Kapitel 6
“Stop that”, sa jag till Louis när han skvätte vatten på mig.
Vi skulle bada i havet, men jag hade inte doppat mig än. Han skrattade bara åt mig. Jag gjorde en grimas åt honom. Louis kom fram till mig och kramade om mig. Jag kysste honom. Han tog tag i mig och kysste tillbaka, så att jag inte skulle ana vad han skulle göra efter det. Han kastade mig i havet.
“Louis!” utbrast jag och skrattade
“What?” han kollade på mig med ett retsamt leende, “I just helped you”
När vi badat ett tag gick vi upp och satte oss i en varsin solstol. Louis mobil ringde på nästan en gång. Han kollade på mig med en “förlåt”-blick. Jag nickade mot honom. Den här gången kollade han inte på displayen före han svarade.
“Hello?” hälsade han, “Hi Liam”
Liam, Harry... vänner som skulle ringa honom tidigare, han verkade ändå rätt populär hemma. Visst, jag hade också vänner, men de ringde mig inte hela tiden. Jag lyssnade på vad Louis sa till Liam. Något i stil med, “About 2 weeks”, “Yeah, tell the lads about that”, “I know, I can’t believe it. I couldn’t even imagine it! It’s going to amazing!”, “Bye”
Han kollade på mig så fort han lagt på.
“Just one of my best friends”, sa han, som svar på min undrande min.
Jag nickade, “Seems like you’ve got a lot of best friends”
“Nah, just five”, svarade han, “Niall, Liam, Harry, Zayn and Stan”
“And they all live in London?” undrade jag
“No, not Stan”, svarade han, “He lives in Doncaster. I did too, before I moved to London”
“Ok”, svarade jag och log mot honom, “So the rest of the boys are from London, then?”
“No”, svarade han, “Harry’s from Holmes Chapel, Liam’s from Wolverhampton, Zayn’s from Bradford and Niall’s from Mullingar in Ireland”
“Oh”, svarade jag, jag hade ingen aning om var alla de städerna låg, men ingen av Louis kompisar var från London.
“Anyways”, han kom närmare mig och jag la mina armar runt hans nacke medan han kysste mig, “I love you”
Han sa det för första gången. Jag kollade in i hans ögon och log.
“I love you too”, sa jag och kysste honom igen
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar, det hade varit fint väder hela tiden. Stranden vi var på tidigare hette Maspalomas. Just nu befann jag och Louis oss i staden bredvid, som hade samma namn som stranden. Vi var inne i ett litet köpcentrum, med rätt många affärer. Vi hade varit här i kanske tio minuter och gått runt. Jag hade stannat vid ett skyltfönster och kollat på en fin klocka. Problemet var bara att den kostade 1500 svenska kronor, vilket jag verkligen inte hade råd med.
“Do you want it?” frågade Louis
“Yeah, but I can’t afford it”, svarade jag och hade kvar min blick på klockan
“I can buy it for you”, sa han
“No, it’s too expensive”, s jag på en gång, han kunde inte köpa den här klockan till mig, “How can you even afford that?”
“I’m..” började han men avrböt sig själv, “I’ve just got a lot of money, and you’re worth it”
“No, you don’t know me that well”, protesterade jag, “We’ve only known each other for four days, Lou!”
“So, let’s go eat lunch and you can tell me all about your life in Sweden”
“You won’t allow me to say no, will you?”
“Absolutely not”, svarade Louis och tog sin arm runt min midja.
Vi gick iväg till en liten restaurang som fanns i köpcentrumet. Jag berättade allt om mitt liv i Sverige. Om Cajsa och Johanna, och alla andra vänner. Jag berättade om hela min uppväxt. Den var väldigt normal, det hade inte hänt något särskilt. Däremot hade Cajsas pappa dött när vi var mindre, på grund av att han hade drogat. Det var nog det mest dramatiska som hänt i mitt liv. Louis lyssnade och ställde lite frågor. Hans mobil ringde än en gång.
“Oi Harry!” svarade han glatt, “Could you call me later? Yeah, that’s it! Bye!”
Han kollade på mig, “Sorry about that. Now, continue”
“I’m finsihed”, svarade jag, eftersom jag berättat allt
“Let’s go buy that clock then”, sa han, “And I’ll buy it, it doesn’t matter what you say”
Vi gick tillbaka till affären och Louis köpte klockan åt mig. Jag fattade fortfarande inte varför, eller hur han hade haft råd med den bara sådär. Fast det var säkert så att han hade en rik familj.
“Hey Lou”, sa jag när jag hade tänkt ett tag.
Han kollade upp från sin Coca Cola och vände sin blick mot mig, “Yeah?”
“If you have five best friends, why are you here alone?”
Han kollade ner igen, men vände rätt snabbt upp blicken på mig.
“I just wanted to escape from all the girls for a while”, så fort han insåg vad han sett så kollade han snabbt ner, “I didn’t mean that, sorry. I lied. It’s because I just wanted to be away from the lads. Just being alone a little”
Vad menade han? Jag var rätt säker på att han inte alls hade ljugit, men jag bestämde mig för att inte säga något.
“Oh, so you prefer being alone. Maybe I’ll just leave then”, skämtade jag och buttade på honom
Han kollade på mig och skrattade. Solen lyste i hans ögon så han kisade bara lite. Hans blå ögon var så himla fina, hans bruna hår var perfekt, hans haka var underbar och hans näsa var den sötaste jag någonsin sätt. Jag var så glad att jag träffat Louis. Jag log mot honom och han kysste mig. Fast egentligen, vad visste jag om Louis? Att han hade fem bästa vänner, men det var allt. Jag slutade kyssa honom och lutade mig bakåt.
“Tell me about yourself”, sa jag
Han harklade sig och tog en klunk från sin dricka.
“I was born in Doncaster”, började han.
Han berättade om sin uppväxt. Han hade fyra mindre systrar, men ingen bror. Han hade heller inget syskon som var äldre än honom, “And here I am”
Han sa inget mer. Han inte nämnt något om London, eller varför han flyttat dit.
“Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Förlåt för den långa väntan!
Vi skulle bada i havet, men jag hade inte doppat mig än. Han skrattade bara åt mig. Jag gjorde en grimas åt honom. Louis kom fram till mig och kramade om mig. Jag kysste honom. Han tog tag i mig och kysste tillbaka, så att jag inte skulle ana vad han skulle göra efter det. Han kastade mig i havet.
“Louis!” utbrast jag och skrattade
“What?” han kollade på mig med ett retsamt leende, “I just helped you”
När vi badat ett tag gick vi upp och satte oss i en varsin solstol. Louis mobil ringde på nästan en gång. Han kollade på mig med en “förlåt”-blick. Jag nickade mot honom. Den här gången kollade han inte på displayen före han svarade.
“Hello?” hälsade han, “Hi Liam”
Liam, Harry... vänner som skulle ringa honom tidigare, han verkade ändå rätt populär hemma. Visst, jag hade också vänner, men de ringde mig inte hela tiden. Jag lyssnade på vad Louis sa till Liam. Något i stil med, “About 2 weeks”, “Yeah, tell the lads about that”, “I know, I can’t believe it. I couldn’t even imagine it! It’s going to amazing!”, “Bye”
Han kollade på mig så fort han lagt på.
“Just one of my best friends”, sa han, som svar på min undrande min.
Jag nickade, “Seems like you’ve got a lot of best friends”
“Nah, just five”, svarade han, “Niall, Liam, Harry, Zayn and Stan”
“And they all live in London?” undrade jag
“No, not Stan”, svarade han, “He lives in Doncaster. I did too, before I moved to London”
“Ok”, svarade jag och log mot honom, “So the rest of the boys are from London, then?”
“No”, svarade han, “Harry’s from Holmes Chapel, Liam’s from Wolverhampton, Zayn’s from Bradford and Niall’s from Mullingar in Ireland”
“Oh”, svarade jag, jag hade ingen aning om var alla de städerna låg, men ingen av Louis kompisar var från London.
“Anyways”, han kom närmare mig och jag la mina armar runt hans nacke medan han kysste mig, “I love you”
Han sa det för första gången. Jag kollade in i hans ögon och log.
“I love you too”, sa jag och kysste honom igen
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar, det hade varit fint väder hela tiden. Stranden vi var på tidigare hette Maspalomas. Just nu befann jag och Louis oss i staden bredvid, som hade samma namn som stranden. Vi var inne i ett litet köpcentrum, med rätt många affärer. Vi hade varit här i kanske tio minuter och gått runt. Jag hade stannat vid ett skyltfönster och kollat på en fin klocka. Problemet var bara att den kostade 1500 svenska kronor, vilket jag verkligen inte hade råd med.
“Do you want it?” frågade Louis
“Yeah, but I can’t afford it”, svarade jag och hade kvar min blick på klockan
“I can buy it for you”, sa han
“No, it’s too expensive”, s jag på en gång, han kunde inte köpa den här klockan till mig, “How can you even afford that?”
“I’m..” började han men avrböt sig själv, “I’ve just got a lot of money, and you’re worth it”
“No, you don’t know me that well”, protesterade jag, “We’ve only known each other for four days, Lou!”
“So, let’s go eat lunch and you can tell me all about your life in Sweden”
“You won’t allow me to say no, will you?”
“Absolutely not”, svarade Louis och tog sin arm runt min midja.
Vi gick iväg till en liten restaurang som fanns i köpcentrumet. Jag berättade allt om mitt liv i Sverige. Om Cajsa och Johanna, och alla andra vänner. Jag berättade om hela min uppväxt. Den var väldigt normal, det hade inte hänt något särskilt. Däremot hade Cajsas pappa dött när vi var mindre, på grund av att han hade drogat. Det var nog det mest dramatiska som hänt i mitt liv. Louis lyssnade och ställde lite frågor. Hans mobil ringde än en gång.
“Oi Harry!” svarade han glatt, “Could you call me later? Yeah, that’s it! Bye!”
Han kollade på mig, “Sorry about that. Now, continue”
“I’m finsihed”, svarade jag, eftersom jag berättat allt
“Let’s go buy that clock then”, sa han, “And I’ll buy it, it doesn’t matter what you say”
Vi gick tillbaka till affären och Louis köpte klockan åt mig. Jag fattade fortfarande inte varför, eller hur han hade haft råd med den bara sådär. Fast det var säkert så att han hade en rik familj.
“Hey Lou”, sa jag när jag hade tänkt ett tag.
Han kollade upp från sin Coca Cola och vände sin blick mot mig, “Yeah?”
“If you have five best friends, why are you here alone?”
Han kollade ner igen, men vände rätt snabbt upp blicken på mig.
“I just wanted to escape from all the girls for a while”, så fort han insåg vad han sett så kollade han snabbt ner, “I didn’t mean that, sorry. I lied. It’s because I just wanted to be away from the lads. Just being alone a little”
Vad menade han? Jag var rätt säker på att han inte alls hade ljugit, men jag bestämde mig för att inte säga något.
“Oh, so you prefer being alone. Maybe I’ll just leave then”, skämtade jag och buttade på honom
Han kollade på mig och skrattade. Solen lyste i hans ögon så han kisade bara lite. Hans blå ögon var så himla fina, hans bruna hår var perfekt, hans haka var underbar och hans näsa var den sötaste jag någonsin sätt. Jag var så glad att jag träffat Louis. Jag log mot honom och han kysste mig. Fast egentligen, vad visste jag om Louis? Att han hade fem bästa vänner, men det var allt. Jag slutade kyssa honom och lutade mig bakåt.
“Tell me about yourself”, sa jag
Han harklade sig och tog en klunk från sin dricka.
“I was born in Doncaster”, började han.
Han berättade om sin uppväxt. Han hade fyra mindre systrar, men ingen bror. Han hade heller inget syskon som var äldre än honom, “And here I am”
Han sa inget mer. Han inte nämnt något om London, eller varför han flyttat dit.
“Hey”, jag buttade på honom, “What about London?”
“Ah, please”, sa han, “Let me enjoy my coke, at least”
“Trying to be funny, are we, Lou?” jag skrattade åt honom
“Well, I moved to London because I wanted to”, det var det enda han sa, så jag gav upp.
Förlåt för den långa väntan!
Kommentera vad ni tycker nu! Det är ännu roligare att få mer kommentarer när man inte skrivit på ett tag.
Kommentarer
Postat av: Linn
jääättebra! :D
Postat av: Johanna
Superbraaa!! Mer!! :)
Postat av: Natta
Skit bra! :D kan du skriva mer Ida? :)
Postat av: Bella
Längtar till nästa :) När kommer det upp? xx
Postat av: Hannah
meeeeeeeeeeer!!! snart?!?
Postat av: emelie
han måste berätta om 1D snart, eheheh MER
Postat av: Anonym
Spännande! Haha mer! :D
Postat av: Anonym
as bra! har läängtat as mycket efter den här :D
Postat av: Wilma
Meeeeeeer! Forstäääättt!!!!! :D <3
Postat av: Josefin
Snälla skriv mer! :)
Postat av: Anonym
Nu vill vi ha nästa del haha :))
Trackback
