Kapitel 22
Jag trodde att jag skulle skriva klart igår, men här har ni iallafall kapitel 22! :)
Tidigare: “But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Johannas PoV
Vi gick och satte oss i bilen. Jag och tjejerna gick in efter killarna, livvakterna åkte i en annan bil och bandet i ännu en annan. På vägen till lägenheterna satt Harry helt tyst. Det gjorde ont i mig att se honom så ledsen. Även om vi bara hade känt varandra i en vecka, så hade jag känslor för honom. Jag ska inte säga att jag var kär, men det var något speciellt. Ni vet den där känslan, när man får ögonkontakt med någon och just då, så existerar inget annat, det är bara ni. Och fjärilarna i magen som flyger. Det är underbart! Jag var också tjejen som spelade svår att få, det var roligast. Man kunde vara mer säker på att killarna skulle falla, för om de verkligen ville ha en, så skulle de fortsätta kämpa. När vi kom fram till lägenheterna gick Harry in i sin och stängde sedan dörren. Jag ville följa efter, men Nadja tog tag i min hand och drog med mig till Louis lägenhet. Efter att vi hade pratat i en kvart, så hade Harry inte kommit tillbaka och jag ville verkligen prata med honom. Jag sa till Nadja att jag skulle gå till honom och se hur det var. Hon nickade som svar, och fortsatte sedan prata med de andra. Jag gick ut ur lägenheten och knackade på hos Harry. Han öppnade inte, så jag tryckte ned handtaget och gick in.
“Harry?” ropade jag
“Yeah? Johanna, is that you?” hörde jag honom från något rum.
Jag följde rösten och kom in i hans sovrum. Han satt på golvet med ryggen lutad mot sängen. Jag gick och satte mig bredvid honom. Det tog ett tag för mig att inse, men sedan såg jag att han grät.
“What’s wrong?” frågade jag oroligt
“Nothing”, svarade han
“Harry, seriously, what’s wrong?”
“It’s just that I didn’t sing good. I sounded like shit”, sa han
“No, Harry, you didn’t! You sounded good”, sa jag stöttande
“You’re just saying that to be polite”, sa han och snyftade
“I’m not saying you did it perfect, but you were good. You didn’t sound like shit. And why is that a reason to cry?” frågade jag
“I don’t know”, svarade han.
Jag kollade ned på hans händer och såg att han höll i sin mobil, som han försökte dölja från mig. Jag tog tag i den. Han var inne på twitter. Han hade sökt på orden ‘Harry’s shit’
‘Harry’s shit he can’t sing’
‘God I hate @harry_styles! harry’s shit!’
‘This little girls who likes one direction, really? Harry’s shit’
‘Did you see one direction on red or black? hahah harry’s shit! he can’t sing’
‘Euw have you seen that boy @Harry_Styles? he’s ugly and can’t even sing! Harry’s shit!’
“Harry”, sa jag och han kollade upp på mig, “Why would you search for that?”
“I just wanted someone to prove that I’m right”, svarade han, “That I sounded like shit”
“But Harry, you didn’t”, sa jag allvarligt, “These are just haters. This is what they do all the time. They try to bring people down. But you’re stronger than them Harry, I know you are”
Han log ett svagt leende mot mig. Inte ett falskt leende, men ett svagt. Hans ögon var röda, efter att han hade gråtit.
“I know, it’s just that”, började han, “I just, I’ve always wanted to be able to not take hate. You know, be able to ignore what people say about me. But I just I can’t, and it’s horrible”
Jag nickade förstående mot honom.
“I know, Harry, everyone feels like that”, sa jag, “And it’s terrible, the things they say about you. But it’s not true”
“Then they wouldn’t say it”, sa han.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag kramade bara om honom.
Nadjas PoV
“Cajsa”, sa jag och tog min hand på hennes arm, medan Liam pratade om uppträdandet.
Cajsa kollade undrande på mig.
“Kom, jag vill prata med mig”, sa jag och tog hennes hand.
Jag ledde henne till Louis sovrum och vi satte oss i den bäddade sängen.
“Varför sa Zayn att han var singel förrut?” frågade jag
“Vi är dejtar ju inte precis”, svarade hon och kollade ned på sina ben, som var i skräddarställning.
“Men han kunde ha sagt att han var på gång med någon”, sa jag
“Jo, men, vi är inte på gång”, sa hon.
Jag kollade undrande på henne.
“Det var ett one night stand, Nadja, det kommer inte funka ändå”, sa Cajsa, “Jag kommer åka tillbaka till Sverige snart”
Jag kollade medlidande på henne och insåg hur lycklig jag faktiskt var. Jag hade träffat Louis i Spanien och han bodde i London, dit jag skulle flytta. Han var känd, vilket inte spelade mig någon roll, men fans accepterade mig. Jag inte fått mycket hat överhuvudtaget, självklart hade jag fått lite, men det fick jag leva med.
“It’s just a fling”, sa Cajsa med ett glädjelöst leende och ett ryck på axlarna.
“Han gillar dig med, Cajsa”, sa jag, “Det syns på honom”
“Men som jag sa, det kommer inte funka ändå”, sa hon med en suck
“Ni kan ju försöka”, föreslog jag
“Jag vet inte. Jag vet inte om jag är redo för det än”, sa hon, “För ett långdistansförhållande med en kändis. Det låter som en dröm”
“En dröm som kan gå i uppfyllelese”, jag höjde på ögonbrynen.
Vi pratade ett tag till, men jag lyckades inte övertala henne. När vi gick ut till de andra så hade Johanna kommit tillbaka. Eller, hon kom precis när vi kom.
“How’s Harry?” frågade Louis, lite oroligt
“He’s sad”, svarade hon, “He’s like, crying”
“Why?” undrade jag
“He doesn’t think he did good”, svarade Johanna, “And he’s reading hate on twitter”
“Why is he reading hate?” frågade Ashley med rynkad panna
“He searched on ‘Harry’s shit’ on twitter”, förklarade Johanna.
“I’ll go talk to him”, sa Louis och gick iväg.
“What kind of hate was it?” frågade Ashley
“Uh, like, that he can’t sing and that he’s ugly and that he shouldn’t be a part of One Direction”, sa Johanna med en ledsen min.
“I’ll go talk to him as well”, sa Niall och gick iväg.
Snart hade även Zayn och Liam gått till Harry. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna satt kvar i Louis vardagsrum. Vi sa inte så mycket. Det var en ledsam känsla i rummet, som vi alla kände.
Kapitel 21
Förlåt för att ni har fått väntat!
Tidigare: “But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur Zayns lägenhet.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Vi satt i bilen, påväg till Red or Black. Louis hade förklarat för oss att det var ett tävlingsprogram. De så var med hade varit med om något hemskt eller ledsamt, eller något sådant. Sedan var det ett svart och ett rött lag. De tävlande fick gissa på om de röda eller de svarta skulle vinna, om laget de gissat på vann så får de pengar. Något sådant var det han sa, men jag kom inte riktigt ihåg till 100 procent.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Kommentera!
Nästa kapitel är nästan klart, så det kanske kommer upp ikväll, annars imorgon!
Kapitel 20
Bara för att ni har fått vänta så länge, så gjorde jag ett lite längre kapitel :)
Tidigare: Vi åkte hem till killarna och åt mat hos Zayn, som hade lagat någon kycklingrätt. Efter det körde vi singstar, och Harry vann den här gången över Johanna. Hon sa att han skulle få revenge, men hur har jag ingen aning om.
“I’m gonna have revenge in someway. No, you’re not better than me!”
Jag satt i mitt rum och lyssnade på när Johanna pratade med Harry i mobilen. Cajsa satt vid datorn och var inne på facebook. Det var fredag och vi hade inte träffat killarna något mer den här veckan. De slipade på det sista av albumet, som skulle släppas om ungefär en månad.
“No, I refuse to!” sa Johanna.
Jag himlade med ögonen åt henne. Vad var det hon vägrade? Sjunga på singstar igen, kanske? Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog upp den.
‘They’re so annoying’, det var från Louis och jag förstod på en gång att han menade Harry och Johanna.
‘I know! OMG! What did he just tell her?’
‘He asked her out’
‘WHAT!?’
Hon sa att hon vägrade gå ut med honom. Det var så typiskt Johanna.
‘She’s playing hard to get, isn’t she?’
‘She’s always playing hard to get’ svarade jag och la ned mobilen i fickan igen.
“Yeah, right. Bye”, sa Johanna i samma ögonblick och la på.
“Varför spelar du svår att få?” undrade jag, även om hon alltid gjorde det.
“Jag läste på internet att Harry gillade tjejer som spelade svåra att få”, sa hon
“Har du letat upp Harry på internet?” frågade jag förvånat, “Du kan inte bli ett fan, Johanna, inte på det sättet”
“Jag ska inte bli ett galet fan, Nadja, men det är bara roligt att det går. Jag kan liksom få reda på vad som helst om honom”, sa hon, “Visste ni till exempel att-”
Innan hon hann säga något mer tog jag handen för hennes mun.
“Tro inte på allt du läser”, varnade jag.
“Börja inte bråka nu”, suckade Cajsa, “Har ni något planerat ikväll, förresten?”
“Jag kan fråga Louis”, svarade jag och tog upp mobilen igen.
Jag skickade iväg ett sms, och han svarade att vi kunde komma hem till de senare. Jag frågade Ashley om hon ville med, vilket hon självklart svarade ja till. Under veckan som gått, när skolan hade varit, så hade Cajsa och Johanna varit hemma hos mig eller ute och shoppat. De hade också varit på bl.a. Madame Tussauds.
När klockan var sju kom Ashley hem till mig, och sedan gick vi iväg till killarnas lägenheter. Jag knackade på Louis dörr och han öppnade.
“Hey babe”, sa han och gav mig en kram och en kyss.
Vi gick in i lägenheten, till vardagsrummet. Harry och Niall satt och spelade Mario Kart, Zayn och Liam satt i soffan bredvid de och pratade.
“Guys, look who’s here”, sa Louis.
Harry och Niall var helt inne i spelet och kollade inte upp. Zayn och Liam hälsade på oss, men satt kvar i soffan. Cajsa gick fram och satte sig bredvid Zayn.
“Niall, no! I have to win this!” sa Harry helt plötsligt, fortfarande inne i spelet
“Why? You know I’m gonna win this, mate”, sa Niall emot honom
“I have to win it! It’ll get you extra points!” sa Harry, “You won the last one, c’mon”
“No, I’m gonna win it”, sa Niall tillbaka
“Hey Niall!” sa Ashley helt plötsligt och satte sig i hans knä
“No, Ash, what are you doing?” klagade han
“Distracting you, so Harry can win”, sa hon
“No, you’re supposed to be on my side”, sa Niall och låtsades vara ledsen
“I’m sorry babe”, sa Ashley och kysste honom.
“Oh, you two, get a room”, sa Louis
“And you’re the one to talk”, sa Niall, vilket fick mig att rodna lite.
Det var oftast jag och Louis som brukade kyssas när vi var allihop, fast, Niall och Ashley hade ju inte varit tillsammans särskilt länge.
“Hey, are you even out as a couple yet?” frågade jag
“Nope”, sa Niall, “But we’re gonna perform on Red and Black tomorrow, and it’ll be the first time we sing the single live, so I thought I might as well come out with that I’m not single”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot honom och Ashley.
“Oh, I had totally forgotten”, sa Louis, jag vände mig mot honom, “Nadja, we’re going to perform at Red and Black tomorrow, and we can bring one friend each, so do you want to come with me?”
“Wouldn’t want to miss your first live performance with what makes you beautiful”, svarade jag
“Good”, sa Louis och la sin arm runt mig, vilket fick mig att le.
“You two, stop being so cute together”, sa Ashley
“Alright, who wants a beer?”
Nästa morgon vaknade jag upp i Louis säng. Jag vände lätt på huvudet för att kolla vad klockan var, och för att inte väcka Louis.
“Oh, no, you’re awake”, hörde jag honom säga
“Did I wake you up?” undrade jag
“No, babe, I was already awake”, försäkrade han mig om
“Oh, ok then. Why so upset about me waking up, huh?” frågade jag
“You’re just so beautiful when you’re asleep, you look like an angel”, sa han
“Oh, you’re so cheesy”, sa jag och log mot honom
“You don’t have anything against it”, sa han och kysste mig.
“Hey, where’s Cajsa and Johanna?” frågade jag
“I don’t know, maybe with Zayn or something”, svarade Louis, “I think Johanna is sleeping on the couch though”
Han gick upp ur sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han hade ingen tröja på sig och hans mage, den var så snygg. Han höjde sin blick från golvet, så att vi fick ögonkontakt.
“Your clothes are here”, sa han sedan och gick ut ur rummet.
Jag suckade för mig själv. Jag reste mig upp och gick till kläderna. Jag satte på mig de och gick sedan ut till vardagsrummet. Louis hade rätt, Johanna sov på soffan. Cajsa var säkert med Zayn. Jag är också rätt säker på att Ashley var hos Niall.
“Johanna”, sa jag och skakade på henne, “Vakna”
Hon öppnade sakta på ögonen.
“Mm, vad är det?” frågade hon sömnigt
“Följ med till Zayn”, sa jag.
Hon öppnade ögonen helt, och var plötsligt klarvaken.
“Är Cajsa där?” frågade hon
“Jag tror det”, svarade jag.
“Ok, då går vi”, sa hon glatt.
“Louis, I’m going to Zayn’s with Johanna”, ropade jag, eftersom jag inte visste vart han var
“Ok”, hörde jag honom svara från något rum.
Vi gick till hallen och ut i korridoren, över till Zayns rum.
“Anyone here?” ropade jag när jag hade öppnat dörren.
Cajsa kom till hallen med ett fånigt leende på läpparna.
“Och varför är du så himla glad?” skämtade jag
“Ni hade väl inte”, undrade Johanna, hon behövde inte säga mer för vi förstod ändå.
Svaret var precis lika klart, för Cajsas leende blev större och hon blev lite röd om kinderna.
“You so did”, sa jag
“Men det gör väl inget”, sa Cajsa och kollade ned på golvet
“Klart det inte gör! Jag är bara glad för dig”, sa jag.
“Var han bra?” frågade Johanna och jag slog till henne, lite svagt.
“Vad!?” undrade Johanna irriterat
“Ja, jo, det var han väl”, svarade Cajsa, “Han var typ, sådär, jättebra”
“Var han stor?” frågade Johanna
“Men, herregud, Johanna”, menade jag, “Varför frågar du ens sånt?”
Cajsa skrattade bara åt oss. Zayn kom och ställde sig bakom henne.
“Oh, look at you two”, sa Johanna och vickade på ögonbrynen
“What did you tell them?” frågade Zayn Cajsa
“I didn’t need to tell them, they just know stuff”, svarade hon
“Were we that loud?” undrade han
“Oh my god, Zayn! No, they can tell it from my smile”, svarade hon
“Aw, you’re smiling over it”, sa han och log mot henne.
Cajsa kollade upp på honom och deras läppar möttes.
“Aww, you’re so cute!” sa Johanna
“But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur lägenheten.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Jag satt i mitt rum och lyssnade på när Johanna pratade med Harry i mobilen. Cajsa satt vid datorn och var inne på facebook. Det var fredag och vi hade inte träffat killarna något mer den här veckan. De slipade på det sista av albumet, som skulle släppas om ungefär en månad.
“No, I refuse to!” sa Johanna.
Jag himlade med ögonen åt henne. Vad var det hon vägrade? Sjunga på singstar igen, kanske? Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog upp den.
‘They’re so annoying’, det var från Louis och jag förstod på en gång att han menade Harry och Johanna.
‘I know! OMG! What did he just tell her?’
‘He asked her out’
‘WHAT!?’
Hon sa att hon vägrade gå ut med honom. Det var så typiskt Johanna.
‘She’s playing hard to get, isn’t she?’
‘She’s always playing hard to get’ svarade jag och la ned mobilen i fickan igen.
“Yeah, right. Bye”, sa Johanna i samma ögonblick och la på.
“Varför spelar du svår att få?” undrade jag, även om hon alltid gjorde det.
“Jag läste på internet att Harry gillade tjejer som spelade svåra att få”, sa hon
“Har du letat upp Harry på internet?” frågade jag förvånat, “Du kan inte bli ett fan, Johanna, inte på det sättet”
“Jag ska inte bli ett galet fan, Nadja, men det är bara roligt att det går. Jag kan liksom få reda på vad som helst om honom”, sa hon, “Visste ni till exempel att-”
Innan hon hann säga något mer tog jag handen för hennes mun.
“Tro inte på allt du läser”, varnade jag.
“Börja inte bråka nu”, suckade Cajsa, “Har ni något planerat ikväll, förresten?”
“Jag kan fråga Louis”, svarade jag och tog upp mobilen igen.
Jag skickade iväg ett sms, och han svarade att vi kunde komma hem till de senare. Jag frågade Ashley om hon ville med, vilket hon självklart svarade ja till. Under veckan som gått, när skolan hade varit, så hade Cajsa och Johanna varit hemma hos mig eller ute och shoppat. De hade också varit på bl.a. Madame Tussauds.
När klockan var sju kom Ashley hem till mig, och sedan gick vi iväg till killarnas lägenheter. Jag knackade på Louis dörr och han öppnade.
“Hey babe”, sa han och gav mig en kram och en kyss.
Vi gick in i lägenheten, till vardagsrummet. Harry och Niall satt och spelade Mario Kart, Zayn och Liam satt i soffan bredvid de och pratade.
“Guys, look who’s here”, sa Louis.
Harry och Niall var helt inne i spelet och kollade inte upp. Zayn och Liam hälsade på oss, men satt kvar i soffan. Cajsa gick fram och satte sig bredvid Zayn.
“Niall, no! I have to win this!” sa Harry helt plötsligt, fortfarande inne i spelet
“Why? You know I’m gonna win this, mate”, sa Niall emot honom
“I have to win it! It’ll get you extra points!” sa Harry, “You won the last one, c’mon”
“No, I’m gonna win it”, sa Niall tillbaka
“Hey Niall!” sa Ashley helt plötsligt och satte sig i hans knä
“No, Ash, what are you doing?” klagade han
“Distracting you, so Harry can win”, sa hon
“No, you’re supposed to be on my side”, sa Niall och låtsades vara ledsen
“I’m sorry babe”, sa Ashley och kysste honom.
“Oh, you two, get a room”, sa Louis
“And you’re the one to talk”, sa Niall, vilket fick mig att rodna lite.
Det var oftast jag och Louis som brukade kyssas när vi var allihop, fast, Niall och Ashley hade ju inte varit tillsammans särskilt länge.
“Hey, are you even out as a couple yet?” frågade jag
“Nope”, sa Niall, “But we’re gonna perform on Red and Black tomorrow, and it’ll be the first time we sing the single live, so I thought I might as well come out with that I’m not single”
“Aw, that’s cute”, sa jag och log mot honom och Ashley.
“Oh, I had totally forgotten”, sa Louis, jag vände mig mot honom, “Nadja, we’re going to perform at Red and Black tomorrow, and we can bring one friend each, so do you want to come with me?”
“Wouldn’t want to miss your first live performance with what makes you beautiful”, svarade jag
“Good”, sa Louis och la sin arm runt mig, vilket fick mig att le.
“You two, stop being so cute together”, sa Ashley
“Alright, who wants a beer?”
Nästa morgon vaknade jag upp i Louis säng. Jag vände lätt på huvudet för att kolla vad klockan var, och för att inte väcka Louis.
“Oh, no, you’re awake”, hörde jag honom säga
“Did I wake you up?” undrade jag
“No, babe, I was already awake”, försäkrade han mig om
“Oh, ok then. Why so upset about me waking up, huh?” frågade jag
“You’re just so beautiful when you’re asleep, you look like an angel”, sa han
“Oh, you’re so cheesy”, sa jag och log mot honom
“You don’t have anything against it”, sa han och kysste mig.
“Hey, where’s Cajsa and Johanna?” frågade jag
“I don’t know, maybe with Zayn or something”, svarade Louis, “I think Johanna is sleeping on the couch though”
Han gick upp ur sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han hade ingen tröja på sig och hans mage, den var så snygg. Han höjde sin blick från golvet, så att vi fick ögonkontakt.
“Your clothes are here”, sa han sedan och gick ut ur rummet.
Jag suckade för mig själv. Jag reste mig upp och gick till kläderna. Jag satte på mig de och gick sedan ut till vardagsrummet. Louis hade rätt, Johanna sov på soffan. Cajsa var säkert med Zayn. Jag är också rätt säker på att Ashley var hos Niall.
“Johanna”, sa jag och skakade på henne, “Vakna”
Hon öppnade sakta på ögonen.
“Mm, vad är det?” frågade hon sömnigt
“Följ med till Zayn”, sa jag.
Hon öppnade ögonen helt, och var plötsligt klarvaken.
“Är Cajsa där?” frågade hon
“Jag tror det”, svarade jag.
“Ok, då går vi”, sa hon glatt.
“Louis, I’m going to Zayn’s with Johanna”, ropade jag, eftersom jag inte visste vart han var
“Ok”, hörde jag honom svara från något rum.
Vi gick till hallen och ut i korridoren, över till Zayns rum.
“Anyone here?” ropade jag när jag hade öppnat dörren.
Cajsa kom till hallen med ett fånigt leende på läpparna.
“Och varför är du så himla glad?” skämtade jag
“Ni hade väl inte”, undrade Johanna, hon behövde inte säga mer för vi förstod ändå.
Svaret var precis lika klart, för Cajsas leende blev större och hon blev lite röd om kinderna.
“You so did”, sa jag
“Men det gör väl inget”, sa Cajsa och kollade ned på golvet
“Klart det inte gör! Jag är bara glad för dig”, sa jag.
“Var han bra?” frågade Johanna och jag slog till henne, lite svagt.
“Vad!?” undrade Johanna irriterat
“Ja, jo, det var han väl”, svarade Cajsa, “Han var typ, sådär, jättebra”
“Var han stor?” frågade Johanna
“Men, herregud, Johanna”, menade jag, “Varför frågar du ens sånt?”
Cajsa skrattade bara åt oss. Zayn kom och ställde sig bakom henne.
“Oh, look at you two”, sa Johanna och vickade på ögonbrynen
“What did you tell them?” frågade Zayn Cajsa
“I didn’t need to tell them, they just know stuff”, svarade hon
“Were we that loud?” undrade han
“Oh my god, Zayn! No, they can tell it from my smile”, svarade hon
“Aw, you’re smiling over it”, sa han och log mot henne.
Cajsa kollade upp på honom och deras läppar möttes.
“Aww, you’re so cute!” sa Johanna
“But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur lägenheten.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Nu ska jag snabba på kapitel 21 också! :)
Kommentera!
Följ mig på twitter här, det är en twitter för alla mina 1D-noveller.
Jag har börjat på nästa kapitel, så det kommer nog upp idag! Förlåt för den dåliga uppdateringen.
