.

Dagen jag var hos Louis och träffade hans kompisar var en lördag. Idag var det måndag och första dagen i skolan för mig här i London. Lite nervös var jag, såklart, men det skulle nog gå bra. Jag åkte buss till skolan, vilket jag aldrig hade gjort i Sverige, så det var också något som jag var lite nervös inför. Jag hade precis lämnat huset och var på väg till busshållsplatsen, som inte låg så långt bort, 200 meter ungefär. Det var fint väder ute. Soligt och rätt varmt. Bussen kom nästan direkt när jag var framme vid hållplatsen. Jag gick in och visade chauffören mitt busskort. Han nickade åt mig. Jag gick längre in i bussen och funderade på vart jag skulle sätta mig. Jag såg att nästan alla sittplatser var upptagna. Jag kollade runt lite.
“You can sit here if you want to”, sa en blond tjej och log lite svagt mot mig.
“Thanks”, sa jag och satte mig ner bredvid.
“Are you new here?” frågade hon
“Yeah, I moved here on saturday, from Sweden”, svarade jag
“Wow, Sweden? Sounds cool”, sa hon och log, “I’m Ashley, by the way”
“Haha, yeah. I guess Sweden is cool, if you aren’t Swedish”, sa jag, “And I’m Nadja”
Resan till skolan tog ungefär en kvart. När vi var framme följde Ashley med mig och visade mig runt. Jag fick mitt skåp bredvid hennes, tack och lov. Vi hade klassamling först, vilket betydde att jag skulle få träffa hela min nya klass på en gång. Det visade sig att Ashley faktiskt gick i samma klass som mig.
“Oh shit!” sa hon och jag kollade undrade på henne, “We started five minutes ago”
Perfekt, försen första dagen. Vi skyndade oss till salen vi skulle vara i och Ashley öppnade dörren.
“Sorry we’re late”, sa hon och gick sedan och satte sig bredvid en annan tjej.
Jag stod kvar i dörröppning och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Läraren kollade på mig.
“Good morning ms Lund”, sa han
“Morning, mr”, jag kollade på hans namnskylt, “Smith”
“You can close the door”, sa han till mig.
Jag gjorde som han sa och stängde dörren. Alla i klassrummet kollade på mig.
“This is the new student I was talking about”, sa Mr Smith, “Nadja Lund from Sweden”
Ingen av eleverna i rummet såg intresserad ut, de bara glodde på mig.
“Take a seat”, sa läraren åt mig.
Jag sökte med blicken i rummet och märkte att det bara fanns en plats ledig. Jag gick dit och satte mig.
“Hi”, sa jag till killen bredvid mig.
“Hello”, sa han och dröjde kvar lite på o:et, “I’m Daren”
“I’m-” började jag men blev avbruten
“Nadja, I know”, sa Daren och log ett snett leende.
“Ms Lund and Mr James, detention today after school”, sa Mr Smith helt plötsligt.
“Aw, come on! It’s just the first day!” sa Daren emot, “And she’s new!”
Mr Smith suckade.
“Let it go then, but only for this time”, sa han
Tack gode gud! Hur skulle det ha sett ut om jag fick kvarsittning första dagen i skolan? Resten av dagen gick bra. Ash följde med mig hem efter skolan. Så såg det ut resten av veckan också, eller så följde jag med henne hem. Louis hade fullt upp hela veckan, fast han vill inte berätta vad han höll på med.

Just nu satt jag hemma i mitt rum med Ashley.
“Do you have a boyfriend?” frågade hon plötsligt
“I do, actually”, svarade jag och log, “What about you?”
“Nope, no boyfriend for me”, sa hon, “What’s his name?”
“Louis”, sa jag.
Hon nickade mot mig.
“How did you meet him?” undrade hon.
Jag berättade om Spanien, Louis och var han bodde och så vidare. Jag sa inte namnet på hans kompisar eller efternamnet på honom.
“He seems nice”, sa Ash glatt
“He is”, svarade jag och log.
“Go on to facebook, maybe you can show a picture of him?”
“Sure, great idea”, svarade jag.
Jag gick fram till skrivbordet i mitt rum och Ashley följde efter. Jag startade min dator och gick in på facebook. En händelse. Jag tryckte på den. “Louis Tomlinson asked you to be in a relationship with him” jag tryckte på acceptera.
“No frickin way!” utbrast Ash.
Jag kollade frågande på henne.
“What?” undrade jag
“Your boyfriend is Louis Tomlinson?” hennes ögon blev större.
“Yes”, svarade jag förvirrat
“You don’t know who is?” frågade hon och mumlade sedan något i stil med, “Maybe they’re not famous in Sweden”
“Uhm... he’s Louis? And what do you mean with famous?”
“You don’t know? He hasn’t told you? What were the name of his friends?”
“Something like Liam, Niall, Zayn and Harry”, svarade jag och kollade konstigt på henne
“Oh my god! You’ve got to be kidding me!” Ashley var helt galen, jag trodde verkligen att hon skulle börja skrika och springa runt i huset. Det såg så ut på henne, “Your boyfriend is in one of the biggest boybands in the country, Nadja!”
“What? One of the biggest what?” jag höjde på ögonbrynen.
“One of the biggest boybands. They’re called One Direction. All five of them are in it”, förklarade Ashley, “Here, let me show you”
Hon gick in på google och skrev “One Direction” i sökfältet. Sedan tryckte hon på bilder. Hon hade rätt, det var bilder på killarna. Men, ett av Storbritanniens största band?
“This so cool, Nad!” sa Ashley
“Nad? You calling me Nad? Haha. And I don’t know, is it? I don’t know him as the Louis from One Direction, I know him as my Louis”
“Aww, your Louis. That’s so cute! You should probably talk to him! Why hasn’t he told you?”
“I don’t know, I’ll call him tomorrow”, svarade jag.
Herregud, han hade verkligen döljt något för mig. Varför?

Tidigare: Jag stängde skåpet och gick ut till gaten för att vänta på mamma, pappa och William. De kom snart och vi gick ut till alla affärer som fanns på flygplatsen. Jag såg att det stod rätt många tjejer vid ett ställe, säkert någon kändis som var här. Vi lämnade flygplatsen och en av pappas arbetskamrater kom och hämtade oss.

---

Bilen körde upp på garageuppfarten till vårat nya hus. Jag tog av mig hörlurarna som spelade Taylor Swift på nästan högsta volym. Huset vi skulle bo i var rätt stort och fyrkantigt. Det var också vitt och satt ihop med garaget. Jag öppnade bilen dörren och klev ut. Pappa, som var vi bagageluckan, gav mig min väska. Jag gick fram till huset och uppför trappan med tre steg, som ledde till dörren. Mamma hade redan låst upp och var inne i huset och kollade. Jag öppnade dörren och det första jag såg var en rätt liten hall. En ställning att hänga upp ytterkläder på, en skohylla, en hatthylla och en fåtölj. De flesta möblerna var redan utpackade och stod där de skulle, eftersom att mamma hade skickat med en väldigt noggrann beskrivning på hur hon ville ha det. Jag gick till dörren åt vänster och kom in i köket. Det såg ut som ett sånt där kök som de brukar göra på Extreme home makeover, väldigt lyxigt med andra ord. Jag gick ut ur rummet, tillbaka till hallen och tog istället dörren till höger. Det var större hall, med en trappa i. Jag gick upp till övervåningen och kom in i ännu en hall, eller kanske lite mer en korridor, där datorn stod. Det fanns också några bokhyllor och en soffa där inne. Jag gick lite längre, och såg att det stod “William” på ett papper som var uppsatt på en dörr. På dörren mittemot stod det, som jag hoppats, “Nadja”. Jag öppnade dörren försiktigt. Möblerna var framme, men det stod även några flyttlådor där inne, med prydnader och liknande i. Sängen stod mot den vänstra väggen. Mot den högra väggen stod ett skrivbord och bredvid det, en bokhylla. Mittemot mig, alltså rakt fram, var det ett fönster ut. Vi bodde förresten inte mitt i London, utan i ett kvarter lite utanför och inte där det var som stressigast. Utsikten från mitt rum var över en liten park, fast före parken var våra grannars hus. Eller våran granne, jag visste ju faktiskt inte hur många som bodde i huset bredvid. Jag gick ut ur vårat rum och sedan ner till nedervåning och efter det ut i trädgården. På baksidan var det en pool. Jag upptäckte också att det fanns en dörr på baksidan av huset.

När jag hade kollat runt i hela huset bestämde jag mig för att gå in på datorn för att se om Cajsa, Johanna eller någon annan rolig var inne på facebook. Så fort jag loggat in så poppade chatten upp.
Cajsa: Hej! Hur är det? Vi har inte pratat på två dagar!
Nadja: Hej! :) Det är superbra, vi har kommit till London nu. Har precis kollat runt i det nya  huset  och jag älskar det!
Cajsa: Du får ta bilder och skicka på msn senare! :) Jag har det bra här i Sverige med. Hur går det med han där Louis förresten?
Nadja: Det ska jag göra. Det går bra med Lou, men jag är rätt säker på att han döljer något för mig. När jag frågar honom så säger han bara att han ska svara senare... jag undrar vad det kan vara? :o
Cajsa: Han planerar säkert något för dig!
Nadja: Men tänk om det bara är så att han såg mig som en sommarflört. Fast han sa att han älskade mig.
Cajsa: Om han sa att han älskar dig så ser han det nog inte som en sommarflört, Nadja! Ring till honom.
Nadja: Han sa att han skulle ringa när han var hemma.
Cajsa: Då ringer han väl snart då! :)
Precis när hon skrev det så började min mobil ringa.
Nadja: Han ringer nu! Skriver senare!
Jag tog upp mobilen och svarade.
“Hello mr. Tomlinson”, sa jag
“Hello! Where do you live?” undrade han
Jag sa adressen till honom.
“That’s not that far from where I live, about fifteen minutes”, sa han och jag hörde på hans röst att han log.
“That’s good!” sa jag och log jag med
“When I can see you? My friends wants to meet you so badly!” när han sa ‘So badly’, så bytte han röst, antagligen för att härma dem.
“How about, uhm, half an hour? You can come here and pick me up and I’ll come with you” sa jag.
“Sounds good! I’ll be there!” sa han och la på.
Jag kollade på datorn igen.
Nadja: Han kommer om en halvtimme! Hejdå!
Cajsa: Superbra! Hejdå!
Jag loggade ut från facebook och stängde av datorn. Efter det gick jag in till mitt rum och tog av mig min One Piece som jag fortfarande hade på mig. Jag behöll linnet och shortsen på. Jag letade upp en tofs och satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans. Efter det gick jag ner och hörde när  jag var i trappan att någon knackade på dörren. Jag gick och öppnade och möttes av Louis underbara leende. Vi gick ner till hans bil, en svart porsche. Han öppnade dörren åt mig och jag satte mig.
“Thank you”, sa jag och log mot honom
“Anything for you”, sa han och blinkade med ena ögat.
Han stängde dörren och gick sedan och satte sig körarsätet. Det tog, som han sagt, ungefär en kvart att åka till hans lägenhet. Vi gick in i hyreshuset och åkte hiss upp till den högsta våningen. Det var fem olika rum i korridoren och Louis bodde i det längst bort. Han tog tag i min hand och öppnade sedan dörren.
“I’m home, lads!” så fort han sagt färdigt mening kom det snabbt fyra killar och ställde sig och kollade på oss. De gick fram till mig.
“I’m Zayn”, sa den första.
Han hade lite olivfärgad hy och svart hår. Hans ögon var bruna och de var verkligen jättefina.
“I’m Nadja”, sa jag
“We know”, sa en kille med lockigt hår, “Louis has told us all about you! I’m Harry by the way!”
Han hade gröna ögon, som skiftade lite i blått.
“I’m Liam”, sa den längsta av killarna, som också hade lite lockigt hår.
Han var den första som sträckte fram handen och jag skakade hans hand.
“And I’m Niall”, sa den sista och även den kortaste av de, fast han var ändå längre än mig.
Jag hörde direkt på hans dialekt att han inte var från England.
“He’s from Ireland”, sa Harry som om han hade läst mina tankar.
“Ok guys, we don’t want to scare her away the first time she meets us”, sa Liam, som verkade vara den mest seriösa bland de. Killarna, förutom Louis då, gick tillbaka från rummet de tidigare kommit from.
“They’re always like that”, sa Louis.
“They’re ok. You’re weirder”, sa jag och skrattade, “And I love it!”
Han gav mig en kram och kysste mig sedan.

Ja.. vad ska jag säga? Förlåt för den långa väntan.

Förlååååt, så himla mycket!
Jag har varit sjuk och inte haft någon ork till att skriva ett helt kapitel.. men det är nästan färdigt och det kommer imorgon! Det lovar jag :)

Jag lägger inte ner bloggen. Det var jättesnällt av er att ge idéer och så.. :) Jag vet inte riktigt när nästa kapitel kommer, kanske(förhoppningsvis) före helgen.. jag ska verkligen försöka!

Det är verkligen jättesnällt att ni stannar kvar... men jag har ingen aning om vad som ska hända i WMYB, så jag tar iaf en paus i den just nu. Antagligen kmr det ingen fortsättning, men jag kanske börjar någon ny novell snart.