What?” han kollade på mig med ett retsamt leende, “I just helped you”
När vi badat ett tag gick vi upp och satte oss i en varsin solstol. Louis mobil ringde på nästan en gång. Han kollade på mig med en “förlåt”-blick. Jag nickade mot honom. Den här gången kollade han inte på displayen före han svarade.
“Hello?” hälsade han, “Hi Liam”
Liam, Harry... vänner som skulle ringa honom tidigare, han verkade ändå rätt populär hemma. Visst, jag hade också vänner, men de ringde mig inte hela tiden. Jag lyssnade på vad Louis sa till Liam. Något i stil med, “About 2 weeks”, “Yeah, tell the lads about that”, “I know, I can’t believe it. I couldn’t even imagine it! It’s going to amazing!”, “Bye”
Han kollade på mig så fort han lagt på.
“Just one of my best friends”, sa han, som svar på min undrande min.
Jag nickade, “Seems like you’ve got a lot of best friends”
“Nah, just five”, svarade han, “Niall, Liam, Harry, Zayn and Stan”
“And they all live in London?” undrade jag
“No, not Stan”, svarade han, “He lives in Doncaster. I did too, before I moved to London”
“Ok”, svarade jag och log mot honom, “So the rest of the boys are from London, then?”
“No”, svarade han, “Harry’s from Holmes Chapel, Liam’s from Wolverhampton, Zayn’s from Bradford and Niall’s from Mullingar in Ireland”
“Oh”, svarade jag, jag hade ingen aning om var alla de städerna låg, men ingen av Louis kompisar var från London.
“Anyways”, han kom närmare mig och jag la mina armar runt hans nacke medan han kysste mig, “I love you”
Han sa det för första gången. Jag kollade in i hans ögon och log.
“I love you too”, sa jag och kysste honom igen
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar, det hade varit fint väder hela tiden. Stranden vi var på tidigare hette Maspalomas. Just nu befann jag och Louis oss i staden bredvid, som hade samma namn som stranden. Vi var inne i ett litet köpcentrum, med rätt många affärer. Vi hade varit här i kanske tio minuter och gått runt. Jag hade stannat vid ett skyltfönster och kollat på en fin klocka. Problemet var bara att den kostade 1500 svenska kronor, vilket jag verkligen inte hade råd med.
“Do you want it?” frågade Louis
“Yeah, but I can’t afford it”, svarade jag och hade kvar min blick på klockan
“I can buy it for you”, sa han
“No, it’s too expensive”, s jag på en gång, han kunde inte köpa den här klockan till mig, “How can you even afford that?”
“I’m..” började han men avrböt sig själv, “I’ve just got a lot of money, and you’re worth it”
“No, you don’t know me that well”, protesterade jag, “We’ve only known each other for four days, Lou!”
“So, let’s go eat lunch and you can tell me all about your life in Sweden”
“You won’t allow me to say no, will you?”
“Absolutely not”, svarade Louis och tog sin arm runt min midja.
Vi gick iväg till en liten restaurang som fanns i köpcentrumet. Jag berättade allt om mitt liv i Sverige. Om Cajsa och Johanna, och alla andra vänner. Jag berättade om hela min uppväxt. Den var väldigt normal, det hade inte hänt något särskilt. Däremot hade Cajsas pappa dött när vi var mindre, på grund av att han hade drogat. Det var nog det mest dramatiska som hänt i mitt liv. Louis lyssnade och ställde lite frågor. Hans mobil ringde än en gång.
“Oi Harry!” svarade han glatt, “Could you call me later? Yeah, that’s it! Bye!”
Han kollade på mig, “Sorry about that. Now, continue”
“I’m finsihed”, svarade jag, eftersom jag berättat allt
“Let’s go buy that clock then”, sa han, “And I’ll buy it, it doesn’t matter what you say”
Vi gick tillbaka till affären och Louis köpte klockan åt mig. Jag fattade fortfarande inte varför, eller hur han hade haft råd med den bara sådär. Fast det var säkert så att han hade en rik familj.
“Hey Lou”, sa jag när jag hade tänkt ett tag.
Han kollade upp från sin Coca Cola och vände sin blick mot mig, “Yeah?”
“If you have five best friends, why are you here alone?”
Han kollade ner igen, men vände rätt snabbt upp blicken på mig.
“I just wanted to escape from all the girls for a while”, så fort han insåg vad han sett så kollade han snabbt ner, “I didn’t mean that, sorry. I lied. It’s because I just wanted to be away from the lads. Just being alone a little”
Vad menade han? Jag var rätt säker på att han inte alls hade ljugit, men jag bestämde mig för att inte säga något.
“Oh, so you prefer being alone. Maybe I’ll just leave then”, skämtade jag och buttade på honom
Han kollade på mig och skrattade. Solen lyste i hans ögon så han kisade bara lite. Hans blå ögon var så himla fina, hans bruna hår var perfekt, hans haka var underbar och hans näsa var den sötaste jag någonsin sätt. Jag var så glad att jag träffat Louis. Jag log mot honom och han kysste mig. Fast egentligen, vad visste jag om Louis? Att han hade fem bästa vänner, men det var allt. Jag slutade kyssa honom och lutade mig bakåt.
“Tell me about yourself”, sa jag
Han harklade sig och tog en klunk från sin dricka.
“I was born in Doncaster”, började han.
Han berättade om sin uppväxt. Han hade fyra mindre systrar, men ingen bror. Han hade heller inget syskon som var äldre än honom, “And here I am”
Han sa inget mer. Han inte nämnt något om London, eller varför han flyttat dit.
“Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Förlåt för den långa väntan!
Kommentera vad ni tycker nu! Det är ännu roligare att få mer kommentarer när man inte skrivit på ett tag.
Kapitel 5
Tidigare: “You’re beautiful”, sa han.
Jag kollade ner i marken och log. Vacker? Inte precis. Han tog sin hand under min haka och drog upp mitt ansikte, så att han kollade in i mina ögon.
“You really are”, med de orden böjde han sig ner och kysste mig.
Jag kollade ner i marken och log. Vacker? Inte precis. Han tog sin hand under min haka och drog upp mitt ansikte, så att han kollade in i mina ögon.
“You really are”, med de orden böjde han sig ner och kysste mig.
“Vart har du varit?” det första jag hörde när jag öppnade dörren var mammas oroliga röst.
Jag gick in i rummet.
“I Las Palmas”, svarade jag
“Var du i Las Palmas alldeles själv?” mamma kollade allvarligt på mig
Jag kollade ner i golvet och skakade på huvudet.
“Var du där med Júan?”
Jag kollade snabbt upp.
“Nej!” utbrast jag, lite för snabbt och högt.
Mammas ögon blev större.
“Vem var du där med då?” undrade hon, men fortsatte sedan, “Varför ler du så?”
Precis då kom jag på att jag säkert hade ett stort, fånigt leende på läpparna, eftersom att Louis hade kysst mig.
“Hon var ju där med den där killen, fattar ni väl?” jag kollade åt vänster och såg att Will och pappa var här, “Det är ju därför hon ler. Hon har blivit kysst!”
Va? Hur kunde han veta det? Sådana saker var det jag inte förstod med William. Nu sprack mammas ansikte istället upp i ett stort leende.
“Är det sant?” undrade hon
“Ja”, svarade jag lite osäkert, “Jo, det är det”
Jag visste ju inte om jag fick prata om det och jag visste inte ens om kyssen betydde något för honom. När familjen frågat lite frågor som jag ignorerat, gick de äntligen därifrån.
Jag gick fram till min väska och tog upp min gråa One Piece, som jag satte på mig över mitt linne och mina shorts. Efter det tog jag upp min dator och satte mig i soffan.
“Världens bästa semester!” skrev jag på facebook.
Snart ploppade två chatter upp, en med Cajsa och en med våran andra bästa vän Johanna. Jag sa till de att logga in på msn så att vi kunde chatta alla tre tillsammans.
Nadja: Hej! :)
Johanna: Hej :D
Cajsa: Tjoo xx
Såklart, det var allt Cajsa som skulle sticka ut.
Johanna: Hur är det i Spanien?
Nadja: Underbart!
Cajsa: Har du träffat någon kille än då? ;)
Nadja: Faktiskt! :)
Johanna: Vem?
Cajsa: Vad heter han? Hur ser han ut? Hur gammal är han? Berätta allt! Detaljer, tack! ;)
Najda: Han heter Louis och är lika gammal som Will. Alltså, han är 19 men fyller 20 på julafton.
Han är brunett och har blå ögon.
Jag beskrev allt som hänt än så länge med Louis, och allt annat som hänt i Spanien också. Vid midnatt loggade vi ut och jag somnade på soffan, precis när jag stängt ner datorn.
Jag hörde att det knackade på dörren och jag vaknade till. Jag tog upp min mobil och kollade klockan, 09:13. Jag reste mig upp och gick fram till dörren. Jag öppnade den, och där ute stod Louis. Även han hade sin One Piece på sig.
“Nice clothes”, sa jag och log mot honom
“You too”, sa han och drog in mig i en varm kram.
Fjärilar i magen, check.
“I know this place down the street”, började Louis, “We can go and eat breakfast there if you’d like to?”
“Yes, absolutely”, svarade jag och log stort, “But I should fix my hair first”
Jag gick in på badrummet och borstade igenom håret, jag tog också på mig lite mascara.
“Ready?” frågade Louis när jag kom ut från badrummet
“Yeah”, svarade jag och nickade.
Vi gick ut ur hotellrummet och han tog sin arm runt mig medan vi gick nedför trapporna. Snälla, låt inte mamma, pappa eller Will komma nu. Som tur var så gjorde de inte det. Jag och Louis gick ut från hotellet och in i Bahía Feliz. Jag visste om alla restauranger som fanns här och jag undrade vilken han skulle ta mig till. Det blev en liten som låg i mitten av den lilla staden. Jag hade varit här en gång förrut, för rätt så länge sedan. Vi gick in och beställde våran frukost. Vi tog både två en smörgås och té till, eftersom Louis sa att jag var tvungen att prova Yorkshire té utan socker. Vi satte oss ner vid ett bord för två.
“We should talk”, sa Louis mellan tuggorna
“About?” frågade jag, fast jag visste att han menade kyssen.
Han förstod att jag också visste.
“What did you think of it?” undrade han
“The kiss?” svarade jag, inte som en fråga och fortsatte sedan, “I think it was good, I guess. What about you?”
Han ignorerade min fråga, och sa istället, “Want to do it again?”
Innan jag hann svara hade han kysst mig. Vi satt bredvid varandra förresten, inte mittemot.
“I’d love to do it again”, svarade jag och kysste honom ännu en gång.
När vi hade ätit färdigt våran frukost gick jag iväg till hotellet. Louis skulle till sitt, för att prata med några vänner över telefonen. Jag ville verkligen lära känna honom bättre, för jag var säker på att det var något han inte berättade för mig.
Kommentera! :)
Kapitel 4
Tidigare: “Have you ever been here before?” frågade jag, bara för att ha något att säga
“No”, svarade han och skakade på huvudet. Han kollade på havet, “But I really like it, even if it’s still the first day I’m here”
“Yeah”, sa jag och kollade också ut på havet, solen hade gått ner helt och hållet nu, “It’s beautiful”
“No”, svarade han och skakade på huvudet. Han kollade på havet, “But I really like it, even if it’s still the first day I’m here”
“Yeah”, sa jag och kollade också ut på havet, solen hade gått ner helt och hållet nu, “It’s beautiful”
Dagen efter gick jag ner till frukostbuffén med familjen. Jag hoppades på att få se Louis där nere. Vi hade nyss lärt känna varandra, men jag gillade honom, han var snäll. När vi kom ner ställde vi oss sist i kön för buffén.
“Vad gjorde du på stranden igår då?” retades Will, “Jag såg att du var med den där killen”“Vi pratade bara”, sa jag och började bli irriterad på att han skulle lägga sig i allting hela tiden
“Visst, pratade”, sa han.
Det var snart våran tur att ta frukost. Jag tog upp en tallrik ur stället. Jag gick fram till stället där det fanns bacon och la på lite på tallriken, sedan tog jag lite äggröra. Kanske skulle man egentligen äta något spanskt, men jag var sugen på det här nu. Jag gick sedan fram till smörgåsarna och tog en, som jag bredde smör på. Jag tog också en ostskiva och la på mackan. Efter det gick jag och letade upp ett bord för fyra personer, eftersom mamma, pappa och William fortfarande tog mat. Jag satte mig ner så fort jag hittat ett bord och ställde ner tallriken på bordet. Jag kollade runt i hopp om att kanske få se Louis, men jag kunde hitta honom. Han kanske sov fortfarande, eller åt frukost någonannanstans. Egentligen visste jag ju inte ens om han bodde på det här hotellet. Resten av familjen kom snart och satte sig ned. De började alla äta och kunde inte prata för att de hade munnen full med mat. Herregud, vilken familj jag hade. Jag satte mest bara och petade i maten, jag åt upp min smörgås men inte resten. Saken var den att jag inte kunde få Louis ur mina tankar.
“Hur mår du gumman?” mamma kollade oroligt på mig.
Jag brukade alltid äta mycket, men jag var verkligen inte hungrig nu.
“Jag mår bra”, svarade jag och log mot henne.
Jag mådde faktiskt superbra!
“Är det säkert?” hon såg fortfarande orolig ut
“Ja, oroa dig inte”, svarade jag och log mot henne ännu en gång.
“Ok, då”, svarade hon och sedan lämnade vi rummet.
Jag gick upp på mitt rum och hämtade badkläder, för att sedan hoppa i poolen och bada ett tag.
Jag gick upp ur poolen när jag inte kände för att bada längre. Jag bestämde mig för att gå och byta om, så jag gick tillbaka till mitt hotellrum. Jag satte på mig en vit tshirt med tryck och ett par shorts. Sedan tog jag fram mina solglasögon och satte de på huvudet, inte över ögonen. Jag gick ut på balkongen med min dator. Det var rätt varmt ute, och solen sken även på min balkong. Jag startade datorn och gick in på facebook.
“Spanien är underbart! Men jag saknar er alla!” skrev jag och skickade iväg.
Cajsa ploppade upp på chatten.
“Hej :D”
“Hej Cajsa! :)”
“Hur är det?”
“Superbra”, svarade jag samtidigt som jag funderade på om jag skulle berätta om Louis. Antagligen inte, vi hade ju nyss träffats.
“Samma här :) Men jag måste gå nu, hejdå xx”
“Hejdå xx”, svarade jag och stängde ner datorn.
Jag hörde från hotellrummet hur min mobil plingade till. Jag gick in och tog upp den. Ett nytt sms.
“Hey Nadja, it’s me Louis. What’s up?”
Wow, han hade faktiskt tänkt på mig. Jag överreagerade säkert och skakade bort känslan jag hade inombords.
“Hi Louis. Not much, wbu?” skrev jag som svar och skickade iväg.
Jag tog med mig mobilen ut. Laptopen låg i soffan, eftersom jag tagit med mig den in när jag hämtat mobilen. Den vibrerade snart till och jag kollade på displayen. Louis, igen.
“Same, do you want to go to Las Palmas with me?”
Las Palmas var den största staden på Gran Canaria. Man kunde ju inte säga nej till att gå dit med honom.
“Sure :)” skickade jag iväg som svar
“Meet me by the bus stop in 5 xx”, svarade han snabbt.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och tog sedan min handväska. Plånboken var redan med. Jag drog ner solglasögonen och gick ut ur hotellrummet och låste. Sedan styrde jag stegen mot trappan och gick ut. Jag följde gatan och gick förbi några affärer. Snart var jag framme vi busshållsplatsen. Den var ingen där, så jag satte mig ner. Precis när jag nuddat bänken kom han.
“Have you been waiting?” undrade Louis
“No, I just came”, svarade jag och log mot honom
Han nickade mot mig. Bussen kom rätt snart, efter att vi pratat i kanske fem minuter. Vi gick in och satte oss och det var inte så många där.
“Do you know how long ride it is?” frågade Louis
“About ten minutes”, svarade jag.
Jag kunde ön utantill hur bra som helst. När vi kom fram började vi gå på gatorna och gick in i lite affär. Han verkade vara rätt rik också, han köpte allt han såg som han ville ha. Han kanske inte hade det så svårt hemma ändå? Men någonting döljde han, det var jag säker på. Vid ett-tiden gick vi iväg och åt på McDonalds. När vi fått våra burgare satte vi oss vid ett bord för två.
“You said you went here every year, don’t you get bored?” undrade Louis med rynkad panna.
Han började äta på sin hamburgare.
“No, I don’t. I love it here”, svarade jag och åt min hamburgare.
Vi småpratade lite ett tag, tills jag hörde en röst bakom mig.
“Nadja!”
Jag vände mig om.
“Júan!” utbrast jag glatt.
Han gick och ställde sig bredvid mig.
“How are you?” frågade han
“I’m good”, svarade jag, “How are you”
“I’m enjoying life”, svarade han och skrattade, “And you brought someone with you, I see”
Louis satt med en förvirrad blick.
“Yeah, sorry”, sa jag, “Júan this is Louis, Louis this is Júan”
De skakade hand med varandra.
“I have to go”, sa Júan, med sin spanska dialekt.
Vi sa hejdå till varandra och han gick iväg.
“I’ve known since I was little, he lives here”, svarade jag på Louis fortfarande förvirrade blick
“Oh”, sa han och nickade.
Resten av dagen var vi kvar i Las Palmas och gick runt lite. Jag lärde verkligen att känna honom bättre, men jag kände på mig att det var någonting han inte berättade för mig. Jag valde att ignorera det, jag kunde ju ha fel. När klockan var vid niotiden åkte vi tillbaka till Bahía Feliz.
“Want to take a walk on the beach?” frågade Louis när vi var framme
“Sure”, svarade jag och log mot honom.
Solen hade redan gått ner. När vi kom fram till stranden tog både jag och Louis av oss våra skor och gick barfota i sanden. Vi sa inte så mycket under promenaden utan gick bara och tänkte, men det var ingen pinsam tystnad. Jag behövde bara honom där, det var allt. Efter ett tag stannade vi. Jag kollade på Louis. Av någon anledning blev han finare i månskenet. Han var fin annars också. Ja, han var faktiskt riktigt fin. Han kollade in i mina blå ögon, medan han tog bort en hårslinga från mitt aniskte.
“You’re beautiful”, sa han.
Jag kollade ner i marken och log. Vacker? Inte precis. Han tog sin hand under min haka och drog upp mitt ansikte, så att han kollade in i mina ögon.
“You really are”, med de orden böjde han sig ner och kysste mig.
Vad tycker ni? Går det för fort fram? :)
Kommentera! :D
