Kapitel 21
Förlåt för att ni har fått väntat!
Tidigare: “But, now, we’re going to leave you two love birds alone”, sa jag och tog tag i Johanna innan hon hann säga något.
Vi gick ut ur Zayns lägenhet.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
“Heja Cajsa!” sa vi samtidigt och började skratta.
Vi satt i bilen, påväg till Red or Black. Louis hade förklarat för oss att det var ett tävlingsprogram. De så var med hade varit med om något hemskt eller ledsamt, eller något sådant. Sedan var det ett svart och ett rött lag. De tävlande fick gissa på om de röda eller de svarta skulle vinna, om laget de gissat på vann så får de pengar. Något sådant var det han sa, men jag kom inte riktigt ihåg till 100 procent.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Killarna skulle uppträda deras låt ‘What Makes You Beautiful’ live för första gången på teve. De var inte särskilt nervös, utan pratade bara om hur roligt det skulle bli att vara tillbaka på samma scen som de uppträtt på tillsammans för första gången, för ett år sedan.
Jag, Johanna, Ashley och Cajsa satt mest och lyssnade på dem, eller pratade med varandra. Fast, vi var ju såklart tvungna att prata på engelska, eftersom Ashley inte förstod oss annars. Det gjorde mig inte något, men det var rätt konstigt att prata på engelska med Johanna och Cajsa.
Bilen stannade utanför en stor byggnad. Det stod ‘ITV’ över ingången. Först gick vi, tjejerna, ut ur bilen. Sedan kom två av livvakterna. Efter det killarna, och sedan två andra livvakter. Sist kom bandet, alltså de som spelade instrument. Vi hade kört hit i tre bilar. Livvakterna som gick efter oss tidigare, gick istället längst fram just nu. De öppnade dörrarna och gick sedan in i byggnaden. Killarna fick gå efter de. Jag kunde se på Louis hur glad han verkligen var. Han gav mig ett leende och jag log tillbaka. Vi gick in efter dem och sedan bandet, de andra livvakterna gick sist. Där inne blev killarna och livvakterna hämtade av några som jobbade där, medan resten av oss, alltså tjejerna och bandet, blev guidade att gå till en annan loge. Jag satte mig ned i en soffa, och Josh, som är trummaren, satte sig ned bredvid mig. Vi hade träffats några gånger, men inte pratat så mycket.
“Yeah, girls, now we’re just gonna be here for some hours”, sa Joey, som spelar keyboard.
“Until you’re going on stage, huh?” undrade jag
“Yup, and well, the show starts in three hours”, sa Joey, “And then we’re performing in the end, so about four hours”
“Then let’s find something to do”, sa Sandy, som spelar bas.
Vi kollade alla runt i logen. Fyra speglar, fyra stolar. Ett långt vitt bord som var mot väggen. Soffan vi satt i, plus en annan soffa som stod bredvid, där Johanna, Cajsa och Dan, gitarristen, satt. Det var ett till bord, som inte var lika långt. Det stod något på det, men det var överskymt med ett lakan.
“I wonder what’s under that”, sa Ashley som precis sett det.
Hon började gå mot bordet.
“No, Ash don’t-” började jag men hon hade redan dragit ned lakanet.
På bordet stod en platt-tv och ett play station tre. Joey, Josh, Sandy och Dan wooh:ade.
“At least we have something to do”, sa Johanna och ryckte på axlarna.
“We still don’t have any games though”, sa Cajsa, “Unless you guys have got some with you?”
“Nah, but I’m sure there are some around”, svarade Josh.
Vi började alla leta runt i rummet, för att hitta något spel, men det fanns inget. Sandy gick ut och frågade någon från personalen, och snart var han tillbaka med något spel. Det var något slagsmåls-spel, som jag inte kommer ihåg vad det hette. Sandy satte i det i spelkonsolen, sedan tog han en dosa, och gav en annan till Josh. De spelade en omgång, Josh vann.
“I want to play too”, sa jag, “But I’ve never played play station before”
“I can teach you, we can use the same remote”, sa Joey och jag nickade mot honom
“I want to play too, and well, same goes for me, never played”, sa Cajsa
“Then we can share remote”, sa Josh
“Yay! Let’s win”, sa Cajsa glatt och satte sig bredvid Josh.
“We sure will”, sa han.
“No, you won’t”, sa jag
“We’re better than you”, sa Joey.
Jag tog tag i kontrollen. Joey använde knapparna och jag styrde. Han förklarade hur man skulle göra och vad spelet gick ut på, även om jag hade sett Josh och Sandy spela förrut och visste att den som dödade den andra först, vann. Vi körde spelet i ungefär två timmar. Alla körde mot alla, och alla vann minst en gång.
“It’s one hour left to the show guys”, sa en man som höll koll på alla tider, “You better get ready”
Det kom in fyra tjejer i rummet, med en varsin vagn. De sa åt Joey, Josh, Sandy och Dan att sätta sig på stolarna som stod vid det långa bordet, framför speglarna. Tjejerna stylade de och sedan, efter ungefär 45 minuter, gick de ut.
Jag kollade mot dörröppningen och såg att Louis stod där. Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag log mot honom. Han log tillbaka. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till honom. Jag gav honom en kram och en snabb kyss.
“Are you nervous?”, undrade jag
“Yeah, a little”, svarade Louis
“You’ll do great”, menade jag, “Good luck”
“Thanks, babe”, sa han och kramade mig igen. Sedan sänkte han rösten, “But I think Harry needs it more. He’s really nervous for the break down”
“Aw, but he’ll do it perfectly”, sa jag
“Try to tell him that”, sa Louis och nickade med huvudet åt höger, där Harry stod en bit bort.
Jag kollade på Harry och gick sedan iväg mot honom. Han stod och grejade med sin gråa, specialgjorda, kavaj, som det stod HS på bröstfickan på. Han bet sig också lätt i underläppen.
“Hey Harry”, sa jag och han kollade på mig
“Yeah?” han kollade undrande på mig
“Good luck”, sa jag och gav honom en kram, “You’ll do great! I know you will”
“Thanks”, han log ett svag leende mot mig, och jag log tillbaka.
Efter en timme var det killarnas tur och de gick ut på scenen. Jag, Ashley, Cajsa och Johanna hade ställt oss i publiken. Killarna kom ut på scenen, och började på refrängen. De hade spelat Liam’s och Zayn’s verser före de kom in, tillsammans med en video. Det var också några lyckliga fans på scenen. Publiken skrek väldigt högt, och jag trodde nästan att jag skulle bli döv. Majoriteten som var där och kollade på var tonårstjejer. Vilket självklart var One Direction’s förtjänst. Låten saktade ned och spotlighten var på Harry. Han började sjunga. Man såg tydligt på honom att han var nervös. Det syndes på hela hans kropp, speciellt i ögonen. Han sjöng den inte perfekt, men han var nervös och han gjorde det jättebra ändå. Det var ju trots allt den första gången. När han hade sjungit färdigt andades han ut och sedan kollade han på Louis, som kollade tillbaka på honom med ett leende. Niall klappade honom stöttande på ryggen. Sedan spred de ut sig på scenen och sjöng refrängen en gång till.
Efteråt gjorde de en intervju backstage. Vi stod en bit bakom kameran och kollade på.
“So, does any of you guys have a girlfriend?” frågade intervjuaren
“I do”, sa Louis glatt, vilket gjorde mig så himla lycklig
“Who’s the lucky girl?” frågade tjejen som intervjuade de
“She’s called Nadja”, svarade Louis, “She’s amazing, I couldn’t ask for a better girlfriend”
Jag log så stort att jag trodde att mitt ansikte skulle spricka. Fjärilarna i min mage var dubbelt så många som de brukade. Vi hade inte sagt officiellt att vi dejta förrut, även om det fanns bilder och vi var i ett förhållande på facebook.
“She sounds awesome”, sa intervjuaren, “So the rest of you are single then?”
“No, I have a girlfriend too”, sa Niall, “Her name’s Ashley and we just started going out”
Ashley tog tag i min hand och kramade om den hårt. Jag kollade på henne och hon log lika stort som mig.
“But we’re single”, sa Liam och pekade på Zayn och Harry
“Ah, so to all the fans out there, there’s only three boys left”, sa intervjuaren.
De pratade ett tag till och sedan kom killarna till oss.
Kommentera!
Nästa kapitel är nästan klart, så det kanske kommer upp ikväll, annars imorgon!
Kommentarer
Postat av: Eve
mer? :O snääääääälla skriv mer snart?!?! <3
Postat av: emma
jättebra ! :)
Postat av: Anonym
skit bra meeeeeeer :D
Trackback
