Kapitel 1
Det blir inte så långt första kapitel, men nästa kapitel ska nog bli ungefär lika långa som mina kapitel i Look At Us Now :)
Jag stod i mitt rum. Det var helt tomt, så när som på några få flyttlådor som snart skulle ut. Det var hejdå Sverige och hej England. Pappa hade fått något jobb i London, ‘som han absolut inte kunde tacka nej till’. Före vi skulle dit så skulle vi åka på en semester i Spanien, fast flyttlådorna skulle direkt till vårat nya hem. Pappa kände tydligen några i London som kunde ta emot lådorna och köra in dem i huset. Jag släckte lamporna, gick ut ur mitt rum och stängde dörren. Jag gick igenom korridoren på övervåningen och sedan nedför trappan. Mamma och pappa höll på att flytta ut alla flyttkartonger. Jag sa till dem att det fortfarande var kvar några i mitt rum och de gick upp för att hämta dem. Jag gick ut ur huset som jag hade växt upp i. Jag kunde inte fatta att jag aldrig skulle tillbaka hit. Visst, jag kunde ju fortfarande ha en chans att träffa mina vänner, men jag skulle aldrig mer komma in i det här huset, iallafall inte när det såg ut såhär. Efter en halvtimme var alla flyttlådor ute och ställda i flyttbilen. Mamma och pappa gick och satte sig i bilen medan jag stod kvar vid huset. Jag kollade på det en sista gång.
“Hejdå”, sa jag.
Det kanske lät idiotiskt, men jag skulle sakna det. Jag gick ner till bilen och satte mig i baksätet, bredvid min storebror, William, som också kallas för Will.
“Då åker vi då”, sa pappa och startade motorn.
Vi backade ut från parkeringen och körde iväg, mot flygplatsen. Arlanda, here I come. Det enda som hördes på vägen dit var radion, och mamma och pappa som pratade om något helt ointressant som jag inte orkade hänga med i. Will satt tyst hela resan, med sina hörlurar på öronen, säkert musik på högsta volym i dem också. När vi var framme på flygplatsen gick jag, Mamma och William ut ur bilen. Pappa åkte för att leta upp en parkering, medan vi gick in för att checka in våra biljetter. Vi var bland de första, så det tog inte så jättelång tid. Pappa var snart tillbaka. Vi letade upp vilken gate vi skulle till och gick sedan till Burger King för att äta något innan vi skulle på flyget, om en halvtimme. De 30 minuterna gick rätt snabbt och vi satt snart på flyget. Jag hamnade bredvid en brunhårig kille i min ålder. Great, jag skulle sitta bredvid en jämnårig kille i fem timmar. Han satt vid fönstret och jag satte mig ner bredvid honom. Han kollade på mig, och jag märkte att han hade blå ögon.
“Hello”, sa han glatt
“Hi”, hälsade jag tillbaka.
Ännu bättre, han var inte svensk. Två flygvärdinnor gick fram och visade vad man skulle göra ifall något gick fel. Efter det satte de sig ner på en varsin plats.
“Fasten your seatbelts”, sa en röst i en högtalare någonstans, “We’ll be landing in Gran Canaria, Spain, in five hours. Have a nice trip!”
Flygplanet lyfte. Under de första två timmarna pratade jag ingenting med killen intill mig, men tillslut kollade han på mig.
“I’m Louis, by the way”, sa han och jag hörde på hans dialekt att han var från England.
Men varför flög han från Stockholm?
“I’m Nadja”, presenterade jag mig, “If you don’t mind me asking, why did you fly from Stockholm?”
Han kollade på mig ett tag, som om han funderade på ett svar.
“I was on a vacation there”, svarade han.
Jag nickade som svar. Han verkade snäll och det skulle nog inte bli så farligt att sitta i de följande tre timmarna med Louis.
Det kanske lät idiotiskt, men jag skulle sakna det. Jag gick ner till bilen och satte mig i baksätet, bredvid min storebror, William, som också kallas för Will.
“Då åker vi då”, sa pappa och startade motorn.
Vi backade ut från parkeringen och körde iväg, mot flygplatsen. Arlanda, here I come. Det enda som hördes på vägen dit var radion, och mamma och pappa som pratade om något helt ointressant som jag inte orkade hänga med i. Will satt tyst hela resan, med sina hörlurar på öronen, säkert musik på högsta volym i dem också. När vi var framme på flygplatsen gick jag, Mamma och William ut ur bilen. Pappa åkte för att leta upp en parkering, medan vi gick in för att checka in våra biljetter. Vi var bland de första, så det tog inte så jättelång tid. Pappa var snart tillbaka. Vi letade upp vilken gate vi skulle till och gick sedan till Burger King för att äta något innan vi skulle på flyget, om en halvtimme. De 30 minuterna gick rätt snabbt och vi satt snart på flyget. Jag hamnade bredvid en brunhårig kille i min ålder. Great, jag skulle sitta bredvid en jämnårig kille i fem timmar. Han satt vid fönstret och jag satte mig ner bredvid honom. Han kollade på mig, och jag märkte att han hade blå ögon.
“Hello”, sa han glatt
“Hi”, hälsade jag tillbaka.
Ännu bättre, han var inte svensk. Två flygvärdinnor gick fram och visade vad man skulle göra ifall något gick fel. Efter det satte de sig ner på en varsin plats.
“Fasten your seatbelts”, sa en röst i en högtalare någonstans, “We’ll be landing in Gran Canaria, Spain, in five hours. Have a nice trip!”
Flygplanet lyfte. Under de första två timmarna pratade jag ingenting med killen intill mig, men tillslut kollade han på mig.
“I’m Louis, by the way”, sa han och jag hörde på hans dialekt att han var från England.
Men varför flög han från Stockholm?
“I’m Nadja”, presenterade jag mig, “If you don’t mind me asking, why did you fly from Stockholm?”
Han kollade på mig ett tag, som om han funderade på ett svar.
“I was on a vacation there”, svarade han.
Jag nickade som svar. Han verkade snäll och det skulle nog inte bli så farligt att sitta i de följande tre timmarna med Louis.
Kommentera vad ni tycker nu :)
Kommentarer
Postat av: Hej G :D
Skriv mer nu! Skit i den andra novellen, skriv bara här! :D Hahah, jag gillar alltid början :(
Men snälla, hon får inte bli tsm med Liam eller Harry.
Okej kanske Harry, men man läser alltid om Liam, aldrig om typ Niall:D xx
Postat av: A
Tips på 1S novell?
Postat av: A
Menade 1D^^
Postat av: :
Jätte bra!
Postat av: Julia Engström
Gillar den skarpt redan, när kommer nästa del ut? :D
Trackback
