. -

Kapitel 8

Tidigare: Jag stängde skåpet och gick ut till gaten för att vänta på mamma, pappa och William. De kom snart och vi gick ut till alla affärer som fanns på flygplatsen. Jag såg att det stod rätt många tjejer vid ett ställe, säkert någon kändis som var här. Vi lämnade flygplatsen och en av pappas arbetskamrater kom och hämtade oss.

Bilen körde upp på garageuppfarten till vårat nya hus. Jag tog av mig hörlurarna som spelade Taylor Swift på nästan högsta volym. Huset vi skulle bo i var rätt stort och fyrkantigt. Det var också vitt och satt ihop med garaget. Jag öppnade bilen dörren och klev ut. Pappa, som var vi bagageluckan, gav mig min väska. Jag gick fram till huset och uppför trappan med tre steg, som ledde till dörren. Mamma hade redan låst upp och var inne i huset och kollade. Jag öppnade dörren och det första jag såg var en rätt liten hall. En ställning att hänga upp ytterkläder på, en skohylla, en hatthylla och en fåtölj. De flesta möblerna var redan utpackade och stod där de skulle, eftersom att mamma hade skickat med en väldigt noggrann beskrivning på hur hon ville ha det. Jag gick till dörren åt vänster och kom in i köket. Det såg ut som ett sånt där kök som de brukar göra på Extreme home makeover, väldigt lyxigt med andra ord. Jag gick ut ur rummet, tillbaka till hallen och tog istället dörren till höger. Det var större hall, med en trappa i. Jag gick upp till övervåningen och kom in i ännu en hall, eller kanske lite mer en korridor, där datorn stod. Det fanns också några bokhyllor och en soffa där inne. Jag gick lite längre, och såg att det stod “William” på ett papper som var uppsatt på en dörr. På dörren mittemot stod det, som jag hoppats, “Nadja”. Jag öppnade dörren försiktigt. Möblerna var framme, men det stod även några flyttlådor där inne, med prydnader och liknande i. Sängen stod mot den vänstra väggen. Mot den högra väggen stod ett skrivbord och bredvid det, en bokhylla. Mittemot mig, alltså rakt fram, var det ett fönster ut. Vi bodde förresten inte mitt i London, utan i ett kvarter lite utanför och inte där det var som stressigast. Utsikten från mitt rum var över en liten park, fast före parken var våra grannars hus. Eller våran granne, jag visste ju faktiskt inte hur många som bodde i huset bredvid. Jag gick ut ur vårat rum och sedan ner till nedervåning och efter det ut i trädgården. På baksidan var det en pool. Jag upptäckte också att det fanns en dörr på baksidan av huset.

När jag hade kollat runt i hela huset bestämde jag mig för att gå in på datorn för att se om Cajsa, Johanna eller någon annan rolig var inne på facebook. Så fort jag loggat in så poppade chatten upp.
Cajsa: Hej! Hur är det? Vi har inte pratat på två dagar!
Nadja: Hej! :) Det är superbra, vi har kommit till London nu. Har precis kollat runt i det nya huset och jag älskar det!
Cajsa: Du får ta bilder och skicka på msn senare! :) Jag har det bra här i Sverige med. Hur går det med han där Louis förresten?
Nadja: Det ska jag göra. Det går bra med Lou, men jag är rätt säker på att han döljer något för mig. När jag frågar honom så säger han bara att han ska svara senare... jag undrar vad det kan vara? :o
Cajsa: Han planerar säkert något för dig!
Nadja: Men tänk om det bara är så att han såg mig som en sommarflört. Fast han sa att han älskade mig.
Cajsa: Om han sa att han älskar dig så ser han det nog inte som en sommarflört, Nadja! Ring till honom.
Nadja: Han sa att han skulle ringa när han var hemma.
Cajsa: Då ringer han väl snart då! :)
Precis när hon skrev det så började min mobil ringa.
Nadja: Han ringer nu! Skriver senare!
Jag tog upp mobilen och svarade.
“Hello mr. Tomlinson”, sa jag
“Hello! Where do you live?” undrade han
Jag sa adressen till honom.
“That’s not that far from where I live, about fifteen minutes”, sa han och jag hörde på hans röst att han log.
“That’s good!” sa jag och log jag med
“When I can see you? My friends wants to meet you so badly!” när han sa ‘So badly’, så bytte han röst, antagligen för att härma dem.
“How about, uhm, half an hour? You can come here and pick me up and I’ll come with you” sa jag.
“Sounds good! I’ll be there!” sa han och la på.
Jag kollade på datorn igen.
Nadja: Han kommer om en halvtimme! Hejdå!
Cajsa: Superbra! Hejdå!
Jag loggade ut från facebook och stängde av datorn. Efter det gick jag in till mitt rum och tog av mig min One Piece som jag fortfarande hade på mig. Jag behöll linnet och shortsen på. Jag letade upp en tofs och satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans. Efter det gick jag ner och hörde när jag var i trappan att någon knackade på dörren. Jag gick och öppnade och möttes av Louis underbara leende. Vi gick ner till hans bil, en svart porsche. Han öppnade dörren åt mig och jag satte mig.
“Thank you”, sa jag och log mot honom
“Anything for you”, sa han och blinkade med ena ögat.
Han stängde dörren och gick sedan och satte sig körarsätet. Det tog, som han sagt, ungefär en kvart att åka till hans lägenhet. Vi gick in i hyreshuset och åkte hiss upp till den högsta våningen. Det var fem olika rum i korridoren och Louis bodde i det längst bort. Han tog tag i min hand och öppnade sedan dörren.
“I’m home, lads!” så fort han sagt färdigt mening kom det snabbt fyra killar och ställde sig och kollade på oss. De gick fram till mig.
“I’m Zayn”, sa den första.
Han hade lite olivfärgad hy och svart hår. Hans ögon var bruna och de var verkligen jättefina.
“I’m Nadja”, sa jag
“We know”, sa en kille med lockigt hår, “Louis has told us all about you! I’m Harry by the way!”
Han hade gröna ögon, som skiftade lite i blått.
“I’m Liam”, sa den längsta av killarna, som också hade lite lockigt hår.
Han var den första som sträckte fram handen och jag skakade hans hand.
“And I’m Niall”, sa den sista och även den kortaste av de, fast han var ändå längre än mig.
Jag hörde direkt på hans dialekt att han inte var från England.
“He’s from Ireland”, sa Harry som om han hade läst mina tankar.
“Ok guys, we don’t want to scare her away the first time she meets us”, sa Liam, som verkade vara den mest seriösa bland de. Killarna, förutom Louis då, gick tillbaka från rummet de tidigare kommit from.
“They’re always like that”, sa Louis.
“They’re ok. You’re weirder”, sa jag och skrattade, “And I love it!”
Han gav mig en kram och kysste mig sedan.

Kommentera, kommentera, kommentera :')

2011-09-17 @ 18:56:08 Kapitel Permalink

Kommentarer

Postat av: Johanna

Super bra!! :) Meeer! xD

2011-09-17 @ 21:12:26

Postat av: Anonym

jätte bra!! när kommer nästa?? :)

2011-09-18 @ 02:17:22

Postat av: Anonym

Efter längtat vill ha mer!!!!!! :)

2011-09-18 @ 13:37:28

Postat av: Anonym

Snälla mer idag? :p skit bra novell :)

2011-09-18 @ 14:46:43

Postat av: Hannah

skiiiiiiit bra meeeeeer :)

2011-09-18 @ 19:29:44

Postat av: wilmaa

meeeer :D

2011-09-18 @ 19:44:56

Postat av: Jojjo

Awesome!!

2011-09-18 @ 22:48:37

Postat av: Anonym

Mer! :D

2011-09-19 @ 13:04:25

Postat av: Malin

Skit bra novell! Skriv mer!!

2011-09-20 @ 20:45:01

Postat av: Anonym

MEEEEEEEEEEEEEEEEER !!!!!!

2011-09-22 @ 22:10:11

Postat av: Anonym

as bra meeeeeeer ;D

2011-09-24 @ 00:13:13

Postat av: Anonym

meeeeeeeeeeer!!!

2011-09-24 @ 22:26:07

Postat av: Anonym

Kom igen! Jag bara älskar den här novellen! Xxx

2011-09-25 @ 23:32:33

Trackback