Kapitel 14
Inte så lång väntan ändå väl? :)
Tidigare: Nästa morgon vaknade jag och kom först inte ihåg vart jag var. Jag kom ändå rätt snabbt ihåg att jag var hemma hos Aiden. Jag vände mig om och såg Louis ligga bredvid mig, i bara kalsonger. Jag märkte då att jag bara hade underkläder på mig också.
“What did you think of the prize?” undrade han
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
“Amazing!” svarade jag och gav honom en snabb kyss.
“I flew here here yesterday, went to Aidens, and I’m going back to Doncaster today”, förklarade Stan när vi satt i Louis lägenhet, “And I’ve got three flying tickets, which means that you two are coming with me”
Han pekade på mig och Lou.
“Brilliant!” utbrast Louis, “If you want to?”
Han kollade undrande på mig, med huvudet lutat lite åt höger.
“Yeah, of course”, svarade jag glatt, “If it means that I’ll meet your parents and sisters”
“We’ll come with you then”, sa Louis till Stan.
“Well, pack your things, we’re going in one hour! And you’ll be back in London on Tuesday, if I remember right”, sa Stan
“ONE HOUR? I can’t pack all-” började jag men Louis avbröt mig genom att ta sin hand för min mun.
“We’ll be ready, you can go back to Aidens”, sa han till Stan, som gick iväg.
Louis packade ner lite kläder och sedan åkte vi hem till mig så att jag också fick packa. Jag berättade för mamma vart vi skulle. Hon skulle ringa till skolan på måndag och säga att jag var sjuk, eftersom man var tvungen att skicka en frånvarolapp om man skulle vara borta och inte var sjuk. När vi varit hemma hos mig åkte vi till Aidens och hämtade upp Stan.
Jag drog min högra hand genom mitt hår och drack en klunk av min Coca Cola. Vi satt på Burger King i en av Londons flygplatser. Flyget skulle komma om en timme. Stan tyckte att det var bäst och tryggast om vi var här i tid och det var därför vi bara haft en timme på oss att packa det vi ville ha med. Det lät inte så likt honom, med tanke på att han var Louis bästa kompis, och Lou var rätt stökig. Vi åt upp våra hamburgare och gick sedan till gaten. Vi checkade in och sedan gick vi in på planet.
“Place 1D, how ironic”, sa Stan när han kollat på platserna, “Louis will get that one”
Stan satte sig längst in, jag i mitten och Louis längst ut på första raden.
“I’ve never sat this close to the doors on an airplane before”, berättade Stan
“Thanks for the information, mate”, sa Louis tillbaka.
Det kom på mer och mer folk och flyget lyfte.
“It takes like half an hour to fly to Doncaster, so we’ll be there soon”, sa Lou till mig
“Good then, remember when we were flying to Spain?” undrade jag
“How could I forget?” sa Louis och kysste mig
“Wait, what?” avbröt Stan oss
“We met the first time on the plane to Spain”, berättade jag
“How romantic. Now tell me everything about the trip”, sa han.
Jag och Louis började prata i munnen på varandra, men sedan tog Louis över. Även om jag hade lite kommentarer om det han sa.
Flyget landade och vi gick ut med våra väskor. Stan åkte hem till sig medan jag följde med Louis hem till honom. Vi gick dit, eftersom han inte bodde så långt bort. Vi gick till ytterdörren och Louis knackade på.
“It gets more like a surprise, stand here while go and hide”, sa han och jag han inte protestera förens han gått och dörren öppnades.
En kvinna med brunt hår, antagligen Louis mamma, öppnade dörren.
“Hi”, hälsade hon
“Uhm, hi, mrs. Tomlinson”, sa jag, lite nervöst.
“Who are you?” undrade hon med ett leende.
Louis hoppade fram bakom mig.
“Surprise!” utbrast han och till och med jag skvatt.
“Louis, darling”, sa hans mamma och gav honom en stor kram, “Who’s this lovely girl?”
“That’s my girlfriend, Nadja”, sa han stolt och jag log.
“Hello Nadja, I’m Johannah”, presenterade hon sig, “Why haven’t I heard about you?”
“It’s better to take it face to face, right?” sa jag
Hon nickade mot mig.
“Let’s go inside”, sa hon och vi gick in i huset.
“Lottie! Felicite! Daisy! Phoebe! I’ve got a surprise!” ropade hon.
Det kom fram fyra tjejer till hallen. Alla fick lika stort leende medan de sprang fram och kramade om Louis.
“These are my sisters”, berättade han sedan, “And this, is my girlfriend Nadja”
“Hi Nadja, I’m Lottie”, sa en av tjejerna, som var blond, “I’m the oldest, even though Felicite is taller than me”
Jag skrattade åt henne.
“I’m Felicite”, sa en brunhårig tjej som stod bredvid Lottie.
“I’m Daisy”, sa en kortare tjej, i kanske 6-årsåldern.
“And I’m Phoebe”, sa en identisk tjej, “We’re twins”
“Yeah, I can see that”, sa jag och log, “Nice to meet you”
Jag pratade lite med Johannah medan Louis bråkade med sina systrar. Syskonkärlek på högsta nivå. Det märktes att de hade saknat varandra, vilket jag kunde förstå.
Senare på kvällen, när Felicite, Daisy och Phoebe hade lagt sig, satt jag och Louis på hans rum.
“We almost never meet”, berättade han, “The bad thing is that you miss them, but the good thing is that it gets more special to meet them”
Jag log mot honom medan jag kollade igenom ett fotoalbum från x factor-tiden tills i våras. Jag bläddrade igenom sidorna. Tills jag kom till en sida med Louis och någon blond tjej. De kramades och myste på alla bilderna. Eller satt på varandras axlar.
“Louis”, sa jag, “Who’s this?”
Han kollade över min axel. Jag hoppades på att han skulle säga att han hade en till syster, eller att det var hans kusin eller något sådant.
“Oh, that’s Hannah”, sa han, “My ex girlfriend”
Det var värre. Visst, det var hans förra flickvän, men varför hade han sparat alla korten med henne? Jag stängde ihop albumet, medan jag hindrade tårarna från att tränga fram i mina ögon.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
Han pekade på mig och Lou.
“Brilliant!” utbrast Louis, “If you want to?”
Han kollade undrande på mig, med huvudet lutat lite åt höger.
“Yeah, of course”, svarade jag glatt, “If it means that I’ll meet your parents and sisters”
“We’ll come with you then”, sa Louis till Stan.
“Well, pack your things, we’re going in one hour! And you’ll be back in London on Tuesday, if I remember right”, sa Stan
“ONE HOUR? I can’t pack all-” började jag men Louis avbröt mig genom att ta sin hand för min mun.
“We’ll be ready, you can go back to Aidens”, sa han till Stan, som gick iväg.
Louis packade ner lite kläder och sedan åkte vi hem till mig så att jag också fick packa. Jag berättade för mamma vart vi skulle. Hon skulle ringa till skolan på måndag och säga att jag var sjuk, eftersom man var tvungen att skicka en frånvarolapp om man skulle vara borta och inte var sjuk. När vi varit hemma hos mig åkte vi till Aidens och hämtade upp Stan.
Jag drog min högra hand genom mitt hår och drack en klunk av min Coca Cola. Vi satt på Burger King i en av Londons flygplatser. Flyget skulle komma om en timme. Stan tyckte att det var bäst och tryggast om vi var här i tid och det var därför vi bara haft en timme på oss att packa det vi ville ha med. Det lät inte så likt honom, med tanke på att han var Louis bästa kompis, och Lou var rätt stökig. Vi åt upp våra hamburgare och gick sedan till gaten. Vi checkade in och sedan gick vi in på planet.
“Place 1D, how ironic”, sa Stan när han kollat på platserna, “Louis will get that one”
Stan satte sig längst in, jag i mitten och Louis längst ut på första raden.
“I’ve never sat this close to the doors on an airplane before”, berättade Stan
“Thanks for the information, mate”, sa Louis tillbaka.
Det kom på mer och mer folk och flyget lyfte.
“It takes like half an hour to fly to Doncaster, so we’ll be there soon”, sa Lou till mig
“Good then, remember when we were flying to Spain?” undrade jag
“How could I forget?” sa Louis och kysste mig
“Wait, what?” avbröt Stan oss
“We met the first time on the plane to Spain”, berättade jag
“How romantic. Now tell me everything about the trip”, sa han.
Jag och Louis började prata i munnen på varandra, men sedan tog Louis över. Även om jag hade lite kommentarer om det han sa.
Flyget landade och vi gick ut med våra väskor. Stan åkte hem till sig medan jag följde med Louis hem till honom. Vi gick dit, eftersom han inte bodde så långt bort. Vi gick till ytterdörren och Louis knackade på.
“It gets more like a surprise, stand here while go and hide”, sa han och jag han inte protestera förens han gått och dörren öppnades.
En kvinna med brunt hår, antagligen Louis mamma, öppnade dörren.
“Hi”, hälsade hon
“Uhm, hi, mrs. Tomlinson”, sa jag, lite nervöst.
“Who are you?” undrade hon med ett leende.
Louis hoppade fram bakom mig.
“Surprise!” utbrast han och till och med jag skvatt.
“Louis, darling”, sa hans mamma och gav honom en stor kram, “Who’s this lovely girl?”
“That’s my girlfriend, Nadja”, sa han stolt och jag log.
“Hello Nadja, I’m Johannah”, presenterade hon sig, “Why haven’t I heard about you?”
“It’s better to take it face to face, right?” sa jag
Hon nickade mot mig.
“Let’s go inside”, sa hon och vi gick in i huset.
“Lottie! Felicite! Daisy! Phoebe! I’ve got a surprise!” ropade hon.
Det kom fram fyra tjejer till hallen. Alla fick lika stort leende medan de sprang fram och kramade om Louis.
“These are my sisters”, berättade han sedan, “And this, is my girlfriend Nadja”
“Hi Nadja, I’m Lottie”, sa en av tjejerna, som var blond, “I’m the oldest, even though Felicite is taller than me”
Jag skrattade åt henne.
“I’m Felicite”, sa en brunhårig tjej som stod bredvid Lottie.
“I’m Daisy”, sa en kortare tjej, i kanske 6-årsåldern.
“And I’m Phoebe”, sa en identisk tjej, “We’re twins”
“Yeah, I can see that”, sa jag och log, “Nice to meet you”
Jag pratade lite med Johannah medan Louis bråkade med sina systrar. Syskonkärlek på högsta nivå. Det märktes att de hade saknat varandra, vilket jag kunde förstå.
Senare på kvällen, när Felicite, Daisy och Phoebe hade lagt sig, satt jag och Louis på hans rum.
“We almost never meet”, berättade han, “The bad thing is that you miss them, but the good thing is that it gets more special to meet them”
Jag log mot honom medan jag kollade igenom ett fotoalbum från x factor-tiden tills i våras. Jag bläddrade igenom sidorna. Tills jag kom till en sida med Louis och någon blond tjej. De kramades och myste på alla bilderna. Eller satt på varandras axlar.
“Louis”, sa jag, “Who’s this?”
Han kollade över min axel. Jag hoppades på att han skulle säga att han hade en till syster, eller att det var hans kusin eller något sådant.
“Oh, that’s Hannah”, sa han, “My ex girlfriend”
Det var värre. Visst, det var hans förra flickvän, men varför hade han sparat alla korten med henne? Jag stängde ihop albumet, medan jag hindrade tårarna från att tränga fram i mina ögon.
“There’s nothing between us, I promise”, sa Louis och kysste min kind, “I love you”
“Love you too”, viskade jag.
Kommentera! :)
Och glöm inte att kolla in karaktärsidan här
Kommentarer
Postat av: Anonym
as bra meeer!!!!
Postat av: Johanna
Grymt bra!! :) =) Meeeeer!!! xD
Postat av: Anna
Riktigt bra!!!
Trackback
